Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord A - Abraham...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en välsignelse som skulle omfatta
alla jordens slägten, 1 M. 12:1 f. Han
dröjde någon tid i Sikem och byggde
der ett altare åt Herren, hvilken syntes
honom och utlofvade det landet åt
hans efterkommande. Så flyttade han
till en höjd mellan Betel och Aj, der
han ock byggde Herren ett altare och
åkallade Herrens namn. Slutligen blef
han af en hungersnöd drifven till Egypten,
der han listeligen kallade sin hustru
för sin syster och för hennes skull gynnades
af Farao, 1 M. 12. Då han rik
på boskapshjordar återkom till Kanaan,
lemnade han Lot qvar i det fruktbärande
låglandet vid nedre Jordan och
uppslog sjelf sina tält i Mamre, efter
en ny uppenbarelse från Herren, 1 M.
13. Några år senare samlade han sina
män till strid mot Kedor-Laomer och
hans härar, slog dem ända upp till
Hoba norr om Damaskus, räddade Lot
och hans vänner ur fångenskapen och
mottog välsignelse af Melkisedek, 1 M.
14. För femte gången uppenbarade
sig nu Gud för honom och gaf honom
det löftet, att hans säd skulle blifva
talrik som himmelens stjernor samt förutsade
deras förtryck i Egypten under
400 år och deras återkomst till det utlofvade
landets besittning 1 M. 15.
Men då löftet om en son ännu var
ouppfyldt, fick han af Saraj hennes
tjensteqvinna Hagar till bihustru, med
hvilken han födde Ismael i sitt 86 år,
1 M. 16. Efter tretton år visade sig
Gud åter för honom i hans nittinionde
år såsom Gud allsmägtig, förändrade
hans namn Abram, hög fader, till Abraham,
fader till en myckenhet, 1 M. 17:
5, samt hans hustrus namn Saraj till
Sara, försäkrade honom, att den utlofvade
arfvingen skulle födas af hans
hustru, och upprättade med honom omskärelsens
förbund, 1 M. 17. Löftet
om sonen upprepades åter vid den
underbara uppenbarelsen af de tre männen,
hvarefter följde Abrahams minnesvärda
förbön för Sodom, 1 M. 18. Nu
reste Abraham söder ut till Gerar, der
han ännu en gång kallade Sara sin
syster, 1 M. 20. Här föddes Isak
i Abrahams 100:de år; kort derpå utdrefvos
Hagar och Ismael att söka sig
ett nytt hem, 1 M. 21. Omkring 25
år senare satte Gud Abrahams tro på
prof, då han bjöd honom att offra Isak,
löftets arfvinge, 1 M. 22. Efter 12 år
dog Sara och begrofs uti Makpelagrottan
vid Hebron, hvilken inköptes till
begrafningsplats, 1 M. 23. Kort
derefter sände Abraham sin tjenare och
erhöll från Mesopotamien en hustru för
sin son Isak, 1 M. 24. Han sjelf äktade
sedermera Ketura, som födde honom sex söner,
af hvilka hvar och en blef stamfader för
ett särskildt folk i Arabien. Vid 175 års
ålder dog han, rik på år och ära och begrofs
af Isak och Ismael i samma graf som Sara.
Isak blef hans arfvinge; de öfriga sönerna
fingo skänker, 1 M. 25: 1—10.
Abraham trodde Gud, Ro. 4, som
förlossat honom ur hedendomen, Es.
29:22; Jos. 24:2 han fröjdades att
få se Kristi dag, Jh. 8:56; genom
tron vardt han lydig; genom tron var
han en främling i löftets land och bodde
i tjäll med Isak och Jakob, ty han väntade
efter den stad som har grundvalar,
Eb. 11: 8—10. Genom tron offrade
han ende sonen, om hvilken han hade
fått löftet, litande på den Gud som
kan uppväcka de döda; hvarföre han
ock fick honom igen till en förebild,
Eb. 11: 17—19. Och derföre att hans
tro var en lefvande tro, som vann sin
fullkomning i gerningarna, vardt det
honom räknadt till rättfärdighet, 1 M.
15:6, han vardt kallad Guds vän, Jak.
2:23; 2 Kr. 20:7; Es. 41:8, och i
Guds rike skola de trogne sitta till
bords med Abraham, Isak och Jakob,
Mat. 8:11. Än i dag hedras Abraham
i hela orienten af judar, muhammedaner
och kristna med det utmärkande namnet
»vännen», el chalil.
Abrahams sköte, se Paradiset.
Absalom, Davids son med Maaka,
2 S. 3:3, var utmärkt för sin skönhet
och sitt rika hår, som hvarje år klipptes
och vägde 200 siklar,[1] 2 S. 14:26. Då
Amnon, en annan af konungens söner, hade
kränkt sin syster Tamar, lät Absalom döda
honom och flydde derpå till Gesur, hvarest
Talmai, hans morfader, regerade. Efter tre
år gaf honom David, på Joabs förbön, tillåtelse
att återvända till Jerusalem och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
