Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord J - Josafats dal...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 FöttLlYNn.
är det son> föregick ransakningen, 3 M.
24: 12. 1 Egypten funnos dock sådana
straff, m M. 39: 20; 42: 19; och äfven
Israel finna vi att i en senare tid
Herrens profeter straffades med fän-
gelse, Je. 32: 2; 2 Kr. mG: mo; 18: 26.
Efter fångenskapen och i N. T:s tid
var detta straff ganska vanligt, särskildt
för skuldsättning, Mat. 18: 30, och för
rehigionsbrott, Mat. II: ~ Ap. 5: iS;
8: 3. Till fängelse begagnades bland
annat tomma cisterner, brunnar eller
»gropar», m M. 37: 20, stundom be-
svärliga genom djup dy, Je. 38: 6.
Statsfängelser funnos i manrarna vid
stadsportarne, Je. 20: 2, eller under jor-
den, Je. 37: m6, eller vid konungapa-
latsen, Je. 32: 2, 0. s. v. Fångarne
bundos med kedjor, Do. 16: 2m; Je. 40:
1; under romaretiden med en eller båda
händerna vid de bevakande soldaterna,
Ap. 12: 4; 21: 33. Ett särskilöt medel
att förvara och plåga fångarne var stoc-
ken, ett redskap som bestodh af två bjel-
kar e. d. med utskurna hål, i hvilka
man fastsatte deras fötter, händer och
stundom äfven halsen. Så behandlades
Jeremia, Je. 20: 2; 29: 26, och sam-
malunda Paulus och Silas, Ap. 16: 24,
och med sådana bilder målar Job sin
sjukdom, Job 13: 27; 33: Ii. Att be-
söka fångar i fängelset gick i forntiden
lättare för sig än i våra dagar, Je. 32:
8; Mat. 25: 36. Jfr berättelsen hos
Evsebius, anförd sid. 87.
Att vända någons fängelse är ett
eb. talesätt för att återföra fångar ur
fångenskapen eller återställa den olyck-
lige till hans föfra välstånd. Se t. ex.
Job 42: mo; Jo. 29: 14; Ps. 126: m etc.
Förbund, en på ömsesidiga vilkor
och förph igtelser grundad öfverenskon>-
melse om frid och vänskap mellan men-
niskor, såsom Abrahamus förbund med
Mamre och hans bröder, Israels enad
gibeoniterna, Davids med Jonatan. Ett
sådant förbund stadfäste man med åkal-
lande af Herren Gud till vittne, m M. 31:
50, med heliga eder, M. 26: 28; 2
Kl. mm: 4; med förhundsenåltid, 2 5. 3:
12, 13, 20, och med miminnesvårdar,
M. 31: 44 f. Afven bekräftades för-
bundet med ett offer, hvarvid offerdju-
ret delades i två delar, mellan hvilka
båda parterna gingo, dermed antydande,
att cIa så borde sönderdelas, om de
hlefve förhundshrytare, m M. 15: 9 f.;
Je. 34: m8. Stundom bekräftade man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
