Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord L - Laodicea...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 HEsI3oN.-nmnm)EKEI.
Hesbon, amnoreerkonungen Sihons
laufvudstad, 4 NI. 21: 26; sedan gifven
åt Rubens eller Gads stam och anvisad
åt leviterna, Jos. 13: I7~ 2I~ 39. Näm-
nes sedan som moabitisk stad, Es. 15:
4; Je. 48: 2. Dess ruiner finnas on–
(ler namnet Hesbån 2’/2 mil ö. om Döda
hafvets norra ände, med ansenliga lem-
ningar af de beryktade cisternerna eller
(lammarna, Hö. 7: 4.
Hesekiel, presten Busis son, som
vid Nebukadnezars andra anfall på Je-
rusalem jemte Jojakim bortfördes i fån–
genskap, 599 f. Kl., och fick sin plats
vid floden Kebar, började i femte året
af sin landsflykt på Herrens kallelse att
verka somn profet bland sina fångna
landsmän, omkr. år 5~5, och fortsatte
dermed under mer än 20 år. Han egde
stort anseende och inflytande bland sina
medfångar, hvilka hos honom sökte råd
och ledning. Ile. i: m f.; 3: m5; 8:
1~ 14: 1~ 20: 1; 33: 31. Af en till-
fällig anmärkning – den enda Isän-
syftning han gör på sitaa personliga för–
hållanden - lära vi att han var gift
(24: m8) och hade ett lans (8: m) s smu
landsflykt, usen förlorade sin hustru ge–
nom en hastig hemsökelse. Under de
första åtta im. tio åren var han samsstidig
med Jeremia. Afven Daniel lefde vid
samma tid, He. 14: I4~ 28: 3, ehuru
de flesta af hamss profetior äro af något
senare datum.
Hesekiels profetia, den tredje af
de s. k. Dstörre profeterna>, kan inde-
las i trenne afdelningar: 1) kap. m-
24, useddelar, efter berättelsen ons pro-
fetens kallelse (1: I–.3: 27), åtskilliga
förmaningstal somss höllos före Jerusa–
lems förstöring, bestraffande folkets af-
guden och förkunnande Guds hämde-
domar; 2) kap. 25-32, bestraffuings-
tal till åtskilliga hedniska folkslag, am-
usoniter, moabiter, Tyrus, Zidon en. fl.;
3) kap. 33–-48, profetiska tal som höl–
los efter Jerusalems förstöring, förkun-
nande i majestätiska bilder Guds folks
återupprättelse, dess fienders nederlag,
landets och templets tillkommande skön–
het och prakt. Särskildt beaktansvärda
äro kap. 34 om ema rätt herde, 37 om
de döda benens uppväckande och 47
om det nya templets helsogifvande vat-
ten. 1 hvad mån profetemss skildringar
af det nya templet, 40-44, och af
landets delning, 48, böra bokstafligen
fattas, torde vara svårt att tillfullo
afgöra.
Hesekiels syner och profetior med-
delas oss i förening mssed en mängd
symboliska handlingar, hvilka jemte det
egendomliga i hans stil och det af frän>-
mssande elensent starkt berörda språket
gifva hans framställning en dunkel pre–
gel, somas stundom försvårar uppfattnin–
gen. Hengstenberg skildrar honom som
en väldig, gigantisk natur, hvilken just
derigenom var egnad att kraftigt be-
kämpa den babyloniska tidsanden son>
fann behag i väldiga, gigantiska, vid–
underliga former. Ensam stod han men
gälde lika mycket som ett hundratal
profetlärjumsgar». Såsom författade af
en prest innehålla Hesekiels profetior
en sssängd uttryck och antydningar som
syfta på tempeltjensten; på sabbatens
lselgamsde lägger lsan särskild vigt.
Hesmon, stad i södra Juda, Jos.
15: 27.
Het, Kanaans andre son, m M. mo:
15, stamfader för heteerna eller Hets
barn, ett kananeiskt folk i trakten af
Ilebron, M. 15: 2o; 23: 3; som oak-
tadt utrotningsdoenen öfver dem, Jos.
3: mo, höll sig län ge qvar i landet, m
5. 26: 6; m Kl. 9: 20; mm: m; de om–
nänsuas ännu i Esr. 9: 1.
De heteer, som nänsuas i m Kl. mo:
29 och 2 Kl. 7: 6, såsom hafvande egna
konungar, voro kanske en annan större
gren af samma foWstamsa (eller ett helt
antsat folk?), hoemsde norr om Palestimma.
Heva, se Eva.
Heveerne, des. sons Hivveerne.
Hezron. 1. Rubens son, m M. 46: 9.
2. Perez son, Rams fader, m M.
46: 12, kallas Esrom (Hesrom) i Mat.
1: 3; Lu. 3: 33.
Hiddekel, en af Edens strömmar,
M. 2~ 14; af Daniel kallad ,,den stora
elfven>, Da. 10: 4, floden Tigris, som
skilde Assyrien från Mesopotamien, och
hvars nuvarande namn Didjle tydligen
erinrar såväl om det gamla ebreiska
namnet som om dess assyriska former
Diglat och Hidiglat. Det grekiska nans-
net Tigris konsmer kanske af det per-
siska Tigrå. Floden upprinner icke
långt från Evfrats källor och löper pa-
rallelt med densamma, tills båda flo-
derna slutligen förena sig. Fordom voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
