Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Genell, N. Sveriges allmänna biblioteksförening 1915—1940. Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 NILS GENELL.
Ur bibliotekskjonsulent Greta Linders uttalande må anföras:
))–-Vi stå av allt att döma inför en period av försvar, ej av
expansion, i varje fall om man tänker på den ekonomiska ramen för vårt
arbete. Gäller det verksamhetens intensitet kan däremot förhållandet bli ett
helt annat. Att anspråken på biblioteken ökas under krisperioder, det ha
vi själva redan vid flera tillfällen erfarit, och budskapen från våra
grannländer under de fruktansvärt påfrestande tider de genomleva, tala samma
språk. Det stundar alltså tider, då det kommer att bli mycket svårt för
biblioteken att få debet och kredit att gå ihop.
Det är i det sammanhanget jag kommit att tänka på en uppgift för
SAB, som nog tidigare diskuterats och på intet sätt borde vara endast en
kristidsföreteelse, men som kanske vore värd att skjutas fram i
förgrunden just nu. Bibliotekens målsmän behöva i dessa tider mer än eljest hjälp
utifrån för att värna de intressen de äro satta att bevaka. Man kan ibland
inte värja sig för det intrycket, att de som välja biblioteksyrket gärna
höra till de stilla i landet: ’Vi er et stilfaerdigt Folkefserd’, som det heter
i den danska bibliotekssången. Det är i och för sig inte något fel, och den
yttre stillsamheten kan täcka mycken intellektuell intensitet och socialt
patos, som i varje fall i lugna och normala tider ofta når ett väl så gott
resultat som en mera utåtriktad praktiskt administrativ läggning. Men
den kan innebära en fara, inte minst i vargatider. Man skulle därför vilja
försäkra sig om att de som i det allmänna, i kommun, landsting och stat,
ha att driva bibliotekens sak och stå rycken inför en i många fall ytterst
hård sparsamhetspress verkligen ha till sitt förfogande den initierade
kännedom omj bibliotekens verksamhet, som nu mer än någonsin kommer
att bH oundgänglig. Den är utan tvivel tillfinnandes på många håll, t. ex.
där en styrelse länge och intimt samverkat med sin bibliotekarie. Men
det finns alltför många exempel på motsatsen. Och även i de fall, där
bibliotekarien håller sin styrelse väl underrättad, kan det inte nekas, att
det ger ökad slagkraft ät argumenten, om de framföras även från annat
håll. Var och en som i inspektionsärenden besökt ett bibliotek kan
omvittna den fördel man i egenskap av en ny röst — hastigt uppdykande
och lika hastigt försvinnande — har framför bibliotekarien på platsen,
ibland ganska orättvist. Det har också visat sig mycket effektfullt, då
det gällt en större omorganisation av ett bibliotek, t. ex. en
byggnadsfråga, att låta ett par styrelsemedlemmar eller andra i frågan engagerade
representanter för kommunen åtfölja bibliotekarien på en studieresa.
Självsyn medför ju ofta ett starkare personligt intresse och härtill kommer den
fördelen, att sådana resor ge tillfällen till sammanträffanden inte blott
med biblioteksexperter utan även med kommunala förtroendemän, som
givetvis se på dessa frågor från en något annan synvinkel än
yrkesmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
