Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord J - Josafats dal...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOGLAR.-FRI5TADER. 125
Es~ 2: 20 för att utmärka jordkulor och
mörka gömmuor, dit afgudarne som an-
nat skräp skola bortkastas. Den i 3
M. II: sS; 5 M. 14: i6, bland orena
foglar nämda flädermusen, (ebr. tinseke-
met) nr snarare nagon vattenfogel, sva-
nen? eller ibisfogeln?
Foglar. Äfven foglar voro enhigt
lagen delade i rena och o,-ena, 3 M.
II: 13 f.; 5 NI. 14: mm f.; af förteck-
ningen på de orena synes det att isyn-
nerhet sådana räknades dit, hvilka ge-
nom sin näring (kött eller as) eller sitt
tillhåll i kärr och dylikt voro motbju-
dande och naturvidriga. Rena foglar
begagnades till vissa offer, jfr 3 M. 14:
4 f.; särskildt dufvor, 5: 7; Lu. 2: 24.
Det var i lagen förbjudet att borttaga
m~odren used ungarne. 5 M. 22: 6, 7.
Sångfoglar omntalas ej ofta, Ps. io~: 12;
lockfoglar omtalas i Jer. 5: 27; snaror
Ps. 124: 7; Or. 7: 23; Pr. 9~ 12.
Roffoglar äro en bild af förhärjande
fiender, Es. 46: mm; He. 32: 4; Je. 12:
~ Up. 19: 17 f. Herren skall beskärma
sitt folk likt foglarne som sväfva öfver
sitt bo, Es. ~i: 5; jfr 5 M. 32: II;
Mat. 23: 37.
Fortunatus, se Akaikus.
Fot. De branta och khippiga vä-
garne i Kanaans land göra lätt att
>foten shinter», en ofta återkommande
bild af olycka och fall, 5 M. 32: 35
Ps. 66: 9; 121: 3; Je. 13: i6; jfr Es.
8: 14; Lm. 2: 34. Att sätta sin fot på
någons nacke betecknade fullkomlig se-
ger, Jos. 10: 24; derutaf talesättet att
lägga något under ens fötter, Ps. 8: 7;
1 Kor. 15: 25. Då den lätta fotbekläd-
naden blottstälde foten för vägens dam,
var fotatvagning den första tjenst man
bevisade en ankommande främling,
M. iS: 4; 24: 32; 43: 24; deraf Abi-
gails ödmjuka svar till David, 1 5. 25:
41. Fotatvagning, såsom mästaren sjelf
hade lärt och visat, Jh. 13, räknades
derföre ock till en kristhig enkas kär-
leksverk, m Tim. 5: 10. -
Fotapall, Guds, namn på Nådasto-
len, se under Försonin6.
Frat. se Evfrat.
Fresta, försöka. D& det säges om
Gud, att han frestar till det onda, så är
detta ett allmännare, mindre noggrant
uttryck, som närmare bestämdt innebär
det, att pröfningen är af Gud, men för-
sökelsen från synden, Jak. 1: 13. Så
var mannats regnande å ena sidan en
nådegåfva, å dems andra en försökelse,
det att till den samma var fobadt ett
förbud att icke samla om sabbaten, 2
M. m6: 4. Jfr 2M. 20: 19, 20; 5 M.
8: 2, m6; m3~ 3; Do. 2: 22. Så ock,
då Gud bjöd Abraham att ofi~-a honom
sin son, blef detta för den i hedniska
offerbegrepp ännu fastsittande Abraham
en frestelse att sla&ta sonen. Gud ville,
att han skulle under frambärande af ett
djuroffer andligen gifva honom sin son,
men han måste, först genomgå en kamp
med den försökande magten, tills han
kom till den punkt, att han kunde mot-
taga den inre meningen af Guds fordran.
Derför var den första uppenbarelsen
dunklare än de andra. ~Lange, Gen. p.
271.) Jfr de olika uppgifterna om huru
David eggades till att räkna folket enl.
Kr. 21: 1 af Satan men enl 2 5
24: m af Guds vrede!
Fribock, se Försonin~.
Fridens Herre, eller: Herren (är)
frid, eb. Jehova-Schalom; så kallade
Gideon det altare han byggde i Ofra
efter uppenbarelsen af Herrens engel,
Do. 6: 24.
Fridsfursten, se Hjelten.
Frilla eller hihustru, m M. 22: 24;
se Äktenskap.
Fristäder, sex städer i olika delar
af Kanaan, hvilka af Mose och Josua
efter Herrens ord afskildes till att för
den som begått vådadråp vara en till-
flykt, der han skulle vara skyddad’ för
blodhämnaren allt intill öfversteprestens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
