- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
33

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Christian Literature, Language, Reference, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord A - Ararat...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ASSUREER.-ASTARTE. 33

af floden Tigris, med hufvudstaden Asur,
hvars läge nu utmärkes af ruinerna Kalat-
Schergat. Namnet förblef detsamma
äfven sedan hufvudstaden flyttades längre
upp till venstra stranden af Tigris,
vinkeln af Tigris och stora Zab (se Ni-
neve). Detta egentliga Assyrien (1 M.
2: 54; 50: 10-12, 22) gränsade till Ar-
menien i norr, Medien och Persien
~ister och Babylonien i söder, motsva-
rande hvad hos de klassiska författarne
kallades Aturia eller Adiabene; ung. det
nuv. Kurdistan. 1 de assyriska kilskrif-
tersma läsa vi också namnet Asur, såsom
benämning dels på staden och landet,
dels på guden Asur, d. ä. »den gode».
Somlige mena, att det var efter gudens
namn som stad och land blefvo nämda.
Det egentliga Assyrien var till större
delen ett helsosamnt bergland, rikt på
frukter och villebråd, som ock synes af
mnonumentens afbildningar; väl bevatt-
nadt och omsorgsfullt odladt, och be-
hodt af ett folk, om hvars kraft och
smak de byggnadsverk och konstföremål
bära vittne, hvilka nu uppgräfvas ur de
tusenåriga ruinkullarna.
3. Då assyrierne uppträdde som ett
eröfrande folk, vardt Assur eller Assy-
rien beteckning för hela det assyriska
riket, som omfattade Babylonien och Me-
sopotamien och sträckte sig från Medel-
hafvet i vester ända bort emot Indiens
gränser i öster.
Om Assyriens historia var verlden
nära nog fullkomlig okunnighet, nästan
uteslutande hänvisad till de torftiga och
förvirrade sagorna hos Herodotus och
.aimdra gamla författare, och utom hvad
bibeln berättade, visste man föga idetta
#stycke, ända tilldess gemsom Layards och
Bottas gräfningar i Nineves ruiner på
5840-talet de fornassyriska kilinskrifterna
kommo i dagen. De assyriska konunga-
palatsen och de assyriska konungarne,
deras namn och bedrifter, deras pläg-
seder och gudstjenst hafva genom dessa
gräfningar stått upp för oss likasom ur
grafven; den assyriska historien har vak-
nat till lif och gifvit bibelns berättelser
den underbaraste bekräftelse. Enligt
kilinskrifterna var såväl Assur som Ni-
rieve en babylonisk koloni. Tiden för
dessa koloniers anläggande är svår att
bestämma. Schrader sätter Assurs grund-
läggning till början af andra årtusendet
Bibi. Ordi.
f. Kl. Mellan 5450 och 5300 f. Kl. fin-
nas tabeller öfver samtidigt regerande
konungar i Assyrien och Babylonien.
Omkring 1300 f. Kl. underlade sig den
assyriske konungen Tiglat-Adar 1 moder-
landet Babylonien, och efter denna tid
höjde sig Assyriens magt och höll sig
uppe till emot n]idten af 600-talet f. Kl.
Bland de äldre assyriska storkonungarne
framstår isynnerhet Tiglat-Pileser 1 från
1 530, som åter underlade sig det för
en tid affallna Babylon. Den assyriska
konungalängden efter 900 bestämmes
af Schrader sålunda: Tiglat-Adar II
889-884 f. Kl., Asur-nasir-habal 883-
859, Salmaneser II 858-824, Samas-
Bin 823–8ss, Bin-nirar 850-782, Sal-
mnaneser III 785-772, Asur-dan-il 771
-754, Asur-nirar 753-746, Tiglat-Pi-
leser II (Ful eller Pul) 745-728, Sal-
maneser IV 727-723, Sargon 722-
706, Sanherib 705-682, Asarhaddon68s
-669, Asur-banipal (Sardanapal) 668
-626, Asur-idil-ili (Sarakus) 625-?*).
Mellan åren 900 och 640 inföll det assy-
riska väldets glansperiod. Denna verlds-
magt kom äfven ofta i beröring med
Israel och fick tjena som ett gissel
Herrens hand för hans olydiga folk. Vi
läsa ofta om Assurs öfvermod och trots,
t. ex. Es. mo: 8 f.; He. 35: 3 f.; men
också om den ödeläggelse som skulle
drabba Assur och Nineve, t. ex. Ze. 2:
53 f., Nahums profetia etc. Jfr Os. 9:
3; 54: 4; Sa. mo: io f. Omkring 625
f. Kl. föll det assyriska väldet för me-
dernas och babyloniernas förenade hä-
rar. NIen äfven öfver Assur är välsig-
nelse till slut utlofvad, då Herren skall
säga: ssVälsignadt vare mitt folk Egyp-
ten, mina händers verk Assyrien och min
arfvedel Israel!» Es. 59: 24 f.
4. Namnet Assyrien användes stun-
dom om vissa delar af det assyriska ri-
ket efter dess splittring; sålunda om Ba-
bylonien i 2 Kl. 23: 29; Jer. 2: sS; och
om Persien i Esr. 6: 22.
Assureer eller Assurim, Dedans
barn, en arabstam i södra Arabien, s M.
25: 3; kanske des. s. Assur i He. 27: 23.
Astarot eller Astarot-Karnaim, se
Bozra 2.
Astarte (eb. Astoret eller Aschera,
d. ä. den_förenande?), den förnänmata gu-
»> Dess» siffror måste emellertid alla läsa»
med ett #umgefår».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:56:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblobok/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free