- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
107

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Christian Literature, Dictionaries, Language, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord E - Esbaal...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ESTERS aOmC.-EvANGELI5T. 107

göra sig glada dagar, ~: 5 f. Minnet
af denna befrielse firas ännu af judarne
vid den då stiftade purimfesten, Est. 9.
Esters bok berättar i ~ kapitel
om Esters upphöjelse, omn Mordekais
upptäckt af sammansvärjningen mot
Ahasveros lif, om Hamans befordran
och mordiska planer och huru de blefvo
om intet, samt om purimufestens instif-
tande. Författaren är okänd; kanske
Mordekai, som somlige anse, sannolikt
till följd af den noggranna kännedom
af fakta och seder, som boken förråder,
hvartill äfven kommer att den grundar
sig på officiella urkunder, hvaraf man
söker förklara, att detta är den enda
bok i bibeln, der Guds namn ej näm-
nes. Språket hänvisar på Esras och
Elrönikoböckernas tid, oafsedt några
persiska uttryck.
Etam. 1. En stad i Juda, befäst
af Rehabeam, 2 Kr. i 1: 6; nu Urtas,
en usel by ej långt från Betlehem. Här
gömde sig Simson i en bergsklyfta un-
dan felisteerna, Do. 15: 8 f.
2. En stad i Simeon, se Eter.
3. En af israeliternas första läger-
platser efter utgången ur Egypten, vid
ånden af öknen, 2 M. 13: 20, d. ä. vid
ingången till arabiska öknen från den
egyptiska, jfr 15: 22 med 4 M. 33: 8,
enligt hvilka ställen Etams öken är dens.
s. öknen vid Sur, by. se.
Etan. 1. Etan den esrahiten, en
af Mahols för vishet berömda söner,
X. 4: 31; förf. till Ps. 89.
2. Etan den korahiten af Levis
stam, en af Davids sångmästare, Kr.
6: 44; 15: 17; kallas äfven Jeduttlu,
jfr Kr. 15: 17 f. med 1 Kr. 16: 41
f.; 2 Kr. 35: i5. Psalmerna 39 och
62 af David samt 77 af Asaf bära Je-
dutuns namn, såsom ämnade att sjun-
gas af hans sångkör?
Etanim, Oktober, se Månader.
Etbaal, konung i Zidon, - fader till
drottning Isebel, m El. 16: 3I~ kallas
Itobal af Josefus, hvilken skildrar ho-
nom såsom Astarteprest, konungamör-
dare och tronröfvare, konung iTyrus
och det Tyrus underlydande Zidon.
Eter, en simeonitisk stad i Judas
lågland, Jos. 15: 42; 19~ 7; i 1 Kr.
4: 32 Elam.
Etiopien. Det land som af greker
<ich romare kallades Aethiopia och af
ebreerna Kus 1. Kusch, låg söder om
Egypten och omfattade i sin största ut-
sträckning de nuvarande länderna Nu-
bien, Sennaar, Kordofan och norra
Abyssinien, men i inskränktare mening
Sennaar eller Meroö. Syene var grän-
sen -mellan Egypten och Etiopien, He.
29: io. Hufvudstaden var Meroö (det
M. 10: 7 nämda Seba?), belägen på
en ö af samma namn mellan Nilen och
Astaboras, nu Tacazzé, nära det nyare
Shendi. Etiopien Imämnes i bibeln som
ett rikt land; det handlade med elfen-
ben, guld, kryddor och ädla stenar.
Dess historia är nära förbunden med
Egyptens, och de två länderna nämnas
ofta tillsamman i bibeln, Es. 20: 3 f.;
43: 3; He. 30: 4 f.; Da. II: 43. De
voro ofta förenade under samma her-
skare. Folket skildras som starkt och
storväxt både af Herodotus och af bi-
beln, Es. iS: 2 (eb.); 45: 14. Kort
före Kristi födelse regerade i Etiopien
en inhemsk dynasti af drottningar med
den gemensamma titeln Kandace; en
af dem nämnes i Ap. 8: 27. - Afven
Etiopien skall utsträcka sina händer till
Gud, Ps. 68: 32. Jfr om den etioy5i-
ske kofinannen, Ap. 8, se Eil~ppus 4.
Om »Etiopien» i 1 M. 2: 13, se
Eden, Kus.
Etterflöd, oren flytning eller slemaf-
söndring, 4M. 5:2; 2S.3: 29; 3M. ~5.
Etterhvit, en hvit fläck eller svull-
nad, tecken till spetelska, 3 M. 13: 2.
Eva eller Heva, eb. l»fg»fverska,
M. 3~ 20, så kallade Adamn sin hu-
stru, den första qvinnan, 2: 22, och men-
niskoslägtets stammoder, jfr Adam z.
»Ormen besvek Eva med sin illfundig-
het», 2 Kor. II: 3, och så kom synd
och sorg in i verlden. »Qvinnan vardt
bedragen och föll i öfverträdelse»,
Tim. 2: 14. Qvinnans säd skall sönder-
trampa ormens hufvud. M. 3~ 15.
Evangelist betyder en budbärare
af glada budskap, således särskildt en
sådan som förkunnar det glada budska-
pet om Kristus. Emellertid är i- Ef. 4:
i, mellan apostlar och profeter å ena
sidan och herdar och lärare å den andra,
en särskild klass af dem Gud gifvit åt
församlingen, omuämd under namnet
evangelister .- sannolikt sådane som
egenskap af missionärer hade att färdas
från ort till ort och predika Guds evan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:13:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblobok/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free