- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
127

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Reference, Language, Christian Literature, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord F - Friviljeoffer...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FOT-FÅNGENSKAP. 127

hvaraf Noab byggde arken, m M. 6:
14; antingen ett slägtuamn för kådiga
barrträd eller enahanda med 2) Berosek
1. Berot, d. ä. cypress; i Sv. gran, furu-
träd och cypress, hvilket se; - 3)
Sehittak 1. Schittim, 2 M. 25: 5; 5
M. 10: 3; Es. 4i~ 19, det träd som an-
vändes till tabernaklet och dess inred-
ning, utan tvifvel akacie-trädet, Acacia
Scyal, somn växer i Egypten och på Sinai-
halfön och ger ett hårdt, lätt och var-
aktigt virke.
Fut, se Libyen.
Fygellus och Hermogenes, två
asiater som under Pauli sista fångenskap
öfvergåfvo honom, 2 Tim. 1: 15.
Fylla. Att fylla någons händer var
stående uttryck för att viga någon till
prest, 2 M. 28: 41; Do. 17: 5, 12.
Att >fylla altarets händer» var dets. s.
att viga det, He. 43: 26. Att fylla
sina händer åt Herren var att offra åt
honom med fulla händer, 2 M. 32: 29;
2 Kr. 29: 31.
Fyllelsens - vädur, Fylle-offer, 2 M.
29: 22 f.; 3 M. 8: 22 f.; så kallades
»invigningsväduren», den ena af de två
vädurar som offrades vid presternas vig-
ning till sitt embete, emnedan det feta
af djuret jemte behöriga spisoffer lades
dem i händerna, somn dermed fyldes,
hvarefter det på öfligt sätt lades på
altaret.
Omn »fylla> eller »fyllelse» af press
och loge, se Tårar.
Fållar, tofsar, se Tänkeskrifter.
Fångar, som togos i krig, betrak-
tades fordom somn rättvist hemfallna
till döden och följaktligen till alla plå-
gor, som voro mindre att frukta än dö-
den. Man trampade på deras halsar,
Jos. 10: 24; detta förklarar sådana bil-
der som i Ps. mao: m. Man sålde dem
till slafvar såsom Josef. De stympades
sasom Simson och Adonibesek; eller
afkläddes de nakna och fingo så pryda
segerherrens triumftåg. Besynnerliga för-
faringssätt omtalas på några ställen.
Om David berättas att han »slog moa-
biterna och mätte dem med snöre, lade
ned dem på jorden oclm mätte tva snoren
(två längder) till att döda och en längd
af snöret till att låta lefva», 2 5. 8:
2, eb. Dödssätten voro barbariska; tio-
tusen edomeer störtades lefvande utför
en khipphrant, 2 Kr. 25: 12; ammoni-
terne dödades med sågar, tröskvagnar.
tegelugnar 0. 5. v. 2 5. 12: 31; 1
Kr. 20: 3.
Fångenskap. 1 judarnes historia
skiljer man mellan tre stora nationela
bortflyttningar eller fångenskaper, den
assyriska, den babyloniska och den
romerska.
m. Den assyriska fångenskapen var
den som drabbade de tio stammarnes
rike. Såsom längre aflägset från Jehovas
heigedonm, mera blottstäldt för verlds-
magternas hedendom och våld och re-
geradt af en. kedja nästan idel gudlösa
regenter, mognade Israels rike först för
straffets domn. Sedan assyriern Pul (omnkr.
770 f. Kl.) utkräft en dryg gärd, 2 Kl.
15: 19 f., kom Tiglat-Pileser omnkr. 740
och bortförde till Assyrien folket i Naf-
tali, Gahileen och Gilead, 2 Kl. 15: 29;
Kr. 5: 26; Es. 8: 4. Slutligen kom
Salmaneser, intog Samaria 721 och bort-
förde det öfriga af de tio stammarna
till Assyrien och Medien, 2 Kl. 17: 6.
2. Den babyloniska fångenskapen.
Efter den fromme Hiskias tid och San-
heribs misslyckade rustning mot honom
började Judas rike att gå utföre med
raska steg. Afguderi, sedeförderf och
falsk politik gjorde folket mnoget för
straffet. Då konung Josia inlät sig
kampen mellan verldsmagterna, repre-
senterade af Farao Neko och Nehukad- -
nezar, och stupade vid Megiddo, så kom
landet under egyptiskt välde till slaget
vid Karkemis omkr. 6o6 f. Kl., der Ne-
bukadnezar blef segrare. Med detta
slag började nu judarnas sjuttioåriga
babyloniska fångenskap, Je. 25: 12, som
räckte till 536. Nu följde den ena bort-
flyttningen till Babel efter den andra:
den första, i Jojakims tredje år, 2 Kl. 24:
Dan. 1~ m f.; den andra, i hans
elfte år, 2 Kr. 36: 6; den tredje, i Jo-
jakins regering, 2 K. 24: 10 f., då Jo-
jakin sjelf jemte moooo ädlingar och
tusentals soldater och handtverkare bort-
fördes, jfr Je. 52: 28; den fjerde, son>
följde på Jerusalems fall 588, 2 Kl. 25:
Ii; 2 Kr. 36: 20; Je. 52: 29, samt
den femte, fem år senare, Je. 52: 30.
Allt folk som till något dugde, fördes
bort; allenast af de ringaste lemnades
ett litet antal qvar till att sköta vin-
gårdarna och fälten, 2 Kl. 25: 12.
Om judarnas tillstånd under fången-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 21 17:13:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblobok/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free