- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
413

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Christian Literature, Language, Reference, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord S - Sabbat...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5ALOMO5 ORD5PRXK.-5ALT. 413

dande bilder förhållandet mellan två
älskande, den ena af dem kallad Su-
lamit (6: 12) d. ä. »flickan från Su-
lem» (1. Sunem?) eller »den fridsälla»
(fridrika, Fredrika), den andre åter
onämd. Den judiska tolkningen såg i
denne andre konung Salomo och upp-
fattade förhållandet mellan Salomo och
Sulamit såsom endast en bild af kär-
leksförhållandet mellan Herren och hans
församling, en tolkning som ock upp-
tagits af de fleste kristne uttolkare, med
anslutning till sådana bibelställen som
Ps. 45; Je. 3: 12 f.; Os. 2: 14 f.; Up.
19: 7 f. etc. Detta är den s. k. alle-
goriska uppfattningen af Höga Visan,
som framställes i Krummachers »Salomo
och Sulamit».
Den moraliska eller mystiska upp-
fattningen åter ser i densamma isyn-
nerhet ett den äkta kärlekens qväde,
hvars syfte är att emot månggiftets för-
bannelse upphöja den kärlek som ren
och sjelfuppoffrande omfattar en enda
och som just derigenom hänvisar på
förhållandet mellan Gud och själen, Ef.
5: 23 f.
En annan uppfattning åter skiljer
mellan Salomo och den af Sulamit äl-
skade, en herde på landsbygden, hvilken
Sulamit förblifver trogen trots alla de
försök konungen uppbjuder för att draga
henne till sig. Vid denna bokstafliga
tolkning stanna nu en del, såsom Ewald,
Rénan m. fl., och se i hela skaldestyc-
ket intet annat än en dramatiskt utveck-
lad målning af denna idyll, hvari ko-
nung Salomo tappar och den landtliga
oskulden vinner.
Äfven Godet erkänner såsom Höga
Visans historiska grundval denna be-
rättelse om den unga flickan från lan-
det som röfvad af Salomos folk blott-
ställes i palatset för alla monarkens
lockelser, men förblifver trogen den
fattige herden, som älskar henne med
en ren kärlek, men han menar att skal-
den har under bilden af denna jungfru
och denne herde velat skildra huru för-
bundsfolkets innersta hjertelängtan trots
de bländande lockelserna af en verlds-
lig konungamagt, som det mot Guds
ursprungliga vilja böjt sig under, dock
alltid sträcker sig efter den rätte ko-
nungen, den Messias som skall komma.
Sulamit slites mellan den praktfulle
Salomo och den ringe herden, hvars
hufvud är fuktadt af nattens droppar:
det är Israel stäld i valet mellan den
falske messias, prunkande i guldkrona,
och den rätte Messias, med krona af
törnen, an smärtornas man.
Godet söker visa, att just Salomo,
om hvilken skriften vittnar att Herren
älskade honom, 2 S. 12: 24, och att
han älskade Herren, I K. 3: 3, på
samma gång den oförbehållsamt om-
talar hans erfarenheter af de jordiska
passionernas eld, var mera än någon
annan skicklig att måla både den and-
liga och den sinliga kärlekens förhål-
landen; och han förlägger Höga Visans
författande till en tidpunkt af Salomos
lif, då han visserligen hade hängifvit
sig åt vällustens retelser men dock ännu
hade intrycken qvar af den ungdoms-
kärlek som band honom vid Gud. (Et.
Bibl. I, p. 295, 315, 328.)
Salomos Ordspråk, se sid. 344.
Salomos Predikare, se sid. 372.
Salomos tjenares barn, sa Ne-
tinim.
Salt, som i Döda hafvets vatten
och kring dess stränder stod ebreerna
så rikligen till buds, brukades till att
krydda och förvara födoämnena, både
för menniskor, Job 6: 6, och för djur,
Es. 30: 24 (eb. saltadt blandfoder). Så
skulle ock enligt lagen salt vara med
i alla offergåfvor, 3 M. 2: 13; He. 43:
24; Mar. 9: 49, och stora qvantiteter
deraf gingo åt för detta ändamål, Esr.
6: 9; 7: 22. Af 2 M. 30: 35 synes
att salt äfven lades till det heliga rök-
verket. Enligt He. 16: 4 gnedos de
nyfödda barnen med salt. Såsom me-
del mot förruttnelse är saltet en bild
af allvar och kraft, hvarföre Herren kal-
lar sina lärjungar för »jordens salt»,
Mat. 5: 13; jfr Lu. 14: 34; Mar.
9: 49 f.; Kol. 4: 6. Att äta någons
salt var att stå i hans tjenst eller för-
bund. Se Esr. 4: 14, »vi äta af pa-
latsets salt», eb., d. ä. vi äro i konun-
gens tjenst. Ett saltförbund är der-
före ett fast förbund, 4 M. 58: 19; 2
Kr. 13: 5; jfr 3 M. 2: 13; och ännu
i dag betrakta araberne som bundsför-
vandt den som ätit salt och bröd med
dem. En judinna i Syrien sade en gång
till oss: »Vi hafva blifvit som syskon,
1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:22:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblobok/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free