Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord S - Saul...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
428 SEAR-JASIJIS. -5EFAIdXAIM.
Sear-Jasub, »en återstod skall åter-
vända», namnet på en af profeten Esaias
söner, Es. 7: 3; på dess betydelse hän-
syftas kanske i 50: 20 f.
Seba. 1. En af Klus’ söner, m M.
50: 7; 5 Kr. 1: 9, och enligt Es. 43:
3 ett afrikansldt landl, babodt af ett res-
ligt folk, ~ 14; nämnes äfven i Ps. 72:
mo. Man bar gissat att dessa ställen
hänvisa på det gamla riket Merol, nu
Sennaar, mellan öfra Nilen och dess
nordligaste biflodar, strax ny, om Abys-
sinian. Andre mena, att Saba är blott
ett allmänt namn för Etiopien, och er-
inra om dan af Strabo omnämda staden
Sabä med en hamn Saba vid Arabiska
vikans vastknst nära det nov. Massna.
2. Saba, Raemas son,
3. Saba, Joksaus son, se Scheba.
4. Saba, Joktans son,f
5. Saba, Bikris son, an banjaminit,
som efter Absaloms död stälde till upp-
ror mot David och miste hufvudet, 2
5. 20.
6. En stad i Simeon, Jos. 59: 2.
Sebah och Zalmunna, två midja-
nitiske furstar, som besegrades af Gi-
deon, Do. 8: 5 f.; Ps. 83: 52.
Sebam, 4 M. 32: 3, eller Sibma,
v. 38, moabitisk stadl nära Hasbon inom
Rubans stam, Jos. 53: 19, berömd för
sina vinrankor, Es. m6: 8, 9; Ja. 48: 32.
Sebat, Februari, se Månader.
Sebedeus, an galileisk fiskare, fa-
der till apostlarna Jakob dan äldre och
Johannes, Mat. 4: 25. Hans hustru
Salome var en af da qvinnor som tja-
nade Jesus mot slutet af hans lafuad,
och som förblefvo honom trogna vid
korsat och vid grafvan, Mat. 27: 56;
Mar. 55: 40. Af Mar. 1: 20 (om lago-
drängarna) och Jh. 58: 15 (om bekant-
skapen mellan Johannes och öfverste-
prestan) sliter man att Sebedai familj
var i goda omständigheter.
Namnet Sebedeus är dan gr. formen
af det ab. Sabdi eller Sebadja, Jos. 7:
Kr. 8: 55, hvilket betyder »Gods
gåfva», alltså ungef. dats. s. Johannes,
»Guds nåd» eller gåfva.
Sebida, konung Jojaldims modar, 2
Kl. 23: 36.
Sebna. 1. Konung Hiskias slotts-
lsöfding, som bara tänldte på sina fina
grafbyggnadar och präktiga vagnar man
ej frågade efter folkets bästa, hotas af
Esaia med snöplig afsättning, förkastelse
och död, Es. 22: 55 f. hans embete
gafs sedan åt Eljakim.
2. En skrifyare soam någon tid der-
efter sändas af Hiskia jemte slottsböf-
dingen Eljakim ut till Sanherib för att
underhandla och till Esaia för att bedja
om hans förbön i nöden, 2 Kl. sS: sS,
37; i~: 2; Es. 36: 3; 37: 2. Somliga
mena, att denne Sebna är dans. s. dan
nyssnämnda, hvilken af Esaias bestraff-
ning tagit rättelse och derföre blifvit
skonad till lifvat men degraderats till
lägre syssla.
Sebul, Abimeleks tjanara och öf-
varste i Sikam, gaf sin lsarre hemligen
underrättalsa om kananaen Gaals stämp-
lingar och draf honom med våld och
list ut ur staden, Do. ~: 28 f.
Sebulon (i N. T. Zabulon). 1. Ja-
kobs tionde son, den sjette med Lea,
1 M. 30: 20, födde tre söner, s M.
46: 54.
2. Dan efter honom nämnda Sebu-
tons stam, 4 M. 5: 9, ~o; Up. 7: 8, fick
sitt landområde enligt Jakobs profetia,
1 M. 49: 53, »vid sjöstrandan och vid
sldeppsstranden», gränsande till Zidon,
jfr 5 M. 33: iS, alltså den del af Ka-
naan som låg mellan Gennasarats sjö
och Medalhafvat, gränsande till Isaskar
söder och till Naftali och Asar i norr,
Jos. 19: 50 f. Inom Sebulons land låg
Nazarat, Kana och Tibarias, jfr Mat. 4:
53. Sebulons stam nämnes med beröm
för sitt deltagande i Baraks och Deboras
kamp mot Jabin, Do. 5: 14, i8, och
Gideons strider, 6: 35. Många sebulo-
niter daltogo i konung Hiskias påskfi-
randa, 2 Kr. 30: II, m8. Profetia om
Sabulon, sa 5 M. 33: s8 f. (jfr Sand);
Es. 9: s f.; Mat. 4: 13 f.
Seeb, se Oreb.
Sefam, ort vid Israels östra gräns,
4 M. 34: 50.
Sefar, en gränsort för de joktani-
tiska araberna, m M. 10: 3o; staden
Saffara i sydvestra Jemen?
Safarad, obekant ort der landsflyk-
tige judlar bodde, Oh. 20; nian har gis-
sat på Sparta, Sardas o. s. v.
Sefarvaim, konungastad i södra
Mesopotamian, eröfrad af assyrierne,
sd>m derifrån sände nybyggare till Sa-
niarias städer, 2 Kl. 57: 24, 35 59: s3;
Es 37: 13, hos grekerna känd under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
