Print (PDF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord A - A och O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
A.
A och O, alfa och omega, första och sista bokstafven i grekiska alfabetet. »A och O, begynnelsen och änden», kallar sig Herren i Up. 1: 8; 21: 6; 22: 13. Så kallar han sig »den förste och den siste», Es. 41:4; 44: 6; 48: 12; en benämning som ock Herren Kristus tillägger sig sjelf i Up. 1: 17; 2: 8; jfr Kol. 1: 15 f. Ab, fader, förekommer i många sammansatta ebreiska namn: såsom Abner, ljusets fader; absalom, fridens fader. Ab, Augusti, se Månader. Abaddon, eb. förderf, och Apollyon, gr. förderfvare. Så kallas den »afgrundens engel», som anför de i Up. 9 skildrade gräshopporna, Up. 9: 11. Abana och Parpar, floder vid Damaskus, 2 K. 5: 12. Abana tros vara densamma som Nahr Barada, »den kalla floden», en klar, frisk och snabb ström , som flytande från Antilibanon i sydostlig rigtning rinner genom Damaskus och vänder sig sedan åt öster för att tömma sitt vatten i en stor sjö. Dess ständigt flödande vatten är ovanligt kallt och så ymnigt, att ehuru det i en mängd kanaler ledes ut kring nejden, floden dock ända till slutet är en mägtig ström. Jfr Amana. Parpar är sannolikt floden Avadj, som kommer från Hermon, rinner söder om Damaskus och faller ut i en sjö söder om den nyssnämda. Dessa floder, hvilka vattnade nejden och gjorde den till en skön trädgård, tyckte sig Naaman med allt skäl böra sätta högre än vattnen i Israel. Abraim, berglandet öster om Döda hafve och nedre Jordan. Särskilda höjder eller höjdsträckningar derutaf äro Nebo, Pisga och Peor, 4 M. 27: 12; 33: 47 f.; 5 M. 32: 49; 34: 1; Je, 22: 20. — Abarim nämnes i 4 M. 33: 47 såsom en af Israels lägerplatser, i 4 M. 21: 20 kallad Pisgaberget. Abba, ett kaldeiskt ord, som betyder fader, Mar. 14: 36; Ro. 8: 15; Ga. 4: 6. Abdon. 1. En fristad i Asers stam, Jos. 21: 30; 1 Kr. 6:74. 2. Hillels son, från Piragaton i Efraim, domare i Israel i åtta år, hade 40 söner och 30 sonsöner. Do. 12:13 f. 3. Mikas son, en embetsman hos konung Josia, 2 Kr. 34: 20. Abednego, se Hananja 3. Abel eller Habel, eb. fläkt <footnote>Namnet Habel vill Schrader o. a. förklara med det assyriska habal, d- ä- son, som förekomer i sådana namn som Nabu-habal-usur, d.ä. »Nebo, skydda sonen».</footnote> Adams och Evas andre son, blef en herde och frambar till Gud ett offer af sin hjord, på samma gång Kain som var åkerman offrade af sin hjord, på samma gång Kain som var åkerman offrade af jordens frukt. Gud såg med behag till Abels offer, men ej till Kains som i vredesmod mördade Abel, 1 M. 4. Det var i tron Abel offrade och fick derföre vittnesbörd att han var rättfärdig, Mat. 23: 35; och genom tron talar han ännu, ehuru död, Eb. 11: 4. Kain var af den onde och mördade sin broder, derföre att dennes gerningar voro rättfärdiga, 1 Jh. 3: 12. »Abels blod» ropade om hämd, 1 M. 4: 10; Kristi blod »talar bättre», Eb. 12: 24. Abel, eb. äng, eller Abel-Bet-Maaka, stad i Naftali, norr om sjön Merom, utstod en belägring under Sebas uppror, 2 S. 20: 15 f.; intogs omkr. åttio år senare af Benhadad, 1 K. 15: 20, och åter igen, efter 200 år, af Tiglat- Pileser, 2 K. 15: 20. Kallas i 2 Kr. 16: 4 Abel-Majim (vattuängen), jfr 1 K. 15: 20. Nejden var rik på vatten (Jordans källor!) och bete, likasom ännu i dag. Staden var fordom betydlig, »en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
