Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avva... - Uppslagsord B - Babels land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur dessa ruinhögar har man under
de senaste årtiondena framgräft tusentals tegelstenar fulla med inskriptioner
af kilskrift, hvars bokstafstecken bestå
af streck, kilar och viggar förenade på
en mängd olika sätt. Se Tegel. Med
mycken möda och med hjelp af likaledes
uppgräfda tabeller, med samma texter
affattade på flere olika språk, ömsevis
förklarande hvarandra, hafva de lärde
lyckats läsa dessa kilskrifter, så att nu
få vi från de ur tusenåriga grafvar uppståndna tegelstenarne
höra Nebukadnezar och andra Kaldeens store förtälja
sina bedrifter och gifva vår gamla bibel
underbara bekräftelser. Särskildt gäller
detta i afseende på frågan om hvilka
landets förste bebyggare voro. Enligt
bibeln vardt Babel först bygdt och odladt af Nimrod, Kus’ son. Tegelstenarne
visa oss också tydligt att före den semitiska odlingen i Kaldeen gick en annan
kultur af mycket ålderdomligare art, hvilken betjenade sig af ett språk som alls
icke är semitiskt (beslägtadt med eb.
och arab.) utan tydligen hänvisar på
turkiskt-tatariskt ursprung. Det var akkadiernas folk, som först skapade den kal
deiska odlingen; det var ock de som
uppfunno kilskriften. Det var de som
grundade de både af tegelstenarna och
af bibeln omtalade städerna Uru (Ur,
1 M. ??: 28), Arku (Erek., 1 M. 10:10),
Babilu (Babel), jemte flere andra. Till
detta s.k. protokaldeiska, icke semitiska element slöt sig sedan, redan i 3
årtusendet f. Kl., det semitiska elementet, kommande från Arabien och småningoam kämpande sig fram öfver det
förra, lärande sig dess skrift och inhemtande dess bildning, men likväl tagande
magten till sig. De senare semitiske
herskarne efter 1500 f. Kr. kalla sig
inskrifterna »konung af Sumir (Sinear?)
och Akkad», en benämning, som hänvisar på detta den babyloniska nationalitetens dubbla ursprung.
Babels äldsta historia fylles af Berosus, en infödd skribent, med tre dynastier; först 49 kaldeiska konungar under 458 år; derpå 9 arabiska konungar
under 245 år, och slutligen 49 assyriska
konungar under 526 år. Någon bestämdare vetskap om de babyloniska konungarne få vi först efter 747 f. Kl. Den
»Ptolemeiska kanon» uppräknar Babels
monarker i ordning med hvars och ena
regeringstid från Nabonassar år 747 f. Kr.
till den siste persiske konungen som
störtades af Alexander 335 f. Kr. Med
Nineves fall 625 f. Kr. var det Babylon
blef en verldsmagt. Konungarne i detsamma voro: Nabopolassar, 625 f. Kr.
Nebukadnezar 604, Evilmerodak 560,
Neriglissar 559, Laborosoarchod 556,
Nabonid (i inskrifterna Nabunahid) 555–538 f. Kr. Nu föll Babel för mederna
och perserna under en gästabudsnatt,
derigenom att flodens vatten leddes bort
och öppnade väg för fienden att bryta
in öfver det berusade folket, enligt Jeremias profetior, 55: 35, 39; jfr Es. 25:
5-9. Då efter Alexanders död residenset flyttades till Antiokia, sjönk Babel ohjelpligt ned och har sedan dess
varit en »stenhop», Je. 55: 37, der alla
nejdens stammar hemtat tegel till att
bygga sina städer.
Babels land, Je. 55: 29, eller Babylonien, motsvarande ungefär den nuvarande turkiska provinsen hak Arabi,
onfattade låglandet vid Evfrats och Tigris’ nedre lopp mellan Assyrien i norr
och Persiska viken i söder. Dess äldsta
namn var Sinear, 1 M. 10: ??; Da. 1:
2, och i senare tider kallades det ofta
Kaldeen eller kaldeernas land, Je. 24:
5; 25: 12; 50: 8; Hes. 12: 13. Det
är ett jemnt, stenlöst lågland, utan alla
berg och höjder, och ymnigt vattnadt
af de båda flodernas öfversvämningar,
hvilka i forntiden, då vattnet genom en
mängd kanaler tillbörligt afleddes och
fördelades lika öfver de feta fälten, gjorde
Babylonien till ett utomordentligt fruktbart land. De yppiga hvete- och kornfälten gåfvo 2 à 300:de kornet, hirs och
sesam växte upp som träd, och af de
otaliga dadelpalmskogarne fick man icke
allenast föda utan äfven honung och vin.
Bristen på virke ersattes af ett outtömligt
förråd af tegeljord, som brändes till tegel eller torkades dertill i solen. Bindemedel erhöll man i de talrika nafta- eller
jordbeckskällorna. Detta fruktbara land.
som en gång var fullt af städer och arbetare, är nu till största delen en ödemark af kärr och moras. Es. 14: 23.
Babylon, det nytestam. namnet för
Babel, Mat. 1: 11. Petrus helsar från
en församling i Babylon, 1 Pe. 5: 13.
Sannolikt bör dermed förstås det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
