Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39 II. SKÖNLITTERATUR.
Bergström, Sigge. Värmländskt. Hembygdsminnen i ord och bilder.
W. & W. 1937. 154 s. 111. (37222) 6: —, inb. 8: 25.
Det konstnärliga temperamentet ger liv och värde åt denna mångskiftande typ- och
bygdeskildring från den värmländska bergslagen. Särskilt uppskattar man författarens förträffliga
teckningar. 5. Exn.
Bjerne, Ulla. Blommande stup. Dikter. Sch. 1937. 108 s. 3: 50.
Ulla Bjernes spänstiga trotslyrik förtjänar att uppmärksammas även i hennes ursprungliga
hemland — hon är en verklig poetnatur, som hänsynslöst ger luft åt lidelser och tycken på mycket
uttrycksfullt hamrad fri verå. — Boken är tyvärr dåligt tryckt och ohållbart häftad. Anbefalles.
E. M.
Björkman, Carl. För hjärtats sak. Tolv teckningar i borgerlig ram.
Illustrationer: Stig Blomberg. W. & W. 1937. 150 s. 111. (37354) 7: 50.
Barndoms- och ungdomsminnen, tydligtvis i huvudsak baserade på personliga erfarenheter
fastän i någon mån novellistiskt omformade. Framställningen bäres upp av en stark känsla för
släktsambandet och generationernas inre samhörighet. ■ Framför allt hyllar förf. den svenska
äm-betsmannatraditionen med dess bottensats av sakkunskap, självständighet och ansvarskänsla.
Illustrationerna äro förträffliga. O. W—«.
Edfelt, Johannes, [utg.]. Poetisk bilderbok. Svenska dikter under hundra år.
Med illustrationer av Adolf Hallman. A. B. 1937. 4:0. 276 s. 111. Hcb(s).
(37299) 10: —, inb. 13: —.
Tanken pä att i en antologi över ett århundrades poesi låta varje är representeras av en dikt
är i och för sig både fyndig och originell, men genomförandet måste alltid stöta på vissa
svårigheter. Man ser således i denna samling ett sä betydelsefullt är som 185g, Den siste athenarens
utgivningsår, företrätt av en fullständigt likgiltig dikt av kalenderpoeten K. F. A. Holmström,
som ingen varken då eller senare fäst sig vid, låt vara att han en eller ett par gånger fick mindre
priset av Svenska akademien. Även i några andra fall har urvalet slagit mindre väl ut (varför
har exempelvis Josephina Wettergrunds Frieriet valts som signifikativ för 1866?), då däremot
vissa år representeras pä ett förträffligt sätt (1877 av Viktor Rydbergs Kantat, 1881 av A. U.
Bååths Ett socialistmöte, 1883 av Strindbergs Esplanadsystemet). Som helhet sett erbjuder
samlingen emellertid ett ganska stort intresse. De bifogade teckningarna, ehuru i och för sig ofta
utmärkt vackra, ha i stilen föga eller intet med dikternas innehåll att skaffa. Bättre hade väl varit
att illustrera dikturvalet med bilder, valda ur samtida konstnärers produktion. O. W—n.
Forsfält, Arthur. Fem män till salu. En roman från en tidning. A. B.
1937- 317 s. 4:75.
Man torde vara berättigad att tala om tolvskillingsrealism såväl som om tolvskillingsromantik.
De båda sorterna trängas om utrymmet i förevarande opus, som är en särdeles torftig och rå historia.
De fem redaktionskamraterna på »Kungshamnsposten» äro föga annat än livlösa marionetter.
Dessa schablonmässiga landsortsmurvlars triviala grisliv beskrives blott allt för ingående. Men
verkligt synd om läsaren blir det först, när Kärleken kommer med i spelet.
Otvivelaktigt en bok av det slag, varmed förläggarna onödigtvis bidraga till att göra det
trångt för de bättre författarna. N. G.
Qustaf-Janson, Qösta. Stora famnen. A. B. 1937. 574 s. (37253)
10: —, inb. 12: 50.
En stockholmsroman så modern att dess sista kapitel måste anses försiggå senare än boken
själv kan tänkas vara färdigskriven. I Gösta Gustaf-Janson ha vi fått en betydande berättare
och en betydande människoskildrare med ett lika olikartat son levande persongalleri av goda
typer. Allt är klart och klokt, utan lyrism men inte utan värme och slutligen samlar sig handlingen
till katastrofer, spännande som i en detektivroman men på ett annat plan av möjlighet och
verklighet. Denne unge författare har de rätta episka tagen. Skall han någon gång gripa (och behärska!)
även ämnen av väldigare och betydelsefullare mått? F. V.
Hildebrand, Karl-Qustaf. Vårdagjämning. Dikter. W. & W. 1937. 80 s.
3: 75-
Hildebrands författarprofil är redan utpräglad och egenartad — på en gång högintellektuell
och lidelsefull. Hans formella talang är så stor, att den kan bli farlig. Ett och annat uttryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
