Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord G - Gibea...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUD. 555
skymde bort solen. Det var gräshoppor,
hvaraf stora svärmar nedföllo ruudt om-
kring oss. De voro röda till färgen,
och jag förmodar att de voro af samma
slag som gräshopporna i Egypten på
Moses tid. De tycktes vara drifna af
en gemensam vilja och rörde sig framåt
sasom en sluten trupp, under anförarens
ledning, Joel 2: 7 f.»
Den största gräshoppsvärn> som man
iakttagit, hade i sin flygt en vidd af
520 geogr. mil och förmörkade solen
likasom vid solförmörkelse (Vogt, 592).
Gräshoppan hörde till de rena djuren,
3 M. m 1~ 25 f., och begagnades som
föda, nmest af det fattiga folket, Mat. 3:
4. Ännu i dag ätas de i österlandet,
af några tillochmed som en läckerhet.
»Gräshoppor säljas på snören på alla
stadstorg i Arabien», säger Niebuhr,
»från Babelmandel tiliBassora. På ber-
get Sumamara såg jag en arab som hade
samlat en hel säck full. De beredas
på olika sätt. En arab i Egypten, sona
vi uppmanade att genast äta gräshoppor
var närvaro, kastade den> på kulen
och tog dem sedan i benen och huf-
vudet och uppåt på en gång den öfriga
delen. Då araberne hafva dem i mnängd,
steka eller torka de dem i en ugn,
eller ock koka de dem och äta dem
med salt. Araberne i Marokko koka
dem och torka den> sedan på hustaken.
Man ser fulla korgar deraf på torgen.s
Burckhardt berättar ungefär detsamma.
1 bildspråket förekommer gräshop-
pan såsom beteckning för något obetyd-
ligt; »vi voro för våra ögon som gräs-
hoppor», 4 M. 53: 34; jordens inbyg-
gare äro för Gud som gräshoppor, Es.
40: 22, o. s. v. 1 Pr. 12: 5 nämnes
son> ett tecken till ålderdomssvaghet,
att till och med blotta »gräshoppan
besvärarm, d. ä. en så ringa börda kän-
nes tung; eller ock afses dermued att
den mot muarken böjda menniskogestal-
ten släpar sig tungt framn, »utböjd och
förtjockad i likhet med en gräshoppa»,
Mel. (?)
Gud. Allt igenonm de ebreiska skrif-
terna finna vi två hufvudsakliga namn
för det gudomliga väsendet - Elohi,u
och ~ehova. Elohim är pluralis af Eloak
(arab. Allah), en senare, poetisk form
(Ne. 9~ 57; 2 K. 32: 55, eb.). Äfven
förekommer Eloj, min Gud, samt den
kortare formen El, sisom i El-Schaddaj,
Gsmd allsmägtig, det namn, hvarunder
Gud företrädesvis var känd af patriar-
kerna, m M. m7: 1~ 28: 3; märk isyn-
nerhet 2 M. 6: 3, »Jag uppenbarade
mig för Abraham, för Isak och för Ja-
kob såsom El-Schaddai, men under mitt
namn 7ehova gjorde jag mig icke känd
af dem». Grundbetydelsen i orden El,
Eloab och Elohim är antingen den
kraftige (af en rot hl, vara stark) eller
ock den vördnadsvärde eller dyrkade,
af en rot alab (arab. aliha), frukta,
vörda; hvaremot namnet Jehova, d. ä.
den varande, den evigt densamme, ut-
märker honom såsomn den i nådens ger-
ningar framträdande förbundsguden. *
Orden El och Elohim (den kraftige
eller den vördnadsvärde) äro alltså, så-
som alln>änna beteckningar för gudom-
ligt väsende, af en vidsträcktare använd-
ning än ordet Jehova, den speciella be-
teckningen för förbundsguden. Namnet
Jehova tillägges aldrig någon annan än
Gud sjelf, hvaremot El och Elohim be-
gagnas äfven on> andeväsendemm, om
falska gudar och om personer, som äro
beklädda med något slags gudomlig
eller af Gud gifven myndighet. »Jag
ser en ande uppstiga af jorden», sade
spåqvinnan i Endor, s 5. 28: 13. 1
eb. står här elohim. Ordet englar i Ps.
8: 6 är i eb. elohisrm. Jfr Ps. 82: 5,
der det efter ch. heter: »Elohim (Gud)
står UPI) i Els församling, midt ibland
elohim håller han dom», och v. 6, »elo-
himn ären 1, och den högstes söner ären
1 alle». Och i Ps. 97: 7 heter det till
afgudarna: »Tillbedjen honom, alle 1
* Det eb ordet Jehovab anses vara emm fn-
turform af verbet kaval,, att vara, antingen fot.
KaI, jekveli» ö. ä. »han är’ - så kallar sig
Gud i 2 M. a: 54, »~sg är de,» jag- är» eller
blott och bart »7~ag är» -, eller ock fot. Hifil,
»ja/svek», d. ä. »han gifver tillvaro», alltså: den
lifgi fvande. Vi veta ej, on» judarne fattade or-
det somn jekve/» eller som ja/tveli, ty de ansågo
detta Guds msamn så heligt, att de aldrig utta-
lade det. Ofver allt i ebreiska bibeln der det
hemlighetsfulla ordet JHVH förekommer, läsa
judarise Adonai (Herre). Men omieb. står Adonaj
Jhvh, läsa de Adonai Elohim, Herren Gud, t.
ex. i Es. 50: 4 f. NamnetJbvh kallas i de rab-
hinska skrifterna företrädesvis »namnet» eller
»det fyrbokstafviga namnet», eller »det särskilda
namnet», o. s. v. Denna vördnad för detta
namn berodde på ett missförstånd af 3 M. 24:
s6, enligt hvilket man trodde att blotta utta
landet af detta Guds namn var ett brott som
förtjenade döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
