- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tjugoförsta årgången. 1936 /
208

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Nils Genell: Bibliotekarien och publiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

BIBLIOTEKEN OCH PUBLIKEN.

med intelligens och ihärdighet inhämta de förras försprång. Oöverstigliga gränser
mellan de båda kategorierna finge inte finnas. Men å andra sidan blir skillnaden allt
mera markerad, ju mera sammansatt och specialiserad biblioteksverksamheten blir.
— På ett sätt tjänar biblioteksskolan till att bilda en förbindelselänk mellan de båda
kategorierna: en energisk person kan i densamma övervinna olägenheten av »a poor
start». Men på ett annat sätt skiljer skolan klasserna bestämt åt i det att de
framgångsrikaste eleverna hamna i den högre, de andra i den lägre klassen.

Det finns, heter det vidare, gammalmodiga biblioteksstyrelser eller
bibliotekarier, som äro tillfreds med en assistent, vilken — som de uttrycka saken — »gått
igenom kvarnen», en person utan någon verklig utbildning, som nödtorfteligen lärt
sitt yrke efter hand genom att ha varit tvungen att sköta göromålen men som aldrig
ägnat någon studium åt biblioteksteknik och aldrig sagt sig »varför?-». Sådana
styrelser och bibliotekarier föredraga en obildad ungdom med vissa elementära
färdigheter, där en intelligent och framåtsträvande styrelse eller bibliotekarie skulle
föredraga en gediget uppfostrad person, för vilken det ännu återstode att jä ra yrket,
vilket han med sina bättre förutsättningar givetvis gör fort nog, varpå han behåller ett
givet försteg framför den enklare kollegan.

Jag har inte att här uttala mig om motsvarande förhållanden hos oss.
Hithörande frågor komma ju upp till behandling i annat sammanhang vid detta möte. Jag
vill endast i förbigående peka på vilken vikt engelsmannen fäster vid fortsatt
utbildning) — och en allmängiltig prövning av denna utbildnings resultat — beträffande
även den enklare arbetskraften.

Man kan hålla med honom i att biblioteksarbete är någonting som förutsätter
både bildning och utbildning. — Och att den del av arbetet, som för bibliotekarien i
kontakt med publiken, inte utgör något undantag, borde vara ett axiom. Baker varnar
också för att överskatta teknisk fulländning och välsmort maskineri. Att sätta dylikt
före kunskaper och idéer vore ett svårt misstag, lika svårt som att ge sig tillfreds
med gamla tiders ofullkomliga »library service».

När man nu kommer över från de större biblioteken till massan av verkligt små,
så ter sig det här diskuterade temat för Sveriges del i viss mån på ett särskilt sätt. —
Jag har mina erfarenheter mest från Göteborgs och Bohus län, som är Dicksonska
folkbibliotekets centralbiblioteksområde. Men från vilken del av Sverige man än hämtar
material så torde det komma att förete ett särdrag som åtminstone inte på långt när
i samma grad återfinnes i de andra skandinaviska länderna; jag syftar på den
ymniga svenska floran av studiecirkelbibliotek.

I sin senaste bok, »Tjugotalet in memoriam», tar Ivar Harrie på ett ställe en
överblick av den politiska och sociala utvecklingen i Sverige och de i denna ömsom
tävlande, ömsom samarbetande folkgrupperna, om vilka det heter, att de »skaffat sig
var sitt rikt utbyggda bildningssystem för att tillgodose sitt speciella behov av
intellektuella ; ännu bruka alla dessa system sammanfattas under det tråkiga och
nedlåtande gamla ordet folkbildning».

Så följer en snabb och summarisk konturteckning av dels folkhögskolor, dels
arbetarinstitut och annan populär föreläsningsverksamhet. Men, heter det vidare, »den
stora och avgörande idén till självstudiernas organisation inom de i kulturlivet
nykomna folkgrupperna kom emellertid från ett tredje håll — nykterhetslogerna», där
människor »slöto sig samman, väl närmast efter mönstret av anglo-amerikanska
klubbar, för att med förenade krafter och i diskussionens form övervinna det svåra föret
i bildningens portgång; så kom studiecirkeln till.––––––-»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:07:56 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1936/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free