- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
236

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Christian Literature, Language, Reference, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord K - Kananeer...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FIc5ONING. 135

synd; katallage betecknar försoningen
isynnerhet såsom det genom syndens
borttagande införda fridsförhållandet.
Kanske på några ställen båda sidorna
äro uttryckta genomn ordet katallassein.
De ställen der detta ord förekommer
äro följande: Ro. 5: mo, »Vi förso-
nades (förliktes) med Gud genom hans
sons död»; (m Kor. 7: Im, om att
hustrun bör förlika sig med sin man);
vidare 2 Kor. 5: m8, »Gud förlikte oss
med sig sjelf genom Kristus», v. 19,
»Gud var i Kristus, förlikande verlden
med sig sjelf», och v. 20, »låten förlika
eder med Gud». Ordet katallage före-
kommer i Ro. 5: mm; mm: 15; samt
2 Kor. 5: 18 f. om försoningens (för-
likningens) tjenst och förlikningens ord.
En sammansättning af katallassein före-
kommer dessutom i Ef. 2: m6, om att
Kristus skulle förlika med Gud både
hedningar och judar genom korset, och
Kol. 1: 20 f., om att Gud genom
Kristus ville förlika med sig allt, både
på jorden och i himmelen.
På alla dessa ställen se vi också
klart, huru det är från Gud förliknin-
gen utgår, huru det är menniskorna som
behöfva förlikas med Gud, och huru det
är genom Kristus förlikningen förmed-
las. Den som i Kristus emottager den
hilasmos, försoning eller rening, som
Gud erbjuder, vinner i ~ich med det-
samnma katallage eller förlikning med
Gud. Genom lidande och lydnad under
Guds nitälskan, jfr 4 M. 25: 13; Jh.
2: 17, i det han i sitt lif, sin död och
sin uppståndelse öfvervann synden, dö-
den och djefvulen, Ro. 8: 3; Jh. 12:
31, vardt Kristus fullkomnad till en
frälsningshöfding, Eb. 2: mo; 5: 8, som
kan rena från synd, m Jh. 1: 7, och
evinnerligen frälsa dem som genom
honom komma till Gud, Eb. 5: 9; Ro.
5: 9 f.; och just derföre kan i hans
natnn predikas försoning och förlikning,
och derföre sänder nu Gud evangelium
ut till sina fiender med uppmaning att de
skola lägga ned vapnen, hylla den från
de döda uppståndne sonen, Ps. 2: 12,
och vända om till Gud genom honom;
detta är den försoning eller förlikning
som det nu gäller för en byar att gå
in på och taga emot. Kristus sjelf, för
alla utgifven och för alla uppväckt,. är
hela verldens hilasmos eller försoning;
Kristus sjelf, i tron anammad och i hjer-
tat lefvande, är hela verldens katallage,
benådning eller förlikning.*
Den stora försoningsdagen, 3
M. mG: Den tionde dagen i sjunde må-
naden skulle firas som en sabbats- och
hvilodag med helig sammankomst, på
hvilken intet arbete fick förrättas, och
allt folket skulle späka sig, d. ä. iakt-
taga fullkomlig fasta, vid äfventyr af att
eljest utrotas. Det var den enda lag-
stadgade fastedagen hos ebreerna, och
sin förnämsta betydelse hade den som
en allmän försoningsdag för hela folket..
»På den dagen sker eder försoning (eb.
skall han - presten - försona eder),
sa att 1 blifven renade. Ifrån alla edra
synder blifven 1 renade inför Herrens
ansigte»,m6: 30.
Sedan öfverstepresten badat sinkropp
och iklädt sig de för denna högtidsdag
särskildt föreskrifna kläderna, lifrock,
benkläder, gördel och hufvudbindel, allt
af hvitt linne, frambar han för sig och
för sitt hus en stut till syndoffer och en
vädur till brännoffer. Derjemte skulle
han af folket mottaga två getabockar
till syndoffer och en vädur till bränn-
offer. Ofver de båda bockarna kastades
lott, den ene »för Jehova», den andre
»för Asasel»; den senare kallas i Sv.
»friboéken». Den som tillföll Her-
ren, bestämdes till att slagtas som synd-
offer; den andre som tillföll Asasel, stål-
des lefvande inför Herren för att efter
helgedomens försoning släppas lös ut
öknen »till Asasel».
Nu slagtade öfverstepresten först
syndofferstuten för sig och sitt hus, tog
derpå fyrfatet med glödande kol från
brännofferaltaret, fylde händerna med
finstött välluktande rökverk och gick
dermed innanför förlåten. Här lade
han rökverket på glöden, så att molnet
deraf skylde nådastolen eller locket på
arken, så att han ej måtte dö. Derpå
~ Den »»<sen att verlden är férsonad, frälst
o. s. v., skulle enligt den här gifna utvecklin-
gen endast kunna försvaras såsom ett mindre
egentligt uttryck för den sanningen, att verlden
har fått en frålsare, som är redo att gifva fräls-
ning, försoning o. s. v. åt hvar och en som
tror; likasom det heter att allt är sonen under-
Iagdt, all magt honom gifven, Eb. a: 8; Mat.
al: »8, ehuru å andra sidan detta ännu icke
år i detaljer förverkligadt, ty >ännu se vi icke
allt vara honom underlagdt», Eb. »: 8, såsom
det en gång skall hlifva, m Kor. s~: 24 f.;
Up. sa: au.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:22:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblobok/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free