- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
96

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Christian Literature, Dictionaries, Language, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord E - Ela...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96 ELA.-ELEASAR.

korn sedan åter i felisteernas händer,
1 S. 5: JO; 17: 52. Här dyrkades af-
guden Baal-Sebub, 2 K. 1: 2. Straff-
domar öfver Ekron förkunnas i Je. 25:
20; Am. i: 8; Ze. 2: 4. Men äfven
ett nådelöfte finnes för ekroniterna
Sa. ~: 5 f., der det heter att afgudatjen-
stens styggelsér skola tagas ifrån feli-
steerna, så att de skola varda en åter-
stod åt vår Gud och blifva såsom Judas
furstar, och att Ekron skall blifva så-
som jebuseerne, d. ä. införlifvade med
Israel. Ekrons läge utmärkes ännu af
den lilla byn Akir 3/4 mil s. om Ramle.
Ela. 1. Basas son och efterträdare
på Israels tron, 930 f. K., mördades
efter 2 år under ett dryckeslag af Simri
som intog tronen, K. 16: 6 f.
2. Konung Hoseas fader, 2 K. 15: 30.
Elam. 1. Den äldste af Sems sö-
ner, M. Jo: 22.
2. Det af hans efterkommande be-
folkade området Elam, M. i4: 1, öster
om Sinear och norr om Persiska viken,
af greker och romare kändt under nam-
net Elymais, och kanske motsvarande
den persiska provinsen Susiana eller
Chusistan. Elams tappra folk, Es. 22:
6; Je. 49: 35, måste böja sig föaassy-
ner, Esr. 4~ 9, och babylonier, Je. 25:
25, tilldess de sjelfve jemte mederna
krossade Babels magt, Es. 21: ~ Da.
5: 28. Susan i landskapet Elam, Da.
8: 2, nämnes som en residensstad för
de persiska konungarne. Elamiter om-
nämnas i Es. II: II; Ap. 2: 9.-Ut-
notelsens dom öfver Elam, Je. 49: 34 f.
följes af ett löfte om upprättelse,v.39.
Elat eller Elot, en hamnstad
Edom vid östra viken af Röda hafvet,
5 M. 2: 8; 1 K. 9~ 26; 2 Kr. 8: 17;
sasom en betydande ort ofta föremål
för stridande magters blickar, 2 K. 14:
22; 16: 6. Dess ruiner med namnet
Ajla äro först på de senare åren åter-
funna en timmes väg norr om fästet
Akaba vid Mekka-vägen.
El-Betel, eb. Betels Gud, det namn
Jakob gaf rummet der han byggde ett
altare vid Betel, 1 M. 35: 7, der han
redan förut hade rest en vård till minne
af Guds uppenbarelse, 28: i8 f. Så
gaf han ock det altare han hyggde
Sikem det namnet: Gud, Israels Gud,
1 M. 33: 20, eb.
Eld. Om huru de gamle ebreerne
framkallade eld, om genom stenars slag-
ning mot hvarandra eller mot stål, eller
genom gnidning af trästycken, derom
veta vi intet. Ett uttryck i 2 Mach.
10: 3, att man »glödgade stenar», är
ej nog upplysande. Enligt lagen fick
ingen eld tändas i husen på sabbaten,
2 M. 35: 3; jfr 16: 23. Den som ge-
nom ovarsamhet med eld vållat att
annans säd, hägnad eller mark förstör-
des, måste ersätta skadan, 2 M. 22: 6.
Genom eld från himmelen betygade
Gud sitt välbehag till offren, i M. 15:
#7; K. iS: 38. Så äfven vid taber-
naklets och templets invigning, 3 M.
9~ 24; 2 Kr. 7: i. Altarelden måste
af presterna noga vårdas, 3 M. 6: 12.
Med eld från himmelen straffade Gud
sina fiender, 4 M. II: 1~ 16: 35; Os.
8: 14. 1\Ien att i nya förbundet ned-
kalla eld är emot Kristi ande, Lu. 9:
54. Hos hedningarna dyrkades elden,
och barnen brändes till afgudars ära,
2 Kon. 17: 17; 5 M. 12: 31; je. 7:
3’. Eld står ofta i bildspråket för att
beteckna brännande nit såsom kärleken,
Hö. 8: 6, brännande dom, vare sig
till rening, He. 24: II; 1 Kor. 3: 12
f.; jfr 4 M. 31 : 23, eller till förstöring,
Es. 66: 24; 2 P. 3: io f. Så liknas
vid en eld Herrens ord, Je. 23: 29, ja
Herren sjelf, 5 M. 4~ 24; Eb. 12: 29.
Osläcklig eld är en ofta återkommande
profetisk bild för säker förstöring eller
ohjelplig undergång, Es. i: 3’; 34:
io; 66: 24; je. ~: 4; 7: 20; 17: 27;
21: 12; He. 20: 47 f.; Am. 5: 6.
Eldad och Medad, två af de 70
äldste, qvarblefvo vid ett visst tillfälle
lägret iställetför att samlas med de
öfriga vid tabernaklet, men blefvo dock
delaktige af andens gåfva, så att de
profeterade i lägret. Då Mose af josua
rnanades att förbjuda dem detta, vägrade
han och sade: Gifve Gud, att allt Her-
rens folk vore profeten, och Herren läte
sin ande komma öfver dem, 4 M. 1 1:
24 f.; jfr Joel 2: 28; Fil. 1: i5 f.
Eldstod, se Pelare.
Eleale, en stad strax norr om Hes-
bon i östra Jordanlandet, togs från amo-
reerna och gafs åt Rubens stam, 4 M.
32: 3, 37; men tillhörde sedermera
inoabiterna, Es. 15: 4; i6: 9; Je. 48:
34. Dess ruiner el-Al finnas ännu qvar.
Eleasar. 1. Dens~ s. Elieser z.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:13:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblobok/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free