- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
128

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Reference, Language, Christian Literature, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord F - Friviljeoffer...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fångenskapen veta vi ej mycket. Att de
iallmänhet ej behandlades som fångar utan
som nybyggare, synes af Jeremias bref
till dem, Je. 29: 4 f., hvari han
uppmanar dem att bygga hus, plantera,
ingå äktenskap och söka det landets bästa,
dit de kommit o. s. v. Flere af dem,
såsom Daniel, kommo tillochmed att
bekläda höga embeten. Fri
religionsöfning var dem medgifven; den bestod
naturligtvis blott i bön och föreläsning,
då offrandet ej kunde ske annat än i
Jerusalem. Att tanken på Zion
stundom fuktade blicken der borta vid
Babels elfvar, se vi af Ps. 137. Tröst
och uppmuntran fattades icke de
landsflyktige; Hesekiel och Jeremia verkade
ibland dem. Dock hängåfvo sig många
af dem till laster och lättsinne, Hes.
33: 31, och lyssnade till falska
profeter, Je. 29: 21.

Den babyloniska fångenskapen
slutade två år efter Babels fall 538, då
Cyrus 536 utgaf sitt påbud, Esr. 1: 2
f.; folket återvände nu i spridda skaror
tid efter annan. Den första stora
karavanen som strax tågade hem under
Serubbabels ledning var en skara af 42,360
personer utom flera tusen tjenare och
tjenarinnor, Esr. 2: 2, 64 f.; en andra
skara tågade sedan hem under ledning
af Esra, Esr. 8.

Frågan om huruvida de tio Israels
stammar någonsin återvände ur
fångenskapen besvaras olika. Af uppgifterna
i Esr. 2 sluta somliga att bland dem
af Judas och Benjamins stammar, som
återvände med Serubbabel, var ett
betydligt antal äfven af de öfriga
stammarna. »Hela Israel bosatta sig i sina
städer», v. 70. Och då Esra firade
påsk efter återkomsten, slagtades tolf
bockar för hela Israels hus, efter
stammarnas antal, Esr. 6: 17; 8: 35. Att
spridda delar af de tio stammarna
funnos qvar in i N. T:s tider, synes t. ex.
af den uppgiften att profetissan Hanna
var af Asers stam, Lu. 2. De judar
som voro med vid pingstfesten, voro
af allehanda folk under himmelen, Ap.
2. Och aposteln Jakob skrifver sitt bref
till de tolf stammarna, Jak. 1: 1.

Andra bestrida, att de tio stammarna
någonsin såsom ett helt återkommo.
De judar som återkomumo under
Serubbabel och Esra, kommo åter från Babel,
Esr. 2: 1; Ne. 7: 6, och att bland
dessa funnos israeliter af de norra
stammarna, berör ej frågan om huruvida de
till Assyrien bortförda kommo åter, ty
då Judarikets folk bortfördes till Babel,
funnos bland dem sannolikt enskilda
medlemmar af de norra stammarna,
såsom af 1 Kr. 9: 3; 2 Kr. 34: 9 synes
att i Jerusalem bodde israeliter af
Benjamin, Efraim och Manasse efter den
assyriska fångenskapens början. Sådana
följde med till Babel, och sådana kommo
åter derifrån – men de tio stammarna
som kommit till Assyrien och Medien?
Somlige hafva sökt deras spår bland
Nord-Amerikas indianer; andra bland
nestorianerna i Persien. En nyare åsigt,
förfäktad af de s. k. anglo-israeliterna,
är den att engelsmännen äro
afkomlingar af de tio stammarna och
arfvingar till löftet!

Sannolikt är att många af de fångna
judarna som blefvo qvar i
fångenskapens land, efter hand smälte samman
med den hedniska befolkningen;
hvaremot andra hehöllo sina nationela
egendomligheter utan att återvända hem.
Det var de som sedan voro kända
under namnet »förskingringen» eller
»diaspora», Jh. 7: 35; 1 P. 1: 1; Jak. 1:
1, gr., och som blefvo de första
kärnorna till de kristna församlingarna
olika länder.

3. Judarnas sista fångenskap, år
70 e. K., sedan de förkastat Kristus
och skjutit ifrån sig evangelium, var
förskräckligast af alla. Enligt Josefus
omkommo 1,000,000 vid Jerusalems
belägring af Titus, och nära 100,000
kringspredos i det romerska riket för
att gjuta sitt blod vid gladiators-spelen
eller försmäkta i offentligt slafveri eller

illustration placeholder


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 21 17:13:04 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblobok/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free