- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tjugoandra årgången. 1937 /
314

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frågan om karenstid i biblioteken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3H FRÅGAN OM KARENSTID I BIBLIOTEKEN.

lamp’a en praxis, som till sina konsekvenser kommer att ganska nära
sammanfalla med den från olika håll förordade frivilliga karenstiden. I hög grad gäller
detta om landsbygdens bibliotek. Tidigare utgingo statsunderstöden i form av
bundna böcker valda inom en av bibliotekskonsulenterna uppgjord katalog över
för folk- och skolbibliotek lämplig litteratur (den s. k. grundkatalogen med dess
årliga tillägg). Så var fallet under åren 1913—1929 i fråga om samtliga
statsunderstödda bibliotek. 1930 års nya folkbiblioteksförfattning vidtog i detta avseende
den förändringen, att statsunderstöd till större folkbibliotek utgick kontant,
varemot för de mindre kvarstod föreskriften om understödets utgående i form av
bundna böcker, valda inom nämnda katalog. Visserligen godkände
bibliotekskonsulenterna, när rekvisitionslistorna upptogo nyare arbeten, även dessa, om de voro
av den natur, att de kunde förväntas bli införda i respektive supplement till
grundkatalogen. I stort sett blev dock följden av dessa bestämmelser, särskilt i fråga
om skönlitteraturen, att man normalt vid inköpen för statsunderstöd — och för
övrigt i stor utsträckning även vid inköp för egna medel — inväntade katalogtillägget
för året. Följden härav blev, att de mindre biblioteken först cirka ett år efter
böckernas utkommande erhöllo rekvirerad nyare skönlitteratur. Visserligen utgår
från och med år 1933 statsunderstödet kontant, men det har visat sig, att de
mindre biblioteken alltjämt i stort sett ha inväntat katalogens utkommande, innan de
verkställt rekvisition av nyare skönlitteratur.

Av andra skäl ha vissa av de större biblioteken följt en praxis, som i
realiteten haft ungefär samma konsekvenser i fråga om inköpen av den moderna
skönlitteraturen. Som av den sakkunnige framhållits, gäller detta bland annat i fråga
om Stockholms stadsbibliotek, där praxis är sådan, att den torde kunna sägas i
stort sett innebära en karenstid om något över ett halvt år.

Efter att ha lämnat en utförlig statistisk sammanställning (till största delen
med utnyttjande av samma material, som låg till grund för statistiken i Bibl.-bl.
!935> s- II0 ff-) gör överstyrelsen en ekonomisk kalkyl, som ger till resultat, att av
det belopp, som under senaste år årliigen disponerats för bokinköp och inbindning
för folk- och studiecirkelbibliotek, eller cirka 1,500,000 kronor, faller på inköp av
sistförflutet års skönlitteratur — svenska original och översättningar till svenska —
endast omkring 100,000 kronor årligen, överstyrelsen fortsätter:

Dessa siffror bestyrka, som synes, i mycket hög grad bibliotekens stora
betydelse, när det gäller att hålla upp’e intresset för litteratur av tidigare datum,
liksom det av dem framgår, att bibliotekens inköp, när det gäller den nyutkomna
skönlitteraturen, icke spelar tillnärmelsevis den roll, som man på åtskilliga håll gjort
gällande under diskussionerna angående såväl låneavgift som karenstid.

Av det sagda framgår, att biblioteken redan nu vid sina bokinköp i fråga om
den nyaste skönlitteraturen i praktiken iakttaga en stor moderation. Den första
förutsättningen för att man från folkbibliotekshåll skulle kunna reflektera på en
karenstid — den må sedan få den ena eller andra formen — är emellertid, att den
blir ganska kort. Bibliotekens bildningsuppgift skulle på ett ytterst betänkligt sätt
bli lidande av en ordning, som skulle få till följd, att den moderna
skönlitteraturen, som sysslade med dagens och tidens problem, ej kunde tillhandahållas i
biblioteken. Praktiskt taget samtliga biblioteksmän torde vara ense om att en
karenstid i varje fall ej bör göras längre, än att den stora huvuddel av skönlitteratur,
som under höstmånaderna kommer ut — den s. k. julfloden — kan släppas ut i
biblioteken exempelvis den 1 juli eller allra senast vid början av hösten året därpå.
Detta skulle innebära, att karenstiden för de flesta skönlitterära arbeten skulle bli
cirka 3/4 år. För undvikande av onödiga svårigheter vid bedömandet av
tidpunkten vore det nämligen nödvändigt att vid fixerandet av karenstiden uteslutande
taga hänsyn till det år, då boken i fråga utkommit — vilket enligt svensk lag skall
finnas angivet på varje bok — och ej göra skillnad mellan böcker utkomna olika
tider på året. Ett undantag skulle naturligtvis göras för nya upplagor, då man
knappast kan tänka sig, att inköp i fråga om äldre upplagor skulle tolereras men av
nya skulle vara uteslutet.

överstyrelsen övergår därefter till frågan, huruvida utöver de åtgärder av
frivillig natur, som redan från bibliotekens sida vidtagits eller som dessa ytterligare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:16:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1937/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free