Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord P - Påle i köttet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att äta och dricka efter behag. Efter
shutad måltid tvådde husfadren sina hän-
der, tackade Gmmd, välsignade den tredje
bägaren, som företrädesvis kallades väl-
signelsens bägare (jfr 5 Klor. se: s6),
ochs tömde den med de öfriga, hvarpå
(len fjerde bägaren fyldes, Halhel åter
uppstämdes och afshntades med Ps. 5
- I s8, hvarvid husfadren efter orden
Ps. iiS: 26 välsignade och gemensamr
med husfolket tömda bägaren. Dessa
fyra bägare ansågos höra till en full-
ständig pasab-fest. Någon gång tillade
man en femte bägare med afsjungande
af Ps. 120-137.
Det var efter firandet af en sådan
påskmåltid dagen före sin död som
Jesus instiftade den heliga nattvarden.
Mat. 26: 26; Lu. 22: 15, 59 f. Påsk-
bägaren åsyftas i Ln. 22: 57; psalm-
sjungandet i Mat. 26: 3o; Mar. s~: 26.
Omedelbart efter påsken följde nu
den högtid semin kallades de osyrade
brödens högtid, hvilken firades i sju dagar
den 15-21 Nisan, i Sv. sötbröds-
dagarne, Mar. s4: s (eller sötbröds-
högtiden, Lu. 22: s), så kallad dina-
dan man under dem ej fick äta annat
än osyradt bröd till en åminnelse af
den hastiga flykten ur Egypten, då
folket ej hann syra sitt bröd, 5 M. 16:
3 f., hvarföra ock all surdeg måste
före påskalarumets ätande omsorgsfullt
utskaffas ur husen. För en byar af
dessa sötbrödsdagar offrades särskilda
offer, en getabock till syndoffer samt
två stutar, en vädur och sju lans till
brännoffer jamte motsvarande spis- och
drickoffer, 2 M. 12: 55 f.; 13: 6 f.;
4 M. 28: 17 f. Den första och sjunde
dagen firades som sabbatsdagar med
helig sammankomst och upphörande af
arbete. 3 M. 23: 5 f. På andra da-
gen, den m6 Nisan, skulle förstlings-
leärfven af årets nya skörd bäras fram
inför Herren och med veftning eller
svängning helgas åt honom, jemte bränn-
offret af ett hans med sitt spiseffer.
Föra denna förathingagärd fick man
intet smaka af årets nya skörd, 3 M.
23: 9 f. De följande dagarna firades
med frivilliga offer och offermåltider;
dan 21 afshutadas festen med helig för-
samling, 5 M. 16: 8; jfr 4 M. 28: 24.
Båda dessa fester, påskfesten och
387
osyrade brödens fest, betraktades också
såsom tillsamusan utgörande an enda
högtid; den senare festen började just
med påskalammets ätande. Derföre
kallas tillochnsed i Mar. i4~ 52 den
dagen, då h)askalammet offrades, första
sötbrödsdagen -
Af de 3 första evangelierna vill de
synas som hade Jesus firat sin sista
l~åskhögticl vid samma tid semin det öl-
rmga folket, på aftonen af den 14 Nisan;
men m sa fall skulle hans dödsdag hafva
varit den i5 Nisan eller sjelfva påsk-
sabbatadagen, men svårligen skulle ju-
darna hafva befattat sig med en fångas
gripande, förhöranda och utlemnande
just under den heliga påsknatten, och
lika svårt är att tänka sig en afrättning
på högtidadagan. Man berigtigar derföre
synoptikernas framställning i detta hän-
seende efter Johannasevangehiet, enligt
hvilket Jesu död inträffade just på den
54 Nisan, s påsk-tillredelsadagen», Jh.
59: 14, eller den dag semin gick före
påskmåltidsqvähhan, hvarmad ock öfver-
eusstämmar Jh. 18: 28, att judarna ej
villa gå in i rådhuset för att ej genom
hednisk besmittelsa ådraga sig en oran-
het, som skulle göra dem oskickhiga
att äta påskalansmet. Dagen efter, den
s5 Nisan, var an stor sabbatadag enligt
Jh. 59: 31, ty den var icke blott sab-
hat efter vachcodagaräkningan utan äfven
sabbat såsom dan första af da sju söt-
brödsdagarna. Denna dag hvihade Her-
ren i grafvan, och dagen derpå, dan s6
Nisan, samnma dag då försthingskärfven
inbars i templet, uppstod Herren ur
grafvan, försthingen af dem som sofva,
Klor. 15: 20.
Den enklaste lösningen af den an-
tydda motsägelsen är derföre dan, att
Herren ej åt påskahammet vid samma
timme som det öfriga folket på fredags-
aftonen, utan sent på tersdagsqvällan,
då fredagsdygnet redan inbrutit, så att
han alltså firade högtiden på dess rätta
dag men några timmar tidigare, för att
han sjahf som det rätta Guds hans sktmlla
hinna att utlemnas och offras på den
dag och stsmnd som var bestämind, på af-
tonen af den 54 Nisan. Uttryck af
brådska och angelägenhet semin häntyda
på att måltidens hållande måste så på-
skyndas, finner man också i Mat. 26.
s8; Ln. 22: 55. Och på uppståndelse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
