Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord E - Ed...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
88 Enaa.-EDoM.
flyter kring landet Havila, Gihon som
flyter kring landet Kus, Iliddekel eller
Tigris (Da. 50: 4) och Frat eller Evfrat,
M. 2: so f. 1 denna trädgård satte
Gud Adam att den bruka och bevara
v. 8, 55, och lät i densamma uppvaxa
allehanda träd, ljufliga till att se och
goda till att äta, och lzfvets träd
midt i trädgården samt kunskapens träd
på godt och ondt, v. 9. Men då men-
niskorna fallit genom att äta af den
förbjudna frukten, förvisade Gud dem
utur Edens trädgård och satte öster om
trädgården keruberna och blixtrande
svärd för att bevaka vägen till lifvets
träd, 3: 23 f. Om läget af denna träd-
gård är mycket forskadt och skrifvet;
mnen förgäfves söker man derom komma
till visshet. Af de fyra ofvannämda
floderna känner man två: Tigris och
Evfrat. De två öfriga, Gihon och Pi-
son, äro svåra att bestämma. Då Gihon
flyter genom Kus, ocl» detta nan’»n an-
nars alltid betecknar Etiopien, så har
man tänkt att Gihon skulle vara Nilen;
och då landet Havila, som vattnades, af
Pison, enligt andra ställen är att söka
bortåt Persien eller Indien, så menade
man att Pison skulle vara Ganges, och
enligt dessa förmodanden har man alltså
sökt Eden nere vid Persiska viken. Så
josefus och kyrkofäderne. Andre åter
bafva sökr Gihon i floden Aras eller
Araxes i ett annat Kus, Kosseernas
land i granskapet af Kaspiska hafvet,
och Pison i den flod, som af turkarna
kallas Fasch, hos de gamle känd under
namnet Fasis, i det gamla guldiandet
Colchis (Chavila) öster om Svarta haf-
vet. Eden skulle då hafva legat uppe
Armenien. 1 hvilket fall som helst
antager man att floder, hvilka fordom
stått i synlig förbindelse n’»ed hvarandra,
sedan dess genom våldsamma förän-
dringar af jordytan blifvit skilda åt
eller alldeles försvunnit och lemnat sina
namn åt nya floder i andra trakter.
Från den första skildringen af Edens
trädgård eller »lustgård» äro många
bilder sedermera lånade. Se t. ex. 1
M. 13:10; Es. 51:3; Joel 2:3, der
Eden eller Herrens trädgård nämnnes
som en bild af ljuflighet och frid. Så
heter det att Tyruskonungen bodde i
Eden, Guds lustgård, He. 28:13.
Assyrien och andra stormagter kallas i He.
31:8 f. Edens träd, och i v. 16 f. ser
man äfven Farao samlas till dem i
underjorden. Upprättelsens slutliga
härlighet målas ock med färger från Edens
lustgård, He. 36:35.
Som en bildmålning vilja ock många
fatta äfven berättelsen om det första
Eden och dess träd i 1 M. 2, »bilder af
ett själiskt och andligt paradis men icke
af en naturlig trädgård» (Ellis, p. 55)[1].
2. Eden i Telassar, en stad eller ort
i assyriska riket, 2 K. 19:12; Es.
37:12; dref handel med Tyrus, He. 27:23.
3. Eden eller Bet-Eden (Sv. sköna
huset), Am. 1:5, en ort på Libanon;
eller dets. s. Eden 2?
Eder. 1. En stad i Juda, Jos. 15:21.
2. Ett torn nära Betlehem, 1 M.
35:21, eller en ort, eb. Migdal-eder.
3. Tornet Eder eller »herdetornet»
i Mi. 4:8, en bildlig beteckning för
Zions berg? eller ett af David uppfördt
borgtorn? (Ne. 3:27).
Edom, röd, ett namn på Esau,
gifvet honom med anledning af den röda
rätten han begärde sig af Jakob, 1 M.
25:30; efter honom nämdes sedan hans
efterkommande edomeer, och landet de
bebodde, Edom, 1 M. 32:3; 4 M.
33:37, eller Idumeen, Mar. 3:8. Edoms
land, förut kalladt Seirs berg, 1 M.
36:8 f., var det för sin fruktbarhet och
sina fästen berömda höglandet mellan
Döda hafvet och Röda hafvets
nordöstra vik, den s. k. ælanitiska viken,
Je. 49:16, 21, först bebodt af urfolket
horiterna, som drefvos undan af
edomeerna, 1 M. 14:6; 36:19 f., 5 M.
2:12, 22. De förnämsta städerna voro
Teman, Bozra och Sela (Petra) samt
hamnarne Elat och Ezjon-Geber.
Edomeerne styrdes af konungar, 1 M.
36:31, till dess David kufvade dem och
intog deras fästen, 1 K. 11:15 f.; Ps.
60:2; 2 S. 8:13 f.; jfr 1 M. 27:29.
Sedermera gjorde de sig oberoende under
Joram, 2 Kr. 21:8 f.; ledo väl efteråt
några nederlag (2 K. 14:7; 2 Kr.
26:2), men blefvo dock fortfarande bittra
fiender och fräcka bespottare under ju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
