Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord A - Altare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s6 ALTARE-AMALEK.
Det tros hafva varit öfverdraget med
tjocka kopparskifvor och fyldt med sten
samt försedt med en uppgång på östra
sidan. Det omnämnes ofta såsom kop-
paraltaret, s Kl. 8: 64; 2 Kl. m6: 14 f.;
2 Kr. 7: 7, en benämning som dock
brukas någon gång äfven om det första,
2 M. 38: 30; 2 Kr. s: 5 f. Salomos
kopparaltare måste upprepade gånger
restaureras, 2 Kr. 55: 8; 33: m6, och
blef efter fångenskapen åter uppbygdt,
Esr. 3: 2.
Det herodianska templets brännoffer-
altare var ännu större, försedt med jern-
ringar till djurens bindande samt en rör-
ledning till blodets bortförande under
tempelberget ned i Kidrondalen.
Rökelsealtaret var ett litet bord af
akacia, öfverdraget mned guld~ "/s fot
fyrkant och 3 fot högt, 2 M. 30: s f.;
37: 25 f. Det var likaledes försedt
med horn, och rundt omkring öfre kan-
ten gick en liten krans af guld. På
sidorna voro gyllene ringar, i kvilka
sattes de stänger, hvarmed det bars.
Rökelsealtaret i Salomos tempel var af
ceder, öfverdraget mued guld, s Kl. 6:
20; kallas det gyllene altaret i s Kl. 7:
48; 2 Kr. 4~ 59. Jfr Up. 8: 3; 9:13.
Rökelsealtaret hade sin plats i det
Heliga, framför det Allraheligaste, emel-
lan den gyllene ljusstaken och skåde-
brödsbordet, och presterna tände rökelse
derpå morgon och afton, 2 M. 30: 8;
Ln. 5: 9, mi. Detta altare fick ej be-
röras af blod, utom på den stora för-
soningsdagen, 3 M. 56: s8 f.
Utom dessa altaren nämnas åtskil-
liga andra heliga altaren
märkvärdighet. Efter Moses befallning
byggde Josua ett sådant af ohuggna
stenar på berget Ebal till tack- och
brännoffer efter Jerikos och Ajs eröf-
ring, och derjemte minnesstenar, hvarpå
han ristade en afakrift af Herrens lag,
Jos. 8: 30 f.; 5 M. 27: 2 f. Ett stort
och skönt altare reste Rubens, Gads och
halfva Manasses stammar nära Jordan,
ej för att derpå offra utan till ett vittne
för dem och deras efterkommande att
de alla tillhörde Herren och hans folk,
Jos. 22: 50 f. Gideon byggde ett al-
tare som han kallade Herren frid, Do.
6: 24. Vidare omtalas altaren, resta åt
Jehova, af Samuel, 5 5. 7~ 57; Saul,
5 5. 54: 35; det altare som David byggde
efter Guds befallning genom Gad och
hvarpå han offrade brännoffer, 2 5. 24:
s8 f.; altaret på Karmel som af Elia
återuppbyggdes af tolf stenar, 5 Kl.
s8: 30 f.
Altaren åt afgudar restes ofta i lun-
dar, trädgårdar, på höjder, under träd
o. s. v., s Kl. 14: 23; 2 Kl. s6: 4; 57:
50; 23: i~ Do. 6: 25; 2 Kr. 28: 2~
Ja. 7: 31; 5 Kl. 12: 32; och Jeremia
klagade att Juda hade lika många
gudar som städer, och Jerusalem lika
många altaren åt skammen som gator,
Je. SI: 53, eb.
Ett altare fans i Aten, med inskrift:
»At en okänd guds, Ap. 57: 23. Pauli
ord härom bestyrkas af grekiska förfat-
tares vittnesbörd om att folket i Aten
reste altaren åt okända gudomligheter,
isynnerhet då svåra landsplågor tryckte
eller hotade, på det de ej genom för-
summelse mot någon okänd gud måtte
ådraga sig hans onåd. Om de kristnes
altare, d. ä. Kristi kors, se Eb. #3: 50.
Alus, se Dofka.
Amalek, Elifas’ son, Esaus sonson,
M. 36: 52, furste i Edom, v. 56; det
är ej afgjordt att han namnes sasom stam-
fader för amalekiterna, ty enligt 1 M.
54: 7 funnos de redan på Abrahams
tid; dock kan detta ställe fattas så, att
området nämnes amalekitiskt med hän-
syn till det folk som sedermera kom
der att bo.
Amalek eller Amalekiter, s M. 54:
7, ett folk emellan Edom och egyp-
tiska gränsen~ 2 M. 57: 8, men äfven
ö. om Döda hafvet och Seirs bergs-
M. 24: 20; Do. 3: s~ etc.; de
af en viss bygd, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
