Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lotan... - Uppslagsord M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 mmvmsios. -mt\s’mmc:e,
och förvillade många. Enligt m Ti. m:
20 hade Paulus redan förut lsaft amsled-
ning att lemssna åt satan Hymeneos jemte
en Alexander, hvilka, heter det, Isade
lidit skeppsbrott på tron genona att stöta
ifrån sig ett godt samvete.
Hyrot, se Pi-Hahirol.
Här. lailmänhet buro de judiske
mssännen kortklippt hår, m Klor. 1 1: 14;
lIe. 44: 20, utom i fall af nasirlöfte,
4M. 6: 5, 9; Ap. IS: sS, då Imåret
fick växa fritt, ocls eljest i undamstags-
fall, t. ex. Absalom, 2 5. 14: 26. Fli–
tigt anlitade man för dess utstyrsel saif-
vor uds oljor, Ps. 23: 5; Pr. ~: 8; Lo.
7: 46. 1 sorg vårdslösade nsan håret
eller ock rakade man alldeles bort det
efler utryckte det mssed händerna, Ja.
7: 29; Esr. 9~ 3. Lagen hade i detta
afseende inskränkande bestämmelser, 5
M. 14: m. Skallighet betraktades som
en skam, 2 Kl. 2: 23. Qvinnornas pryd-
nad var långt hår, på allehanda sätt
upplagdt och tillkonstladt, Es. 3: 17, 24;
Klor. m m: m 5; äfven de kristna qvims-
norna behöfde påminnelser omn ett la-
gom häruti, m Ti. 2: 9; 1 P. 3: 3. -
Att hortraka allt hår på kroppems var
föreskrifvet för spetelska samt för levi-
tema vid deras invigning, 3 M. 14: 8
f.; 4 M. 5: 7.
1 bildspråket nämnas hufvudhåren
såsom det obetydligaste af menniskan,
1 5. #4: 45; 2 5. m4: mm; Ap. 27: 34,
och stundom såsom en bild af det oräk-
neliga, Ps. 40: 13 ; 69: 4, eller af det
synnerligt fina, Do. 20: m6 (»träffa ett
hårstrå»). Men ehuru skenbart oräk-
neliga, äro dock alla våra hufvudhår
räknade, Mat. 10: 30; Lo. 12: 7, af
honom som har skapat allt efter ord–
ning och mått, Job 28: 25 f.; Or. 8:
29; Es. 40: m2; och äfven om dem
som lida döden för hans isamn heter
det, att ej ett hår på deras hufvud skall
gå förloradt, Ln. 21: mG f.
Häda. Att häda eller »hanna» Guds
namn bestraffades med döden, 3 M. 24:
mo f. För hädelse dömdes både Jesus
och Stefanus. Hädelse eller försmä-
delse mot den helige anden var att hän–
föra till satans magt och verkan de
under, hvilka Jesus utförde genons »Guds
finger» och den helige andens kraft, Mat.
12: 31 f.; Mar. 3: 28 f.; Lo. 12: mo f.
Häfoffer, en helig gåfva åt Her–
ren, hans helgedomn och hans tjenare,
eb. terumak, en för ändamålet aflyft
dal; ordet brukas on> frivilliga gåfvor
till helgedomen och offertjensten, t. ex.
2 M. 25; 2 f.; 2 Kr. 30: 24, eller om
lags~a~l afgifter, t. ex. presternas
andel af bytet i krig, 4 M. 31: 29 o.
f.; tempelskattema, 2 M. 30: 13; tionden,
4 M. sS: 24. Häfoffret eller hizfnin-
gen kallas stundom äfven veftoffer, by.
sa. IIäfoffren fims~o endast af presterna
förbrukas, 4 M. 5: 9 f.; IS: 19.
Häfvebogen eller kiefoffarlåret, det
presterna tillfallande högra låret af vissa
offerdjnr, emedan det häfdes af eller
lyftes af för deras räkning, 2 M. 29:
27; 3 M. 7: 34; 4 M. 6: 2o; mS: mS.
Det måste förtäras på ett rent ställe1
3 M. mo: 14.
Häger, 3 M. Is: 19, se Stork.
Hämd. Detta ord betecknar i Ap.
28: 4 rättvisans gudinna, gr. Dik~, hvil-
ken hedningarne tänkte sig såsom den
der långsamt men säkert drabbade den
brottsliga.
Härlighet, Ara. Att »gifva Gud
äran» är att låta sanning vara sanning,
Jos. 7: m9; Jh. 9~ 24. Menniskans äd–
lasta gåfva framför djuren är hennes
sjill: derföre kallas denna i G. T. ben–
nes härlighet eller ära, m M. 49: 6;
Ps. 16: 9; 30: 13; 57: 9; loS: 2. Det
ab. ordet på dessa ställen är kaöåd (eg.
tyngd, värdighet), beslägtadt med ordet
kaöid, lefvern (såsom den tyngsta at
inelfvorna); hvadan en del fatta äfven
kaöåd på dessa ställen såsom lefvern;
känslornas säte.
Härordan, se Ordan.
Hästen användes i bibelns länder
mindre till arbete, än oxen o~h åsnan.
Deremot är det såsom en krigets och
fursteståtens artikel hästen isynnerhet
uppträder i bibeln, 2 M. 14: 9, 23;
Est. 6: 8; jfr Pr. 50: 7. Och en krigs–
häst är det Jobs bok så mästerligt må-
lar, Job 39: 22 f. Egypten var af ål-
der berömöt för sina hästar, m M. 47:
17; 50: 9; Hö. 1: 9 (resigtyg, egentl.
sto), usen judarna voro förbjudna att
hemta några derifrån eller att hafva
många af dem, 5 M. 17: m6; fiender-
oas hästar skulle de göra odugliga, Jos.
ss: 6; 2 5. 8: 4. Jfr straffpredikan
Es. 31: m f. Salomo skaffade sig dock
hästar och vagnar i mängd, 2 Kr. 1’:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
