Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. SKÖNLITTERATUR.
26l
bjuder på många ruskiga erfarenheter men ändå får en, viss stadga och klarhet genom moderns
resoluta och strama karaktär. Det är en bok som gör intryck. E. L—m.
Nilsson, Josef. Ung tro. [Dikter.] A. B. 1936. 74 s. ^ 1:7$.
Det är vackert tänkt, men det poetiska uttrycket har ännu inte den personliga accent, som
tvingar till uppmärksamhet. Den unga tron lever på minnen av fädernas gamla men också på
känslan för en »mer blommande och fri och jordisk melodi», som dock tar sig ganska blek och Skygg
ut i skuggan av »domkyrkans stenmassiv». Dikternas fraseologi är i stor utsträckning uppbyggd
av den fria versens poetiska allmängods, som ju numera rinner så ledigt i pennan på alla unga
skalder. Det räcker inte med innerlighet i största allmänhet, om man vill göra sig hörd, man måste
också ha eld och språklig energi, och vissa tecken tyda på att förf. kommer att få det. S. R—n.
Nordh, Bernhard. Jorden är god. Lb. 1936. 255 s. (36257) 3: 75, inb. 5: —.
Ett hänfört beprisande av jorden: »varje fotsbredd mark, som odlas upp, är ett nytt tillskott
till de kraftkällor, ur vilka samhället dock innerst suger sin näring» — och likväl ingen blåögd
lyricism utan en realistisk berättelse om ett nybygge i översta Norrland, där jorden för varje år
ger allt rikare skördar åt sina idoga och oförtröttade arbetare. Man saknar kanske något de skuggor,
som ge en fördjupad relief, och vilka kunnat göra boken till verkligt stor litteratur, men man läser
den med livligaste intresse och vill gärna varmt anbefalla den åt våra bibliotek. M. F. .
Schantz, Erie von. Slyngeln Måhrberg. N. o. k. 1936. 278 s. 5: 75.
Författaren har velat ge en studie i kriminalpsykologi med speciell udd mot fängelseväsendet,
men han har olyckligtvis inpressat sina lovvärda avsikter i en kvasilitterär stilisering, som
visserligen någon gång kan ge den avsedda kusliga effekten men som oftast verkar enbart konstlad.
Möjligen har han härutinnan fallit offer för en viss tradition i den finlandssvenska prosan, som
verkligen väl behövde ett tillskott av frisk och kraftfull realism — Sally Salminens roman är i detta
hänseende ett löftesrikt tecken. S. R—n.
Schilrer von Waldheim, Ragnhild. Vägen leder bara bort. Å. & S. 1936.
302 s. 111. 8: 50, inb. 13: 50.
En vad formatet beträffar ganska imponerande volym, vars text och teckningar vittna om
ambitiös dilettantism. M. L.
Sjöblom, Ester. Spärreld. [Dikter.] A. B. 1936. 84 s. 2:75.
Författarinnan har åstadkommit några rätt elakartade poetiska missfoster, och om hennes
hetsiga temperament är äkta, så äro dess uttryck hittills falska och uppskruvade. Det är ett slags
tattarpoesi i en numera banal, »modernistisk» form. S. R—n.
Sjöholm, J. Alex. Mästaren på Västerö. Västkustroman. V. Sv. 1935.
314 s. 3:’—.
Författarens huvudsyfte tycks ha varit att skildra en form av folklig religiositet ute i
skärgården och han har låtit den företrädas av en troskyldig och otymplig fiskare. Men resultatet har
blivit mycket misslyckat, vartill den oäkta stilen inte minst bidragit. E. L—m.
Stenlund, Fritz. Jag var naken... Nst, 1936. 213 s. (36307) 4:50.
Historien om ett äktenskap som går isär. Mannen, den för brödfödan hårt strävande
författaren, är trovärdigt och levande skildrad; hustrun är däremot hopfogad av två olika människor,
och den förvandling till det sämre hon undergår är inte motiverad av hennes typ, sådan den i
början tecknas. Några marginalfigurer äro bra skisserade. Boken är debut och som sådan lovande.
E. L—m.
Stromberg, Leonard. Hederns vägar. Berättelse. Lb. 1936. 376 s.
3: 50, inb. 4: 75.
Trots bokens goda tendens — ett hävdande av att dygden till sist blir belönad och lasten
straffad— måste man säga, att dess 1850-talsromantiska uppställning av motsatser: fattiga men
genomgående fina och ädla karaktärer gentemot hårdhjärtade, högfärdiga, ja skurkaktiga rikemän
liksom det fantastiska sätt, varpå försvunna släktingar, missförstådda friare och hemlighetsfulla
testamenten dyka upp och till sist ordnas samman — allt är så arrangerat, att bokens litterära
värde blir högst ringa. M. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
