Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord P - Paulus...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej mottagit af menniskor utan af Iler-
ren sjelf, Gal. x: x, xx f., och att han
af de ansedde apostlarne intet nytt fick
lära, 2: 6. Då de sedermera åter möt-
tes på mötet i Jerusalem, Ap. ss; Gal.
2~ 2, fick Paulus jeminte Barnabas af de
tre förnämsta apostlarna, Jakob, Petrus
och Johannes, ett broderligt erkännande
med den öfverenskomnmelsen, att Pau-
lus och Barnabas skulle företrädesvis
predika för hedningar, men de andre
för judar, Gal. 2: 7 f. 1 fråga om om-
skärelsens och judendomens förbindande
kraft för hedningkristna var ej heller
någon meningsskiljaktighet mellan Pau-
lus och de öfriga, utan då på mötet
Jerusalem någre af de fariseiske kristne
yrkade på omskärelsens nödvändighet,
uppträdde Petrus allraförst och erinrade
om huru Gud genomn honom kallat hed-
ningar till tron och sporde dem byar-
före de nu ville fresta Gud och lägga
lagens tunga ok på lärjungarnas hals,
Ap. 55: 5 f.; så skaffade Petrus gehör
åt Paulus och Barnabas, och då desse
nu berättade, huru Herren genom dem
omvändt hedningar till Kristus, komme
de öfverens, både apestlarne och de
äldste, att med Paulus och Barnabas
sända till bröderna i Synen det beslut,
att för hedningkristna skulle judendo-
mens stadgar ej vara bindande, med
undantag af några af Jakob föreslagna
ordningsregler, Ap. 55: 22 f. Den före-
bråelse Paulus derefter gaf Petrus i An-
tiokia gälde endast bristande konse-
qvens å dennes sida, Gal. 2: x x f.
Semin beyis för att det goda förhållan-
det mellan Paulus och Petrus af detta
uppträde ej vidare rubbades, anför man
Petri vittnesbörd i 2 P. 3: 15 om »vår
käre broder Paulus»; der han ock näm-
ner åtskilliga saker i Pauli bref, som
äro svåra att förstå, v. x6, och som af
de okunnige förvändas till deras egen
förtappelse. Af jemförelsen med »»de
öfriga skrifterna» synes semin om, redan
då Petrus skref detta, en samling af
bref från Paulus skulle funnits till med
ett visst anseende såsom heliga skrifter.
Pekah, Remaljas sen, en öfverste
vid Israels konungs, Pekahjas hof, till-
stälde ett uppror mot sin herre, mör-
dade honom och intog tronen, hvilken
han innehade i 20 år, 759-739 f. Kl.
Under den senare delen af sin dåliga
359
regering ingick han ett förbund med
Rezin af Damaskus och anföll Ahas,
konungen i Juda, hvilken i sin tur sökte
hjelp i Assyrien. Följden blef att Da-
maskus intogs af Tiglat-Pileser, och
med detsamma äfven allt Israels land
öster om Jordan och norr om Genne-
saret, hvarvid folket bortfördes i fån-
genskap. Kort derpå gjorde Hosea,
Elas son, en sammansvärjning mot Pe-
kah, dödade honom och blef konung
hans ställe, 2 Kl. 15: 25 f.; 16: x f.;
Es. 7: i; 8: 6.
Pekahja, Menahems son och efter-
trädare på Israels tron, var en usel re-
gent och blef efter två års regering dö-
dad af Pekah, Remaljas son; 76i-
759 f. Kr., 2 Kl. 55: 22 f.
Pelare eller stoder användes fli-
tigt i den orientaliska arkitekturen, både
såsom stöd för de platta taken - kan-
ske en eninring om tältpålarne som upp-
bära tältduken - och såsom prydna-
der. Se beskrifningen på Salomos ce-
derpalats, u Kl. 7: 2 f., och om kop-
parpelarne i temnplet, Jakin och Boas,
Kl. 7: 15 f. Jfr He. 4O~ 49.
På flera ställen talas om pelare, stoder
eller vårdar, som man reste till åminnelse
eller till uppfyllelse af löften o. s. v.
Så gjorde Jakob, x M. 28: x8; 31: 46;
35: 54; så reste Mose vid Sinai 12 sto-
der efter talet af Israels stamminar, 2 M.
24: 4; Josna reste 24, Jos. 4: 8, 9.
Minnesvårdar vore äfven den stod Ja-
kob reste öfver Rakels graf, x M. 35:
20, och den Absalomn reste åt sig sjelf
Klonungsdalen, 2 5. 18: x8. Till se-
gertecken skulle sannolikt den stod (eb.
jad, hand) tjena, som Saul reste åt sig
på Karmel, 5 5. 55: 12. ~aml eller
hand kallas äfven det tecken Hesekiel
skulle uppsätta vid vägen, Ile. 21: 19.
Stundom restes pelare eller stoder
till afgudars ära, med hedniska bilder
och smycken. Se 3 M. 26: x; 5 M.
7: 5 52: 3; x6: 22 0. 5. v.
1 en molnstod eller en pelare af
moln gick Jehova före sitt folk om da-
gen och ledde den» genom öknen, och
om natten gick han före dem i en eld-
stod för att lysa dem, 2 M. 13: 21.
»Melnstoden om dagen och eldstoden
om natten vek icke bort ifrån folket»,
v. 22. Sammalunda läses i Hö. 3: 6
PEKAJI- PELARE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
