- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
218

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Christian Literature, Language, Reference, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord J - Jitra...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- FATEI3UR.-FELISTEERNE. 117

förtära under dagens lopp men taga
igen skadan om nätterna. 1 N. T. fns
intet laghud om fasta; ehuruväl Kristus
och apostlarne genom exempel och ord
hafva visat en frivillig fastas vigt och
betydelse för ett heligt hif, Lu. 5: 34 f.;
2 Kor. 6: 5; II: 27; Mat. ~: 2; 6: ifi
f.; 17: 21; Ap. i3~ 2 f.
Fatebur, 2 El. 2o: 13; Mat. m3:
52, skattkammare eller förrådsbus.
Fattig. För de fattiga var i lagen
med särdeles mildhet sörjdt och förord-
nadt. Dess allmänna ande i detta hän-
seende synes af sådana ställen som 5
M. 15: 7 f. Särskilda stadgar voro 1)
om de fattigas rätt att göra efterskörd,
3 M. m9: 9 f.; 5 M. 24: 19 f.; Rut
2: 2~ 2) om sabbatens skörd, såsom för
alla gemensam, 3 M. 25: 6; 3) om egen-
doms återgång till sin egare i jubelåret,
3 M. 25: 10 f.; 4) förbudet mot stän-
dig träldom, 5 M. 15: 12 f.; 3 M. 25:
39 f.; 5) förbudet mot ocker och be-
hållning af pant, 3 M. 25: 35 f.; 2 M.
22: 25 f.; 6) påbudet om fattigtionden,
5 M. 14: 28; 26: 12 f., och de fatti-
gas tillgodoseende vid festmåltider, 5
M. 16: Im f.; Ne. 8: lo; 7) om lönens
dagliga utbetalning åt arbetaren, 3 M.
19: 13. - Evangelii ande, föreskrifter
och föredömnen äro af samma art, Lu.
3: ii; 14: 13; 19:8; Ap. 6: 1; II: 29
f.; Ga. 2: mo;Ja.2:5,m5f.;2Elor.8:9.
Febe, en kristlig qvinna, i tjenst i för-
samlingen i Kenkreä, hvilken hade varit
manga och äfven Paulus till mycken
hjelp; aposteln heder de kristna i R,om att
taga väl emot henne. Man tror att hon
var den som förde med sig Romare-
brefvet från Korint till Rom, Ro. 16: f.
Felistea, Es. 54: 29 35; Ps. 60:
mo, felisteernas land, m M. 21: 32;
5. 29: m i, den sydhiga kuststräckan af
Elanaan, från Ekron ned emot Egypten,
Jos. 13: 3, fordom ett blomstrande land
med sädesfält, vin- och oljo-planteringar,
Do. 15: 5, samt talrika städer, af hvilka
de fem förnämsta voro Gasa, Askalon~
Asdod, Gat och Ekron; men nu till
största delen öde, Zef. 2: 4 f.
Felisteerne, (eb. Felischtim) utgingo
enligt i M. 10: 14 från Kasluhim
Egypten, och detta vill man så fatta,
att de voro ett från Aräbien invandradt
semitiskt folk, som en tid bott ibland
folket Kasluhim i Egypten. NIan anför
dels, att felisteerne ofta kallas oom-
skurne (hvaremot egyptierne hade om-
skärelsen), dels att israehiterne, hvilka
alltid behöfde tolk vid samtal med
egyptierna, vid sina underhandlingar
med felisteerna aldrig begagnade sig
derutaf. Några mena att felisteerne
gåfvo namn åt staden Pelusium och den
Pelusiska Nilarmen. Från Egypten skulle
de lmafva inflyttat,* redan före Abrahams
tid, till det sydhiga Elanaan, m M. 21:
32 f., under det en annan beslägtad
stam, Elaftorimn, gått öfver till Kreta,
hvarifrån den i senare tid flyttat öfver
till Palestinas kust norr om Gasa, Am.
~: 7; Je. 47: 4. Båda grenarne hade
sedan fått det gemensamma namnet Fe-
histeer, ehuru den davidiska hifvaktens
benämning, Zf~-eti ock Pleti, kanske på-
minner om de två inflyttningarna; lika-
som äfven fehisteer och kreteer (Kréti)
ofta nämnas tillsamman. Jfr 5 5. 30:
54; Ile. 25: 16; Ze. 2: 5.
Felisteerne hade redan på Abrahams
tid konungar och ansenliga städer, #m
M. 20: 2~ 21: 32; och vid uttåget ur
Egypten förde Gud icke Israel genom
deras land, att de ej måtte rygga till-
baka af fruktan för krig, 2 M. 13: 17.
Deras område anvisades åt Judas stam,
Jos. 15: ~5 f., men ingenting togs der-
af under Josuas tid, Jos. 13: 2, och äf-
ven derefter höllo sig fehisteerne oftast
oberoende, ett ständigt törne i Israels
sida. Långhiga tider, under domareti-
den, under Eli, Samuel och Saul, för-
tryckte de Herrens folk. Såsom segrare
öfver demn nämnas Samgar, Do. 3: 31,
Simnson, Do. 14 f., Samuel, 1 5. 7, och
Saul, 1 5. 54: 47, ehuru de ej kunde
helt och hållet betvim~ga dem. På Sauls
tid hade de så härjal Israel, att ingen
smed fans qvar, utan folket måste draga
ned till Felisteen för att få sina jern-
redskap i ordning, 1 5. 13: 19 f. De
bibehöllo sitt oberoende till dess de
kufvades af David, 2 5. 5: 17 f.; 8:
1; 25: 15 f.; 23: 9 f., somn af dem tog
sig en lifvakt, hvilken förblef honom
trogen i olyckan, 2 5. 15: i8 f. Efter
denna tid tyckas de hafva varit stilla
ända ned till Jorams regering, då de

» Hvarifrån kanske nammiet Felischtim,
d. ä. invandrare (jfr Etiop. Falascha vandra),
LXX alltid åmergifvet med allofvloi (imt-
ländingar).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:22:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblobok/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free