Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord M - Mardekai...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISRAEL. -ISRAELS FOLK. 191
och nämner tillslut den i botaniken
bekanta isopen (Hyssopus officinalis),
en låg kryddaktig växt beslägtad med
lavendel och salvia, såsom kanske den
rätta. Gamla traditioner hänvisa till
den välbekanta köksväxten mejram. En
nyare förslagsmening tänker på kapris-
busken (Cempparis spinosa), en liten klar–
grön slingrande buskväxt med hvitröda
blommor, som sticker fram mellan bergs-
skrefvorna och som har träffats i Sinai-
öknen, vid Gasa och vid Jerusalem
m. fl. st.
Israel, eb. Guds kämpe. 1. Det
namn som gafs Jakob efter hans kamp
med engelen (Os. 12: 4) vid Pniel, 1
M. 32: 28, >ty han hade kämpat med
Gud och menniskor och fått öfverhan-
den’, och som han fick på nytt vid
Betel, efter sin återkomst från Mesopo-
tamien, 35: mo. Blott sällan nämnes
Jakob personligen med detta namn,
M. 46: 1, 2, 5; 2 M. 6: 14; 32: 13,
>Tänk på Abraham, Isak och Israel,
dina tjenare»; Os. 12: 12 f. 1 M.
33: 20 kallar Jakob sin Gud: #Israels
Gud». Jfr m M. 45: 27, 28; 48: 2.
2. Vida allmännare är detta namn
som benämning för hela det folk som
härstammade från Jakob; dess vanliga
benämning är Israels barn, Israels folk
och blott Israel. Redan i M. 34:
7 heter det att Sikem hade gjort en
missgerning ii Israel». 1 2 M. 3: m6
bjuder Herren: >Gå och församla de
äldsta i Israel>; israels hus kallade den
nya maten Manna, 2 M. 16: 31, 0. s.
v. Så kallas ock hela det af Israels
barn bebodda Kanaans land för »Isra-
els land» 1 5. 13: 19, och folket kal-
las med ett gemensamt namn Israeli-
ter, v. 20. Jfr Mat. 2: 20 f.
3. Då efter Sauls död Judas stam
ensam höll sig till konung David, upp-
trädde de öfriga stammarne emot ho-
nom under sin motkonung Isboset och
tillvällade sig uteslutande rätt till folk-
namnet Israel, 2 5. 2: 9 f., och denna
skilnad blef så mycket mera genom-
gripande, då efter Salomos död tio af
stammarne för alltid afföllo och bildade
ett särskildt rike, Israels rike. »Israel
afföll ifrån Davids hus ända till denna
dag», I Kl. 12: 19. Begynnelserna till
denna skil’nad maaellan Judastammen å
ena sidan och de öfriga & den andra
kunna spåras långt tillbaka. #Israels
bergstrakt» omtalas redan i Jos. 1 1:
m6, 21. Benämningen »Israels land»
förekommer alltså äfven i en inskränk-
tare bemärkelse, i motsats till Juda, t.
ex. He. 27: 17. - Å andra sidan be-
gagnar Mika uttrycket »Israels hus» äf-
ven om Judas rike särskildt, t. ex. Mi.
3: 1, 9.
4. Efter fångenskapen begagnas
åter namnet Israel om hela folket. Esra
och Nehemia tala omn Israels Gud, Is-
raels barn och Israels tolf stammar
ordens ursprungliga fulltoniga klang,
se t. ex. Esr. 6: m6 f. »Fångenska-
pens barn offrade brännoffer åt Israels
Gud, tolf stutar för hela Israel», Esr.
5: 35. Jfr Ne. 7: 7, 6m, 73; 12: 47.
Profeterne hålla också gerna fast vid
det gamla namnet Israel, Esaia talar
om de två »Israels hus», Es. 8: 14,
Herren kallar sig Israels fader, Je. 31:
9, och i N. T. äro namnen Israel och
m’sraelit såsom benämningar för Guds
förbundsfolk af en djupare och rikare
betydelse än namnet jude. Jh. 1: 47.
Paulus berömde sig af att vara »israe-
lit», 2 Klor. II: 22, men »af judar»
hade han blifvit slagen, v. 24. Jfr Ro.
~: 4; II: 2~ Fil. 3: ~, samamt vexlingen
af namnen jakob och Israel i i M. 45:
27 f.; 48: 2.
5. 1 andlig bemärkelse alla de som
vandra i Abrahams tros fotspår, vare
sig af judar eller hedningar, eller hvad
Paulus kallar i Gal, 6: m6 »Guds Is-
rael». Jfr Ro. ~: 6, »icke äro de alle
israeliter som härstamma ifrån Israel>,
och Esaias profetia i Ro. 9: 27; Es.
10: 22.
Israels folk är enligt hvad ofvan
sagts den särskilda beteckningen för
judafolket som ett Herrens egendoms-
folk, föremålet för hans fostran och
hans nådelöften. Namnet judar vardt
efter fångenskapen det nationalnamn
hvarunder detta folk var kändt af hed-
ningarna; Israel deremot utmärker det-
samma som förbundsfolket. »Jude> är
Johannesevangeliet en stående beteck-
ning för Kristi motståndare; Nikodemus
deremot som i honom erkände »Israels
konung», får det vittnesbördet: »Se, en
rätt israelit!» Jh. 1: 47 f. Och det är
sasom Israels folk som judarne, nu för-
fallne och förskingrade, hafva de här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
