Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord M - Meuniter...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 M[ZPA.-MOAII.
hos vid Mindre Asiens nordvestra kust,
rik och praktfull och ryktbar för vitter-
het; dess ruiner ses ännu vid den nu-
varande hufvudstadenKastro. Ap. 20: 14.
Mizpa, eb~ vakt, vårdtorn. 1. Den
minnesvård som restes af Jakob och
Laban, M 31: 49 (Sv. vård), se Ca-
ted; sannolikt samma ort som
2. En stad i Gilead, Os. 5: 1, do-
maren Jeftahs hemort, Do. 10: 17; 1 1:
II, 29, 34. Jfr Rama 6.
3. En stad i Moab, 1 5. 22: 3.
4. En dal vid Hermons fot, Jos.
II: 3, 8.
5. En stad i Judas lågland, Jos.
15: 38 (Sv. Mizpe).
6. Stad i Benjamin, en mötesplats
för stammarne i domarenas tid, Jos. m8:
26; Do. 20: 1, 3; 21: ~I. Här offrade
och dömde Samuel, och här korades
Saul till konung, 1 8. 7: 5 f.; Jo: 17.
Staden befästes af Asa, K. 15: 22;
Je. 41: 9, och var ståthållarens residens
under Nebukadnezar, Je. 40: 6; Ne. 3:
7; 2 K. 25: 23. Detta Samuels M~zpa
(>fordomdags ett bönerum’ för Israel»,
i Mack. 3: 46) återfinner man i den
lilla byn Nebi Samu~l på en betydande
höjd omkr. I/I mil n.v. om Jerusalem,
det högsta berget i dess omgifning, 914
mr öfver hafvet. Traditionen betrak-
tar denna ort som Samuels födelseort,
hem och begrafningsplats, och i en
moské visa muhammedanerne hans graf.
Mizraim, Hams andre #son, M.
io: 6, egyptiernas stamfader.
Mjölk af kor, får, getter och ka-
mneler var ett hufvudsakligt näringsme-
del hos israeliterna och i orienten öf-
verhufvud, M. 32: 15; 5 M. 32:
14; Or. 27: 27, och nutidens heduiner
lefva ofta långa tider på intet annat
än mjölk. Mjölk, vin och honu~g var
tecken till välmåga och välsignelse,
M. 49: 12; 4 M. 16: I3~ Jos. 5: 6;
Es. 55: i. Den förvarades i läglar af
skinn, Do. ~: 19, och förtärdes antin-
gen söt och tunn eller ock stelnad så-
som långmjölk (jfr Smör, Osö. Mjölk
står som sinnebild af den rena, oför-
falskade sanningen, m Pe. 2: 2 i Eb.
5: 12 f. och m Kor. 3: 2 betecknas
dermed den kristna lärans begynnelse-
grunder.
Mnason från Cypern, en gammal
lärjunge, som herbergerade Paulus i sitt
hem i Jerusalem, Ap. 21: i6.
Moab, den ene af Lots söner, stam~
fader till inoabiterna, 1 M. I9~ 37,
hvilka bodde i landet Moab ö. om Döda
hafvet, s. om Arnon. De utdrefvo jette-
folket Emeerna, 5 M. 2: 10 f., ntsträckte
en tid sitt välde längre norrut ända
till Jabbok, så att landet midt emot
Jeriko kallades Moabs land, 4 M. 22:
i; 5 M. 1: 5; 29: i; Jos. 13: 32. Se-
dan måste de draga sig tillbaka bfver
Arnon för amoreerna, 4 M. 21: 13,
26; Do. II: 13 f., hvilka dock måste
lemna landet åt Mose, som gaf det åt
Rubens stam, 4 M. 32. Då Israel drog
ut ur Egypten, mötte dem Moabs folk
med farliga anslag, 4 M. 22-24, och
ehuru de skonades för svärdet, 5 M. 2:
8 f., uttalades dock öfver dem en svår
dom, 23: 3 f. De voro grofve afguda-
dyrkare; Kemos och Baal-Peor egnade
de en oren hyllning, 4 M. 25; 1 K.
1 1: 7; Os. 9~ 10. Moabiterne kallas
också derföre »Kemos’ folk>, 4 M. 21:
29. De lågo vanligen i krig med Is-
rael, såsom i Eglons, Do. 3: 12 f., Sa-
uls, 1 5. 14: 47, Davids, 2 5. 8: 2,
12, Jorams och Jerobeams dagar, 2 K.
3; 13~ 20. De hjelpte äfven Nebu-
kadnezar emot Israel, 2 K. 24: 2; jfr
He. 25: 8 f. Af Es. 15 och i6 synes
det som de sedan återvunnit sina gamla
besittningar norr om #Arnon. »eras
land, som fordom var rikt och frukt-
bart, är nu en vild öken, som med sina
nakna ruiner af tempel, grafvar, murar
m. m. talar ett språk som bestyrker
profetians sanning, 4 M. 24: 17; Je.
48; Am. 2: f. 1 de senaste åren har
man inom Moabs område funnit väldiga
stenmonument af det slag arkeologerne
kalla dösar (eller dolmens), stoder och
stensättningar, somliga af de förstnämda
af så väldiga proportioner, att det be-
höfts jettekrafter för att uppresa dem;
jfr ~ M. 2: ii om Moabs urinvånare.
Och den under Mesa omnämda moac5i-
tiska stenen: språk vittnar tydligt, att
Moabs folk var nära beslägtadt med
Israels folk, och att de religiösa åskåd-
ningsformerna hos dem båda voro
mycket öfverensstämmande, på samma
gång innehållet var väsentligt olika.
Se sid. 294.
Moab dömdes att hlifva en evig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
