- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
213

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Christian Literature, Language, Reference, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord J - Jerusalem...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112 EVIG, EVIGHEF, EvINNERLIG.

flödande ut kring fälten som Nilen.
Så är den svallande Evfrat en bild af
Assyriens svällande öfvermod, Es. 8: 7.
Deltalandet kring flodernas nedra hopl)
förvandlas genom dessa öfversvämningar
för halfva året till sjöar och träsk, byar-
emot man i forntiden genom dammar
och kanaler använde böljorna till väl-
signelse för landet. Denna flod af bortåt
300 mils längd är till större delen segel-
bar för lättare farkoster; större skepp
kunde fordom segla ända upp till Ba-
bel, se Es. 43: 14. Evfrat, som en gång
flöt genom länder och städer med den
högsta kultur, rinner nu till största (he-
len fram genom idel ödemarker.
Evfrat, som ofta förekommer i bi-
beln under namnet elfz’cn eller den
stora e(fven, 2 M. 23: 3[; Es. 7: 20;
Je. 2: iS, nämnes som yttersta gränsen
för det land Gud lofvade ebreerna, 2
M. 23: 31; 5 M. I: 7; hvilket gick
fullbordan under I)avid och Salomo.
Evig, Evighet, Evinnerlig. Dessa
ord användas i högsta bemärkelse om
det som hvarken har början eller slut,
utan är helt och hållet höjdt öfver ti-
dens betingelser; sålunda om Gud sjehf,
t. ex. redan i i M. 21: 33, der det he-
ter att Abrahans i Beer-Seba Ȍkallade
Jehovas, den evige Gudeiis namn> (ch.
El-ohåmn); och Ro. 16: 25 (26), der
Paulus säger att evangehii hemlighet nu
ur kungjord blanch alla hedningar »på
hen evige Gusdens befallning» (gr. tu
aioniu tefi). Jfr vkhare Ps. 90: 2; I04:
31;Es.41:4; 57: 15; 1 Tim. I:17;fi i6.
Vidare användas de om sådant som
väl har början i tiden, men intet slut.
Så har man väl att fatta hvad Pm. -
1 talar om den evighet (det evighets-
hif) som Gud har inlagt i menniskornas
hjertan (så efter eb.), och så talas
Pr. 12: 5 om att usenniskan, då hon
dör, »går till det hus der hon skall bo
för evigt», eb. »sitt evighets lina». Så
om den eviga härlighet som genom be-
(hröfvelsen verkas åt de troe»na, 2
Kor.
4~ 17, och iallmänhet om (het evioa
hifvet, som gifves gelaum Kristus, Jh.
3: ifi; Mat. 25: 46. Så läsa vi om
evigt rike, evigt arf, evig förlossning,
2 P. i: II; Eb. 9~ 12, 15; och å andra
sidan äfven om evig eld och pina, Mat.
25: 41, 46, evig dom, Eb. 6: 2, och
evigt förderf, 2 Tes. 1: 9.
Härvid bör märkas att dessa ord
stundom förekomma än i vidsträcktare,
än i inskränktare mening, hvarvid sam-
manhanget måste bhifva det bestäm-
mande, såsom t. ex. der vi läsa om
Guds eviga förbund med både menni-
skor och djur M. 9~ 12, eller t. ex.
om att jorden icke skall vackla till evig
tid, P». 104: 5; jfr också Ln. i: 33
med Kor. 15: 24. Så väl det ch.
#olåne son» det gr. a i$n betecknar nem-
higen ej sällan en både till sin början
och till sitt slut begränsad »evighet», så
att man alltså stundom läser om »evig-
heter», ch. ä. tiderymder eller verhdsåldrar
flertal, t. ex. i Tim. 1: 17, gr. »evig-
heternas konung»; Eb, 1: 2, gr. »eo-
nerna» eller »evigheterna»; och i Mat.
12: 32 talas om denna evighet eller
verhösålder i motsats till den tillkom-
mande o. s. v. Ordet evig betyder sa-
lunda stundom ej annat än långvarig,
sasom t. ex. när det heter att Bozras
städer skulle varda till ett evigt öde,
Je. 49: 13; eller att Josna gjorde Aj
till en evig ruin, Jos. 8: 28, ehuru Aj
sedermera nppbyggdes, Esr. 2: 28; Es.
10: 28; eller att Akis hoppades få Da-
vid till sin tjenare till evig tid, 5.
27: 12. Enligt 5 M. 15: 17 skulle den
träl som i friåret ej ville lemna sin
herres tjenst, få sitt öra genomborradt
med en syl och blifva sin herres träl
»till evig tid», d. v. s. hela sin hifstid
eller ock till jubelåret, om han det upp-
hefde, 3 M. 25: 40. 1 »Carl XII:es Bi-
hel» läses till 5 M. 15: 57 följande
anmärkning:
»Här ser man, att det ebreiska ordet
olam icke alltid märker oändlig tid;
utan stundom en lång tid, såsom ens
hifsdagar, eller en viss tid, såsom till
h~langaret, eller så länge det regementet
varar: derföre följer icke, att när Gud
befaller hålla de hevitiska stadgar leo-
lem, eller till evig tid, att de aldrig
skulle återvända: ty leolam märker der:
så länge det Judaiska regementet varade,
eller till dess Messias komme».
Jemför om cion orden i Jh. 8: 35, och
om olom,Jer. 17:4 (Mehin); He. ifi: 6o f.
Ordet dam begagnas icke blott om
en obestämd framtid (såsom i de an-
förda exemplen och om jordens och
manens bestånd, Pred. 5: 4; Ps. 78:
69; 89: 38), utan äfven någon gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:22:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblobok/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free