Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord O - Offer...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 ORDsCRXICSaOKEN. -ORMAR.
Ordspråksboken eller Salomos ord-
språk är en samling af ordspråk och
vi»hetsregler, till största delen, om icke
heltochimållet, uttalade och nedskrifna
af konung Salomo. De första 9 ka-
pitlen utgöra en indelning, imvaruti för-
fattaren inbjuder till vishetens studium,
byar» »begynnelse är Herrens fruktan».
Efter de egentliga salomos ordspråk,
k. xo till 22: x6, följer åter en afdel-
ning, bestående af mera sammanhän-
gande förmaningar, 22: 17-24: 34.
Fjerde delen, lap. 25-29, innehåller
ordspråk af Salemo, som blifvit til-
lagda af fromma män vid konung Hi-
skias hof. Kap. 30 innehåller Agurs
lära och tal till sina lärjumsgar Itiel och
Ukal; det 31:sta meddelar oss i v. ~-
9 de förträffliga erinringar, som konung
Lemuel (Salomo?) mottagit af sin mo-
der, hvarpå till slut följer i v. io-
31 ett lofqväde öfver den dygdiga och
flitiga qvinnan - ett ädelt och fint li-
tet qväde, hvartill hela den hedniska
antiken ej har ett motstycke att uppvisa.
Ordspråksboken citeras ofta i N. T.
Man jemföre följande ställen:
Or. x: x6 Ro. 3: i5.
3: 7 Ro. 12: i6.
3: II, 12 fEb. 12: 5, 6;
~Up. 3: 19.
3: 34 Jak. 4: 6.
lo: x2 x Ps. 4: 8.
II: 31 1 Pe. 4: m8.
17: 3~ 1 Pe. 3: 9;
20: 22f Ro. 12: 17;
Tes. 5: 15.
25: 21, 22 Ro. 12: 20.
26: II 2 Pe. 2: 22.
27: 1 Jak. 4: 13, 14.
Oreb och Seeb, Korpen och Ulf-
ven, två midjanitiske furstar, som be-
segrades af Gideon och dräptes på de
ställen, som sedermera benämdes »Orebs
berg> och »Seebs press», Do. 7: 25.
Minnet af dessa segrar i »Midjans tid»
lefde länge i Israel. Es. ~: 4; ie: 26;
Ps. 83: x2.
Oren, se Ren.
Orena djur, förbjudna att äta»,
vore enligt lagen, 3 NI. x i; 5 M. 14,
alla sådana djur, som icke på en gång
vore tvåklöfvade och idislande; alla
krypdjur och kräldjur; vissa slag af fog-
lar till ett antal af 20 eller 21; alla
vatteudjur, som saknade fenor och fjäll;
samt sådana insekter, som icke utom
fyra ben äfven hade två bakhen att
hoppa med. Dessutom var det strängt
förbjudet att förtära blod eller blodigt
kött, allt slags fett och sjelfdöda djur,
3 M. 3: 14 f.; 7: 23, 26; 17: 10
f., och kött, offradt åt afgudar, 2 M.
34: 15.
Alla dessa bestämmelser hade till
ändamål att af»kilja Israels folk från
hedniska brul och hedniskt umgänge,
att det måtte hållas isär från jordens
öfriga fe Ik för att höra Herren till, en-
ligt Hcrrens egen förklaring häröfver
3 M. 20: 24 f.
Grunderna för skilnaden mellan rena
och orena djur, en skilnad som skönjes
redan före floden i berättelsen om Noab,
M. 7: 2, 8, söker man i flera olika
förhållanden, såsom dels en naturlig
motvilja mot vissa för känslan obehag-
liga djur (ödlor, ormar o. s. v.), dels
hänsyn till helsans fordringar, såsom
fråga om »vinet, dels undvikandet af
sådana djur som genom sin rofgirighet
eller sitt förtärande af as och annan
orenhet på ett särskihdt sätt buro pre-
geln af synd och förruttnelse. Den för-
nämsta synpunkten och principen här-
vidlag är emellertid att »ölta i det
teokratiska syftemålet, antydt i 3 M. 20.
Då medelbalken mellan jude och
hedning föll, var det just genom så-
dana symboler som Petrus blef under-
visad, Ap. 10: u f., om den redan
M. uttalade grundsatsen att allt
det Gud skapat, är i sig sjelf godt,
Tim. 4~ 4, och att för honom är intet
anseende till personen, Ap. lo: 34.
Orion, oh. kesil, en härlig »tjern-
bild på södra himlahvalfvet, af araberna
känd under namnet »jetten»», omtalas
Job 9~ 9; 38: 31; Am. 5:8. Det var
den väldige jägaren Nimrod, som öster-
landets fantasi under denna stjernbihd
tänkte sig bunden på himlahvalfvet för
hans gudlöshet; kanske syfta» härpå
Job 38: 3’. (Jfr Sjustjernorna.) 1
Es. 13: mo, der kesil står i flertal, torde
åsyftas större »tjerubilder iallmänhet.
Ormar. Omsen var enligt 1 M. 3:
listigare än andra djur och »besvek
Eva med sin illfundighet», 2 Kor. xx:
3, hvarföre han belades med ett sär-
»ldldt bann, M. 3: 14, »att gå på
sin buh och äta mulls, samt den do~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
