- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
55

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Christian Literature, Dictionaries, Language, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord B - Begrafning...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»skrifterna» (Da. 9: 2), synes deraf, att
samlingen ökats, äfven med profetiska
skrifter.

När och af hvem de gammaltestamentliga
skrifternas afslutning till ett
helt verkstäldes, är ej säkert kändt.
Judarne säga att det var Esra och hans
män (jfr Ne. 8: 13), den s. k. »stora
synagogan», som utförde detta verk.
Höjdt öfver allt tvifvel är att det »Gamla
Testamente» vi nu hafva är just
detsamma som fans hos judarne århundraden
före Kristus, och detsamma som
vår frälsare läste och hänvisade till.
Dessa skrifter kallades af judarne i
Alexandria företrädesvis haj bibloi, ta biblia,
d. ä. »böckerna», och af det grekiska
ordet biblos kom så ordet bibel eller bok.
G. T:s skrifter omtalas i N. T. under
åtskilliga namn såsom skriften, Ap. 8:
32, skrifterna, Lu. 24: 27, de heliga
skrifterna
, 2 Tim. 3: 15. Benämningen
»Gamla förbundet» (eller testamentet),
2 Kor. 3: 14, afsåg först sjelfva
förbundet (vid Sinai), så förbundsboken
(Mose-lagen) och slutligen alla de
heliga skrifterna före Kristus.

I motsats till benämningen »Gamla
Testamentet» började man så småningom
att inom den kristna församlingen gifva
benämningen »Nya Testamentet» åt
samlingen af de skrifter, som innehöllo
vittnesbörden om det nya förbundet genom
Kristus. Det Nya Testamentets skrifter
författades under en tiderymd som
ungefärligen kan bestämmas till senare
hälften af första seklet (50 eller 60-100
e. K.), men tiden för deras samlande
och ordnande till ett helt, motsvarande
Gamla Testamentet och dermed
likastäldt, måste visst sättas betydligt
senare. Tredje konciliet i Kartago 397
e. K. gifver oss den första fullständiga
förteckningen öfver Nya Testamentets
skrifter sådana vi nu hafva dem. I
femte seklet (om icke förr) använde man
ordet bibel såsom gemensam
benämning för Gamla och Nya Testamentets
samlade skrifter.

Då Guds vilja är högsta regel eller
rättesnöre (grek. kánon, Ga. 6: 16; Fil.
3: 16) för tro och lif, och denna vilja
är uppenbarad i de heliga skrifterna, så
började man snart inom den kristna
församlingen att tala om den på bibeln
grundade läran såsom »sanningens kanon»
eller »trons kanon», hvarefter i
seklet sjelfva bibeln blef kallad
kanonsskriften, d ä. den skrift som innehåller
kanon, och de särskilda böckerna, af
hvilka den bestod, kallades <f>kanoniska</f>.
En kanonisk bok är alltså egentligen en
bok hvilken man på grund af sin
öfvertygelse om dess gudomliga ursprung
erkänner som regel för lära och lif.
Sålunda talar man om Gamla Testamentets
kanon, d. ä. de böcker hvilka tillsamman
utgöra G. T:s norm för tro och
lif, och likaledes om Nya testamentets
kanon. I motsats till kanoniska skrifter,
d. ä. sådana som verkligen höra till
kanon, kallar man <f>apokryfiska</f> (grek.
gömda, obekanta) sådana som väl göra
anspråk derpå men som icke upptagas
med i förteckningen öfver de kanoniska.
Ordet kanon öfvergår så till betydelsen
af förteckning.

Ordningen af G. T:s böcker finna
vi i korthet angifven i Mat. 11: 13,
»Lagen och Profeterna»; utförligare i Lu.
24: 44, »Moses lag, Profeterna och
Psalmerna». 1. »Lagen» omfattade de 5
Moseböckerna. 2. »Profeterna» var i
den ebreiska bibelindelningen en
vidsträcktare benämning än hos oss. Till
»de äldre profeterna» räknades
Josuaboken, Domareboken, Samuels böcker
och Konungaböckerna och till de »yngre
profeterna» först de tre »större», Esaia,
Jeremia och Hesekiel, och sedan de tolf
»mindre», Osea, Joel, etc. t. o. m.
Malaki. 3. Den tredje afdelningen, kallad
Ketubim, d. ä. Skrifter, innefattade a)
Psalmerna, Ordspråksboken, Job; b)
Höga visan, Ruts bok, Klagovisorna,
Predikareboken, Esters bok; c) Daniel,
Esra, Nehemia, Krönikoböckerna.

[1]


[1] Gamla T:s »apokryfiska böcker», hvilka
funnos i den grekiska Septuaginta-öfversättningen
af G. T. men ej af judarne tillerkändes fullt
gudomligt anseende, äro nio till antalet: Baruks
bok, Syraks bok, Vishetens bok, Tobias bok, Judits
bok, de två Makkabeerböckerna, Stycken af
Esters bok, Stycken af Daniel, Manasses bön,
alla skrifna på grekiska, utom den sista, på latin.
De anföras stundom af kyrkofäderna såsom
heliga skrifter; grekiska kyrkan förbjöd deras
läsning i 4 årh.; latinska kyrkan erkände dem
för kanoniska på mötena i Hippo 393 och Kartago
397. De protestantiska kyrkorna förkasta
dem såsom ej funna i den eb. bibeln och ej i
N. T. citerade. De trycktes emellertid i
protestantiska bibelupplagor ända till 1826, då efter
en lång strid Britiska bibelsällskapet beslöt att
utelemna dem, hvilket exempel följdes af
Amerikanska bibelsällskapet m. fl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:13:39 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblobok/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free