- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
375

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Christian Literature, Language, Reference, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord P - Phaleg...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PRICK. - PROFETER. 375

mer, afses dermed antingen de judiske
presterne, såsom när det heter att den
spetelske skulle gå och visa sig för
presten, Mat. 8: 4, att judarne sände
prester och leviter till Johannes, Jh.
5: 59, att presterne lade snaror för
Jesus, Lu. 20: 5 f., och förföljde hans
lärjungar, Ap. 4: s, och att en stor
mängd af presterna trodde evangelium,
Ap. 6: 7; eller ock afses dermed Jesus
Kristus, såsom i Ebreerbrefvet (se ofvan);
eller ändthigen hans lärjungar iallmän-
het, det keliga och konungsliga prester-
skapet, 5 P. 2: 5 f., såsom det ock
heter hos Johannes, att Kristus gjort
dem till prester inför Gud, Up. 1: 6;
5: lo; och att de äro »»Guds och Kristi
prester», Up. 20: 6.
På ett ställe brukas ordet om en
hednisk offerprest, Ap. 54: 13.
Der åter i Sv. ordet prest användes
om något embete i den kristna försam-
lingen, står det för det gr. pres4yter,
d. ä. äldste, t. ex. i Ap. s4: 23; 55:
2; 20: 17; 5 P. 5: 5; s Ti. 5: 57

f., såsom ock Sv. på några ställen
rätteligen återgifvit det, t. ex. Ap.
55: 30; 25: 18; 2 Jh. 5~ 3 Jh. m Jfr
Aldste.
Prick, se Titel.
Priska, Priskilla, se Aqvilas.
Profeter kallas de helige minän
hvilka Gud tid efter annan uppväckte
inom Israels folk för att i anslutning
till hans uppenbarelse förkunna för
folket hans vilja och rådslut, varna det
för synd och afguderi och vittna om
hans mägtiga gerningar i forntid och
framtid. Profeten var icke - sasom
ordets nu mera vanliga betydelse gifver
vid handen – hufvudsakligen en sådan
som förutsade tillkominmande ting, ehuru
äfven detta ofta var en del af hans
värf; utan han var framförallt, hvad
ordets ursprungliga betydelse innebär,
en förkunnare af Guds vilja. Det gr.
profetes så väl som det eb. nabi bety-
der nemhigen helt enkelt talare, förkun-
nare (jfr om nabi, Nebo). Abraham
är den förste som kallas profet (i s M.
20: 7, der Gud säger till Abimelek:
»han är en profet, och han skall bedja
för dig»), ändock vi ej läsa om att
Abraham profeterade tillkommande ting.
Så källas Aron Moses profet i 2 M. 7:
s, såsom den der skulle för folket för-
kunna det budskap Mose erhöll af Gud.
Så vore Israels profeter de utomordent-
ligt kallade och utrustade redskap, ge-
nom hvilka Jehova talade inom Israel.
Ofta, då både prester ocls konungar
fern vill, eller då nöd och elände ho-
tade landet, uppträdde dessa allvarligt
nitälskande folkvittnen med sina ska-
kande domapredikningar och sina upp-
muntrande tröstetal, den ena gången
vädjande till Herrens gerningar i for-
dom tid och inskärpande hans lags an-
språk på en hjertats lydnad som ej
stannade vid yttre ceremonier; den andra
gången förkunnande de hemsökelser som
genomn främmande nationer skulle komma
öfver det olydiga folket och de domar
som sedan skulle drabba dessa samma
hednafolk; vid andra tillfällen åter före-
bådande Messiasrikets ljufliga tider och
den sahighet som genom dess härhige
konung skulle från Zions berg gå ut till
all jordens folk, 2 Kl. 17: 13; Je. 25: 4.
Tagne från olika lefnadskretsar, som-
hige af dem från plogen eller hjorden,
Kl. 19: 20; Am. 7: s5; gripne af
den omskapande, luttrande, förödmju-
kande och härdande andens kraft, 1
5. so: 6 f.; Es. 6:5 f.; Je. s: 6 f.;
He. 3: 8, stodo de upp bland det af-
gudiska och vekhiga folket i helig fri-
modighet och sjelfförsakelse, 2 K. 5:
8; 5: 15 f.; Mat. ~: 4, »talande i Her-
rens namn i bedröfvelse och tålamod’,
Jak. 5: so, stundom beledsagande sina
ord med symboliska handlingar eller
bilder och sålunda i sitt uppträdande
och stundom äfven i sina familjeför-
hållanden framstälda som tecken och
under för folket, Es. 8: s8; 20; Je.
19; Os. s; 3; He. 4; 5; men under
allt detta trogne sin Herre både i fän-
gelse och i död, Mat. 23: 34 f.; Eb.
5 5: 32 f. Såsom Jehevas talare och
röster, likasom Aron var Moses talare,
~ M. 7: s, eller mun, ~: i6, så hade
profeterna att frambära Herrens ord,
och derföre inleda de ofta sina tal med
de orden: Så säger Herren. Det var
alltså allenast hvad Herren gaf dem in,
som de förkunnade; de vore inga spå-
män som gåfvo sig ut för att veta allt
eller kunna förutsäga allt, 2 Kl. 4: 27,
sasom den vexlande opinionen stundom
ville hålla före, 2 Kl. 6: 12, och bibeln
skiljer ock stundom mellan profetens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:22:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblobok/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free