Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Kurt Boehme: Stadsbiblioteken och de studieintresserade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STADSBIBLIOTEKEN OCH DE
STUDIE-INTRESSERADE.
Inledningsanförande vid SAB:s årsmöte i Ystad.
Av bibliotekarien Kurt Boehme, Karlskrona.
En diskussion över ämnet Stadsbiblioteken och de studieintresserade vore
alldeles onödig biblioteksmän emellan, om man endast avser att draga upp de
allmänna riktlinjerna för sammansättandet av ett stadsbiblioteks bokbestånd. I
Stockholms stadsbibliotekskommittés betänkande heter det nämligen bl. a.: »Biblioteket
måste anskaffa arbeten inom alla litteraturområden. Det måste av facklitteraturen
inköpa ej blott mera lättillgängliga populärvetenskapliga arbeten och elementära
handböcker utan också grundligare framställningar för studieintresserade på olika
områden.» Detta citerade uttalande gäller i princip för alla bibliotek, men i
praktiken blir det för de flesta av oss ett ideal, vilket vi endast kunna sträva att komma
så nära som möjligt. Frågan blir: Hur nära?
Vi äro tvingade att uträtta vårt arbete inom snäva ekonomiska gränser. Detta
är på samma gång vår stora svårighet och livsvillkoret för vår existens.
Stadsbiblioteken av i dag äro icke några filantropiska värmestugor för ett i okunnighetens
mörker nedsjunket proletariat. Stadsbiblioteken äro i stället av den ekonomiska
utvecklingen nödvändiggjorda organ för förmedling av det tryckta ordet till
samhällets medlemmar av alla klasser. Kostnaderna för biblioteksverksamheten måste
därför begränsas inom en av samhällsnyttan betingad ram.
Den uttalade uppfattningen av folkbiblioteken såsom legitima distributionsorgan
för litteraturen och som en nödvändig förutsättning för upprätthållande av
bokproduktionen har dock ej helt godtagits, utan angripes tvärtom frenetiskt av kåsörer
i vissa pressorgans slaskspalter. Vad som särskilt synes ofattbart för dessa
bibliotekens vedersakare är, att folkbiblioteken tillhandahålla förströelseläsning. Det måste
emellertid fastslås, att den rekreation läsning av god förströelselitteratur förmår
skänka, är ett viktigt socialt behov i det moderna samhället. Var skall man förövrigt
draga gränsen mellan förströelseläsning och studier? Vad som för en person är
studier kan för en annan vara en hobby.
När man betonar biblioteken som samhällsnyttans organ, innebär detta icke
att biblioteken äro verktyg till att leda en opersonlig massa.
Biblioteksverksamheten förutsätter tvärtom, -att samhället är uppbyggt av individer med
förmåga till självständigt tänkande. I stället för att verka som andliga
likriktaromfor-mare skola biblioteken ge dessa individer möjlighet att själva fritt bilda sig en
uppfattning.
Detta frihetskrav innebär ej, att all litteratur utan vidare bör införlivas med
biblioteken, utan censur är nödvändig. Med censur förstår jag då detsamma som
eftersyn, att endast litteratur med så vitt bekant korrekt sakinnehåll hålles tillgänglig
i biblioteken. Detta innebär ej endast kontroll vid inköpen, utgallringen av
föråldrade verk blir minst lika viktig. Denna senare uppgift är ej lätt. Det vore en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
