- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
111

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Christian Literature, Dictionaries, Language, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord E - Esbaal...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EVnULus-EVFRAT. lIT

förefinnas mellan synoptikerna, har be-
svarats på många olika sätt. En teori
har varit den, att ett af de tre evan-
gelierna varit det ursprungliga, och att
<le två andra begagnat det som käll-
skrift och skrifvit utaf. Men huru då
förklara de helt plötsliga afvikelser som
här och der afbryta öfverensstämmel-
sen? Andre hafva tänkt på ett gemen-
samt original, ur hvilket alla tre skulle
hafva hemtat. Men äfven i så fall står
samma svårighet obesvarad qvar. Myc-
ket mera tillfredsställande är den för-
klaringen, som söker de tre evangelier-
nas källor dels i vissa små skrifna an-
teckningar eller hvad man kunde kalla
anekdotsamhingar» (Godet), liknande
dem Lukas omnnämner (Ln. 1: z), dels
de ännu oskrifna traditioner som voro
gängse i församlingarna, eller hvad Lu-
kas kallar >apostlarnas lära», Ap. 2: 42,
som tvifvelsutan till stor del bestod af
berättelser om Herrens gerningar, död
och uppståndelse, dels i personliga för-
frågningar hos ögonvittnen och hos
apostlarna sjelfva. Allt efter som nu
de nämda traditionerna och berättel-
serna skiftade i form och uppställning,
och allt efter som den enes syfte vid
författandet var skildt från de öfilgas,
och isynnerhet, allt efter som anden in-
verkade på-och ledde de skrifvande, så
kommo också evangelierna att bhifva
olika. Matteus skildrar Israels konung
och visar profetiornas uppfyllelse i ho-
nom; Markus visar oss den lydige tje-
naren, den på Guds tron såsom men-
niska upphöjde; Lukas målar Kristus
såsom hela verldens frälsare, hvaremot
Johannes visar oss den evige sonen ned-
stigen i menskligheten för att helga verl-
den. Att föra sina läsare till visshet
om att Jesus var Kristus, och att de
honom måtte hafva hifvet, det nämner
han sjelf som sitt syftemål. Jh. 20: 31.
Johannes skref, kan man säga, sitt
evangelium för att fylla en brist som de
tre öfriga hade lemnat qvar. Derföre
meddelar han till större delen sådant
som af dem utelemnats, isynnerhet de upp-
repade besök Jesus gjorde vid de stora
högtiderna i Jerusalem och de härliga
innehållsrika tal i hvilka han der un-
dervisade om sin person och sin sänd-
ning. Att han kände till de tre synop-
tikerna är väl sannolikt, och att han
hos sina läsare förutsätter bekantskapen
med dem eller åtminstone deras hufvud-
innehåll, är alldeles tydligt. 1 i: 40
nämnes Petrus som bekant för läsarne.
1 6: 71 nämnas »de tolf», ehuru om
deras kallelse intet förut är berättadt.
I 11:1 kallas Betania »Marias och
Martas by», så att man ser han förut-
sätter att de voro kända personer. 1
6: 62 förekommer en tydlig hänsyftning
på himmelsfärden, ehuru Johannes intet
derom berättar. Och på flera ställen
låter evangelisten förstå att han berät-
tar hvad han sjelf hade hört och sett~
1: I4~ 13: 23; I9~ 26, 35; 20: 2 m. fl.
Att slutligen ej heller hos synoptikerna
fattas spår af den högre uppfattning af
Jesu person som Johannes håller fram, den
djupare blicken in i hans evigagudomhiga
natur och sändning, det synes t. ex. af
Mat.- 1 1: 25 - 30, der Johannes tyckes
hafva flyttat in i Matteus.
Evbulus, en kristen i Rom, som
helsar till Timoteus, 2 Tim. 4: 21.
Evfrat, *) Up. 9: 14, i G. T. Frat,
Jer. 13: 4, enligt 1 M. 2: 14 en af de
fyra paradisfioderna, har sin upprinnelse
bland Armeniens snötäckta berg, der
den bildas genom föreningen af de två.
källfioderna Elarasu och Murad; flyter
med stark ström och många vattenfall
längs Syriska öknens östra rand och
vattnar med sina flöden Assyriens och
Babyloniens låglända nejder. Nästan
paralhelt med Evfrat flyter den också
från Armenien kommande Tigris; mel-
lan dem båda låg Mesopotamien. Vid
Bagdad, Sehevkia och Hilla (det forna
Babel) komma floderna hvarandra gan-
ska nära och voro här fordom förenade
genom en mängd kanaler, af hvilka en
del ännu finnas qvar. Floderna skilja
sig åter, men längre ned vid Kurna för-
ena de sig till en enda mägtig flod,
kallad Shat-el-arab (d. ä. arabernas
ström), som nu flyter fram genom ett
med palmlundar beväxt och af en mängd
kanaler genomskuret deltahand och slut-
ligen, delande sig i flere utloppsgrenar,
faller ut i Persiska viken. Då de ar-
meniska bergens snö smälter om våren,
sväller Evfrats vatten till en betydlig
höjd och når i juni sitt högsta stånd,

» Kanske af det persiska Ufrâtu, »den»
breda» eller »den lätt öfvervadade; af assy-
rierna kallad Buratav

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:13:39 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblobok/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free