Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord J - Jitra...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VA ItES. -FARISEERNE. m15
2) Bitja, israeliten Mereds hustru,
m Kr. ~: i8 (m7).
3) En af Salomos hustrur, m El. 3:
m. Afbildningen, hemtad från ett egyp-
tiskt monument, föreställer en »Faraos
dotter>, sannolikt Sisaks eller Sche-
schenks dotter.
Fares, se Perez.
Fariseermie, det talrikaste och mest
betydande partiet bland judarne, hvars
namn härledes från ett ebreiskt ord,
faras, som betyder »afskilja> eller »af-
söndra», emedan de sade sig vilja skilja
ifrån sig allt hedniskt väsende, hvarföre
(le ock höllo sig sjelfva heligare än
andra i sin gudsdyrkan, Ap. 26: 5, be-
skrifvas sålunda af Josefus, den judiske
historieskrifvaren, hvilken omnämner
dem först under öfverstepresten Jonatan
omkring 145 f. El.:
»Fariseerne lefva tarfligt, förakta läc-
kerheter och följa förnuftets bud; hvad
(het föresknifver dem såsom godt, det
göra de, och de tro sig böra allvarligt
sträfva att iakttaga förnuftets föreskrif-
ter. De visa också vördnad mot dem
som äro framskridna i år, och djerfvas
ej att motsäga dem i hvad helst de
hafva påstått. På samma gång de hålla
före att allting sker efter ett förut be-
stämdt öde, förneka de dock icke men-
niskans frihet att sjelf välja sitt hand-
lingssätt, ty de hafva den uppfattnin-
gen, att Gud har funnit för godt att
sa ordna händelsernas gång, att hvad
han vill, det sker, men att på samma
gång menniskans vilja är fri att välja
mellan dygd eller last. De tro också att
själarne äro utrustade med en odödhig
hifskraft, och att de i underjorden skola
få belöningar eller straff allt efter som
de lefvat dygdigt eller lastbart i detta
lifvet. De senare skola qvarhållas i ett
evigt fängelse, men de förre skola få
kraft att vakna upp och lefva på nytt;
och genom dessa sina läror lyckas de
betydlig mån att få massan af folket
på sin sida, till att i allt hvad som rör
gudstjenst, böner och offer, rätta sig
efter deras anvisningar, så att städerna
gifva dem goda vitsord för deras i all
matto dygdiga förhållande, både i hand-
hing och ord.» (Antiq. XVIII, 3).
Att faniseerne trodde både på till-
varon af andar och på de dödas upp-
ståndelse, synes också af Ap. 23: 6 f.;
24: 15, der äfven Paulus, som fått sin upp-
fostran bland detta parti, i visst afseende
framställer sig sjelf såsom en farise.
Men det var dock mera än detta som
utmärkte fariseerna, nemhigen deras öf-
verdrifna betonande och iakttagande af
alla lagens utvertes föreskrifter och bruk
jemte en hel mängd andra som blifvit
lagda dertill. De voro nitiske för upp-
rätthållande af alla fädernas inrättnin-
gar, både kyrkliga och borgerliga, och
för den judiska nationens politiska sjelf-
ständighet. De voro de ortodoxe patri-
oterne, i motsats till de hiberalare sad-
duceerna som togo allting lätt. De åt-
njöto hos folket högt anseende, och ett
ordsprål lydde så, att > om bara två
menniskor kommo till himmelen, så må-
ste den ene af demn vara en farise>.
Men Herren Jesus blottade farise-
erna, visande att deras yttre helighet
dolde en inre förruttnelse. Med alla
sina fromma stadgar voro de bara hvit-
menade grafvar. Dessa stadgar, hvilka
sedermera samlats och utvecklats i Tal-
mud, judarnas andra bibel, innehöllo
delvis de befängdaste vidunderhigheter.
Blott några exempel.
Att två sina händer före och efter
måltiden, Mat. 15: 2, det betraktade de
ej blott som ett religiöst bruk, utan an-
sågo dess underlåtande vara ett lika
groft brott som äktenskapabrott och
värdt att bestraffas med banulysning:
»den som tager mat med otvagna hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
