Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord K - Krig... - Uppslagsord L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1ö2 HANDEN.-HARAN.
M. 49: 13; Do. 5: m 7. Under Saloeno
vardt det liflig handel utaf. Sjelf dref
han genom egna köpmän hästhandel
mellan Egypten’ och Synen, m K. mo:
28 f.; 2 Kr. 5: m6 f., ingick handels-
förbund med Tyrus, m K. 9~ 26 f., och
utrustade tillochened handelsflottor snus
gingo ut från de af David eröfrade
hamnarne vid Röda hafvet, 50: II, 22.
Om judarnas andel i den feniciska
handeln, jfr Ile. 26: 2; 27: 17. Isyn-
nerhet efter återkonssten från Babel
blef handelsrörelsen lifligare. Från fe-
nicierna fingo ebreerne trävirke, m K. 5,
hafsfisk, Ne. 13: 56, en ofantlig mängd
lyxartiklar, rökverk, purpurväfnader
sas, en., se He. 27, och lemnade i utbyte
hvete, olja, honung, balsam etc., Ile.
27: m~ 1 Kl. 5: mm; Ap. m2: 20; jfr
Or. 31: 24.
Småhandeln mona landet, för hvillden
äfven i lagen fans påbud om rätt vigt,
nsått o. 5. v., 3M. 19: 36; 5 M. 25:
53 f., lefde isynnerhet upp vid de
årliga högtiderna, då skaror samlades
till templet. Handel med offeröjur och
helgedoenssiklar drefs tillochmed
tenspelgårdarna, Mat. 21: m2; Jh. 2: 14.
Handen betecknar ofta kraft eller
myndighet; att vara i någons hand är
att bero af honom, 2 5. 24: 14. Att
upplyfta handen är att svärja eller
gifva hyllning, 5 M. 32: 4o; Ps. 534:
2~ 141: 2. Flem-ts andra talesätt förstås
lätt af sig sjelf. Högra handen eller
högra sidan betecknade lycka och magt,
Ps. m6: mm; 45: mo; 150: 1; Mat. 26:
64; Kol. ~: m. 1 geografiskt hänse-
ende betecknades med högra handen
söder, och med venstra h:snden norr,
emedan man vid väderstreckens benäm-
nande tänkte sig vänd mot öster. Se
t. ex. m M. 14: 15, der »venster omn
Damaskus> är norr om D.; m 5.
23: 59, der högra handen är = söder
o. s. v. Om att fylla handen, etc.
se Fylla.
Handpåläggning, Eb. 6: 2, var en
ceremoni som hade olika betydelser.
Då öfverstepresten lade händerna på
»fribocken» och bekände öfver honom
folkets missgerniugar, så se somlige
deruti ett öfverflyttande af skuld och
förbannelse, 3 M. 16: 21. Så skulle
ock den offrande lägga sin hand på
offerdjuret, då han förde det fram för
Herren, 3 M. m: 4; 3~ 2, 8; 4: 4, 15 1-
Några mena att handpåläggningen
dessa fall betecknade den offrandes all-
varliga vilja och uppsåt. Å andra sidan
betecknade handpåläggningen meddelan-
det af kraft och välsignelse, då den
brukades vid invigningar till embeten.
Se m M. 48: 14; 4 M. 8: mo; 27: sS;
Mar. mo: m6; Ap. 6: 6; 19: 6;
Tim. 4~ 54.
Hanes, Es. 3~: 4, en stad i Egyp-
ten, kanslde Ilerodots Anysis; eller He-
rakleopolis i mellersta Egypten.
Hanna. 1. Leviten Elkanas ena
hustru och moder till Samuel, hvilkema
hon, såsom en af Gud utbedd gåfva,
efter sitt löfte gaf honom tillbaka. 1
sin härliga lofsång skådar hon långt in
i framtiden, besjunger Messias’ konunga-
rike och gifver ams tonen till Marias och
Elisabets sånger. Hon blef sedan väl-
signad medl tre andra söner och två
döttrar, 5 5. 5-2: 25.
2. Profetissan Hanna, Fanuels dotter
af Asers stam; tidigt enka efter ett sju-
årigt äktenskap, egnade hon sig sedan
helt ocla hållet åt helgedomens tjenst
och fick vid 84 års ålder sned den gamle
Simneon instämma i Guds lof och pris
vid anblicken af det efterlängtade Jesus–
barnet, Ln. 2: 36 f.
Hannas, se Annas.
Hanok, d. ä invigning. 1. Kaina
son och stad, m M. 4~ 57.
2. Metusalahs fader, se Enok.
3. Rubens förste son, m M. 46: 9.
4. En af Midjans söner, m M. 25: 4.
Hanun, en ammonitisk konung»
hvars fader Nahas bevisat David barm-
hertighet, behandlade skamligt den be-
skickning David sände att hugsvala
honom öfver hans faders död, hvarpå
följde Davids utrotelsekrig emot ammo-
niterna, 2 5. mo: m f.; m Kr. m9: m f.
Hara, hergland, en ort dit israeli-
terne förvisades, m Kr. 5: 26; jfr 2
Kl. 57: 6.
Haran. 1. Terahs äldste son, Lots
fader, m M. II: 26 f.
2. Haran, der Abraham slog sig
ned efter utflyttningen från Ur, innan
han reste till Kanaan, m M. 5 1: 35 f.;
52: 5, sannolikt det nuv. Harrån, ro-
marnes Garr~e, (i Ap. 7: 4 Karran),
nordvestra Mesopotamien, mellan Ev-
frat och Kebar. Från denna Nahors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
