Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ornan... - Uppslagsord P
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 PAMFvImEs\-. -PARAN.
Pamfylien, ett landskap l)å mindre
Asiens södra kust, Ap. 27: 5, sedan
103 f. Kl. under romerskt välde, en
smal landremsa mellan Cilicien i öster
och Lycien i vester, genomskuren af
några utgreningar af Tavrusberget och
vattnad af flera kustfloder, bland hvilka
den segelbara Evrymedon. Pamfylierna
vore ett blandningsfolk af cilicier, feni-
cier och greker och lefde isynnerhet af
sjöfart. Äfven från dens funnes några
närvarande vid pingstundret i Jerusalem,
Ap. 2: se. Sedermera predikades evan-
gelium i Pamfyliens hufvudstad Perge
af Paulus och Barnabas, Ap. 13: 53;
14: 25.
Pansar, se Harnesk, Krig.
Pant. Angående pantväsendet med-
delade lagen hvarjehanda menniskevän-
liga föreskrifter. Pantsatt klädnad skulle
återställas före solnedgången, 2 M. 22:
26 f.; 5 M. 24: 12 f.; qvarnstenarne
finge ej tagas som pant, 24: 6, ej hel-
ler enkans kläder, v. 57, och borgenä-
ren fick ej gå in i gäldenärens hus för
att taga ut sin pant, utan denne skulle
bära ut den, v. xo f. Om förbrytelser
mot dessa lagar, jfr Job 24: 3; He. 18:
7, 52, x6; 33: x5. Se äfven Am. 2:
8; Job 22: 6; Or. 20: m6. Pautsätt-
ning af fast egendom emnnämnes i Ne.
5: 3.
1 bildlig mening talas om pant i 2
Kor. 1: 22; 5: 5; Ef. m: 54. Ordet
betecknar här dets. som vårt »hand-
penning», en del af betalningen som
lemnas vid köpets uppgörande, till pant
på att hela summan efteråt skall ut-
hekommas. Så är andens gåfva för de
trogna en pant på att de skola efteråt
få ut hela arfvet, hvarföre ock anden
kallas »vårt arfs pant», Ef. 5: 54.
Papper, se Ro, ~e.
Paradis, eb. fas-des, d. ä. park el-
ler trädgård, sannolikt af det pers.
ordet pairidaeza, d. ä. en inhägnad,
en skyddad ert. Så begagnas ordet
om skogsparker ocls lustgårdar i Ne.
2: 8; Pr. 2: 5; Hö. 4: 53.
Efter Septuagintaöfversättningen af
G. T. blef ordet paradis en vanlig be-
nämning för Edens lustgård (se Eden)
och i den senare judendomen en vanlig
beteckning för den del af Hades eller
dödsriket, der de rättfärdigas själar för-
kida uppståndelsen, en ort eller ett
tillstånd som judarne också kallade
Abrahams sköte, Ln. 16: 22 f.; så-
som Josefus säger: »då vi hafva dött,
skola Abraham, Isak och Jakob upp-
taga oss i sitt sköte»» (de Macc. 53).
sI dag skall du vara med mig
paradisets, sade Jesus till röfvaren, Lu.
23: 43. Dessa ord torde väl i första
hand och för den okunnige röfvarens
uppfattning hafva syftat på »»paradiset»
eller sinhägnaden» i dödsriket, dit Her-
ren efter sin död gick ned och förkun-
nade sin seger för de bundna andarna,
Pe. 3: x9; 4: 6, men visserligen låg
den»» framnför allt en hänsyftning på
det himmelska paradisét, »sjelfva him-
melen»», Eb. 9~ 24, som Jesus nu öpp-
nade genom sin död, och dit utan tvif-
vd röfvaren som en förstling fick göra
honom sällskap.
Detta »Guds paradis», i hvilket står
»lifvets träd», Up. 2: 7, och som målas
Up. 22: x f. med färger som på-
minna om Hesekiels skildring af »Guds
lustgård», He. 31: 3 f., är kanske också
åsyftadt, der Paulus talar om huru han
vardt hänryckt upp till tredje himmelen,
till paradiset, och hörde outsägliga ord,
2 Klor. 52: 2 f.
Paran eller Faran. 1. Den öken
der Ismael bodde, x M. 21: 21, och
dit Israels barn komme tre dagsresor
från Sinai, 4 M. 10: 12, 33; 13: x, det
ödsliga höglandet i det inre af Sinai-
halfön och norrut upp emot Judas om-
råde. Denna öken, som hos arabiska
geografer heter Tik beni Zsra~l, d. ä.
Israels barns irrvandring, kallas ännu af
beduinerna el-Tik, irrvandringen. En-
ligt 4 M. 53: 4, 27 utsändes spejarne
från Paran och komme dit tillbaka, till
Klades. Enligt 4 M. 20: x; 27: 14 låg
Kades i öknen Zin, och enligt 13: 22
började de sitt spejande i öknen Zin.
Häraf sluter man att norra eller nord-
östra delen af öknen Paran hette Zin.
Af 5 5. 25: x, om att David efter Sa-
muels död flydde till öknen Paran, slu-
ter man att till denna räknades äfven
berglandet söder om Judas öken. Ge-
nom Paran flydde edomeern Hadad till
Egypten, x Kl. xx: sS.
2. En ort vid Edoms södra gräns
mot öknén, El-Faran, Farans ek (Sv.
planen Faran), M. 14: 6, tros vara
dets. som Elat. Se Elat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
