Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bondestam, Anna. Panik i Rölleby. Sch. 1936. 315 s. (36403) 5:50.
En älskvärd småstadskrönika från mitten av 1700-talet i Finland om ståndsfördomar, superi,
prästerligt upplysningsnit och den obligatoriska stora eldsvådan. Skildringen präglas av drastisk
realism och kulturhistorisk åskådlighet, men intriger och människor äro genomgående tämligen
schablonmässiga. S. R—n.
Bäckmann, Ida. Röpecka si och så i skolan. Tid. 1936. 266 s. (36404)
4:25.
Fortsättning på: Röpecka, Gud och Lennart.
I denna andra Röpecka-bok låter förf. sin lilla hjältinna, full av fantasi och klipsk iakttagelse,
upptäcka världen omkring sig såväl inom som utanför skolans väggar under de första skolåren.
En lustig humoristisk snurrighet ger liv åt denna förträffliga barnskildring. Tydligen arbetar förf.
— åtminstone delvis — med självbiografiskt material. G. Ld.
Dixelius, Hildur. Skohandlare Sandin och hans barn. A. B. 1936. 302 s. (36338)
6: 50.
Det är en intressant psykologisk uppgift H. Dixelius prövat på i sin roman om skohandlare
Sandin och hans barn, en gosse och en flicka, födda utanför äktenskapet men till sist adopterade
av den gamle ungkarlen. Barnen äro på olika sätt märkta av sin trista uppväxt och finna sig inte
lätt till rätta med varandra och med fadern. J)eras utveckling tecknas med omsorg, och om man
också inte alltid är övertygad om det sannolika i den, måste man dock respektera författarinnans
allvarliga uppsåt och fängslande berättarton. Förträfflig är skohandlaren själv i sin långa och sega
strid mot vad han betecknar som djävulen inom sig. E. L—m. *
Edskog, Carl. Du kom hem till sist. En berättelse. L. H. 1936. 215 s.
3:75.
En skildring av det religiösa livet i en fiskebygd, präglad av sanning. Förf. har haft öga för
det mänskligt gripande och äkta bakom all småaktig strid mellan olika grupper och mitt i den
sjudande religiösa extasen. Sm.
Ekman, Knut. I storm och stiltje. Fiskareliv från Gotland på 1800-talet. Lb. 1937. 145 s. (37064)
2:50, inb. 3:75.
Dessa berättelser från ett fiskläge på Gotlands västkust, i vilka en gammal fiskare meddelar
sina fängslande minnen från livet i gamla dagar såväl i fråga om människor som
arbetsförhållanden, utgöra ett värdefullt tillskott till vår kulturhistoriska litteratur. B. M.
Forss, Inge, [pseud.]. Ett barn åt landet! Roman. A. B. 1936. 314 s.
5:75.
I rättmätig vrede över samhällets sätt att behandla ogifta mödrar har förf. velat ge ett typiskt
fall i kontoristen Nelli Edvards historia. På ett ovanligt lättflytande språk förmedlar dock romanen
bekantskapen med så många antingen nattsvarta eller oskuldsvita personer och vidriga olyckor
att vad som kunnat bli en varmhjärtad appell i en social fråga fullständigt skjutit över målet.
M. L.
Forssberger, Annalisa. Uvertyr. Roman. A. B. 1936. 210 s. (36161)
4:50.
Annalisa Forssbergers barnskildring tål inte precis att jämföras med det bästa som
publicerats i denna nästan tröttsamt omhuldade genre, men den har dock ryckvis några äkta tonfall.
Därmed är ju inte sagt att den skall trängas på bibliotekens hyllor. M. L.
Fridegård, Jan. Barmhärtighet. Sch. 1936. 167 s. (36518) 4: 50.
Fortsättning på: Jag, Lars Hård och Tack för himlastegen.
Jagpersonen är sig tämligen lik, men något starkare framhäves den inre befrielse, som den i
sista hand ansvarige förf. vill låta sin »hjälte» uppleva. Möjligen avses, att en karaktärens
fördjupning härav skall följa, men ännu har det inre livet alltför stor likhet med slapp hållningslöshet för
att väcka intresse och sympati. Bilden av föräldrarna har vunnit i innerlighet och värme. E. L—m.
—. Tack för himlastegen. Sch. 1936. 177 s. (36047) 4:50.
Jag, Lars Hård skildrar sin fängelsevistelse med samma självmedlidande och samma svaga
antydan till något annat än självupptagenhet som i sin första memoarbok. Samma blandning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
