Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - I. Skön konst (med musik och teater) - J. Arkeologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I. SKÖN KONST (MED MUSIK OCH TEATER). J. ARKEOLOGI. II5
I. Skön konst (med musik och teater).
Brodin, Qereon. 1200 musiktermer. Med förklaringar och
uttalsbeteckningar. C. A. V. Lundholms a.-h. 1938. 35 s. I ja. (38373) i: 50.
En skickligt gjord och väl kommenterad sammanställning av de vanligaste
musikbeteckningarna. Hör egentligen icke hemma i folkbiblioteken, men desto mer i musikälskarens bokförråd.
E. S—m.
Jacob, Heinrich Eduard. Den stora valsen. Historien om musikerfamiljen
Strauss. övers, [frän tyskan] av Johan O. Lilliehöök. N. o. k. 1939. 330 s.
111. portr. Ijf. (39425) 8:50, inb. 11:—.
Orig:s titel: Johan Strauss und das neunzehnte Jahrhundert.
En brett lagd, välskriven och alltigenom roande skildring av en tonsättardynasti, som genom
sin musik betytt så mycket för samtiden och eftervärlden. I mittpunkten för författarens intresse
står naturligtvis Johan Strauss d. y., kompositören till Läderlappen och valsen An der schönen
blauen Donau, familjens konstnärligt mest begåvade medlem. Men berättelsen om faderns, Johan
d. ä., äventyrliga existens är minst lika spännande, och kunna än de bägge yngre sönerna Joseph och
Edvard icke mäta sig varken med fadern eller den äldre brodern, så voro de dock båda tillräckligt
begåvade musiker för att ihägkommas i några kapitel av familjekrönikan. Boken lämpar sig
utmärkt för de större och medelstora folkbiblioteken. E. S—m.
Rabe, JuHus. Radiotjänsts operabok. Tolv operor beskrivna för
radiolyssnarna. A.-b. Radiotjänst. 1939. 278 s. 111. portr. Ijh. (39409)
Inb. 2: 75.
Nästan alla musikintresserade radiolyssnare veta, att versraden »Säg farväl liUa fjäril åt nöjen»
hör hemma i Mozarts opera Figaros bröllop, men långt ifrån alla känna handlingens gång i operan
och de episoder, som genom musiken blivit ryktbara. Det är till dessa radiolyssnare Rabe vänder
sig i sin operabok. Han vet genom egen erfarenhet, att en hallåman icke får bli långrandig och har
också i sina redogörelser fattat sig så kort, som den i operatexter ganska ofta tilltrasslade
handlingen tillåtit. Urvalet har begränsats till de operor, som mera ofta utsändas genom radio och
upptar sålunda verk av Mozart, Wagner, Verdi, Gounod, Bizet, Offenbach, Massenet, Puccini,
Tjaj-kovskij och Peterson-Berger. En god och pålitlig studiekamrat för alla musikaliska
radiolyssnare. E. S—m.
Törnblom, Folke H[ildingJ. Att höra musik. A. B. 1939. 61 s. 111.
(Studentföreningen Verdandis småskrifter. 414.) Ij. (39161) o: 85.
Efter en kort inledning om olika arter av musik och huru skilda typer av musikaliska
människor uppfatta musik analyserar författaren stilbegreppet inom tonkonsten. Till grund för sin
undersökning har han lagt Berwalds C-durs symfoni (sinphonie singuliére) och allt efter det han
granskar de olika satserna i sömmarna får han tillfälle att skissera upp de instrumentala
huvudformerna (fuga, sonat) och göra klart för läsaren vad det är som skiljer Johan Sebastian Bach eller
Mozart frän exempelvis Richard Wagner, Mendelssohn eller Berwald. En lättläst, ibland t. o. m.
spirituell framställning, väl lämpad både för nybörjaren och den redan i musiken initierade läsaren.
E. S—m.
Törne, Bengt von. Tonkonst och bildkonst. H. G. [1938]. 210 s. I.
6:75.
En högintressant estetisk undersökning, som söker visa parallellerna mellan musikens och de
bildande konsternas stilideal under olika skeden, såsom högmedeltiden, renässansen och barocken.
I vår tid föreligger en tydlig analogi mellan moderna riktningar inom tonkonsten och målarkonsten.
En konstfilosofisk studie av högt värde, som livligt rekommenderas åt folkbiblioteken. G. A.
J. Arkeologi.
Chiera, Edward, & Cameron, Qeorg Q[Ienn]. De skrevo i lera. Vad de
babyloniska tavlorna berätta. I svensk bearb. [och övers, från engelskan] av
Hanna Rydh. N. o. k. 1939. 240 s. 111. ;)ortr. kart. Iba. (39412)
8: —, inb. 10: —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
