- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tjugoförsta årgången. 1936 /
206

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Nils Genell: Bibliotekarien och publiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206 BIBLIOTEKEN OCH PUBLIKEN.

speciellt vittnesgilla komma att belysa den sidan av saken, där det ju gäller att så
mycket som möjligt söndra ut den mekaniska delen av arbetet och förenkla den så
att den tarvar så litet arbetskraft som möjligt, varigenom arbetskraft i stället kan
frigöras för andra mera maktpåliggande uppgifter och då inte minst rådgivning åt den
boklånande allmänheten. Det är naturligtvis för de största biblioteken mest att
hämta ur en sådan anordning som Detroitsystemet; redan för de medelstora torde
det vara tvivel underkastat om den rent rutinmässiga, mekaniska delen av arbetet
med allmänheten är så omfattande att den med fördel låter sig lastas på en eller
ett par särskilda krafter och inte snarare måste handhavas omväxlande med
rådgivning och vägledning av den expedierande personalen utan åtskillnad. Jag vill
därmed ingalunda ha sagt att denna hävdvunna anordning är positivt fördelaktig.
Tvärtom är det naturligtvis ett önskemål snart sagt överallt att kunna ställa särskilda
krafter till förfogande för rådgivning och hjälp åt den lånande allmänheten.

I de stora bibioteken har så skett. För de mellanstora och mindre biblioteken
gäller det att i görligaste mån följa efter. Men vad som därvidlag är svårigheten,
det är vida mindre att låta den mekaniska delen av arbetet på enklaste sätt skötas
av därtill lämpade krafter än att också se till att det för den på så sätt mer eller
mindre utökade icke mekaniska delen av arbetet verkligen finnas kvalificerade krafter
i erforderlig utsträckning.

När diskussionen om rationalisering i biblioteken aktualiserades genom den
ekonomiska krisen och det bland olika möjligheter till förenklande och förbilligande av
driften också pekades på den utvägen att för de enklaste göromålen använda så
kallade okvalificerade krafter, så uppstod det —■ visserligen inte i egentliga
fackmannakretsar, men det är en klen tröst — en fatal tankevilla, vars kontenta kort sagt var
den att de ditintills i biblioteken anställda krafterna samt och synnerligen vore
kvalificerade. Och trots att det från bibliotekshåll från början klart och bestämt blev
sagt ifrån att saken verkligen inte var så enkel, så har den där tankevillan förmått
åstadkomma en del förtret. Även därom torde det inte vara omöjligt att få
vittnesmål från olika håll.

Det kan inte nog eftertryckligt sägas ifrån att huvudutvägen för att åstadkomma
den kvalitetshöjning i folkbibliotekens arbete, som en systematiskt ordnad
rådgivning åt publiken innebär, den ligger i ökade anslag på personalkontot. Ty från den
inre tjänsten, vars särart och nödvändighet det på så många håll kostat och
fortfarande kostar långvarig möda att få vederbörligen beaktade, kan det inte komma
i fråga att lösgöra de krafter, som behövas.

Om behovet av en ordnad rådgivning åt publiken erkännes — och jag undrar
vem som skulle ha panna att vägra erkänna det behovet — så måste det i
bibliotekens arbetsplaner avsättas tid och pengar för dess tillgodoseende.

Att det emellertid inte är frågan om något splitter nytt som de tilltagsna
folkbiblioteken hittat på skulle väl noga taget inte behöva sägas. Det gäller ju endast
en viss systematisering av en arbetsgren som redan finnes och som ligger i sakens
natur men behöver bättre beaktas än hittills.

Det är nog en allmän erfarenhet med vuxen publik att den röjer en viss
skygghet för att begära upplysningar av personalen i en disk. Snarare vänder man sig
till de pojkar som rulla omkring med bokvagnar och sätta upp böcker, och det fatala
är att just den del av publiken som bäst behöver handledning kanske har minst
förstånd på i vilken utsträckning det är lämpligt att lita till pojkarna. Det är lätt
sagt att dessa böra instrueras att hänvisa till annan personal där råd och hjälp kan
fås. Men det är föga bevänt med en hänvisning till en disk där det mekaniska
stämplingsarbetet kanske just pågår i livligt tempo och där det inte desto mindre kan bli

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:07:56 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1936/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free