Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord S - Skabb...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKRIFVARE. -SKUGGA. 453
nolikt af den skola som följde Hillel,
hvilkens lagtolkning iallmänhet var
menskligare och mildare än Schammams.
Judiske lärde hafva uppdragit jem-
förelser mellan Jesus af Nazaret och
Hillel och försökt visa att det var från
den senare som Jesus lånade sina bästa
grundsatser och sina skönaste ord. En
hedning kom en gång till Rabbi Schasu-
mai och lofvada att blifva prosalyt, om
Schammai kunde lära honom hela la-
gen medan han stod på ett ben. Scham-
mai blef rasande och Körde bort ho-
nom. Då gick han till Hillel med
samma fråga. Af honom togs han vän-
ligt emot, stälde sig på att ben och
fick nu af Hillel följande korta svar:
»Gör icke åt din nästa hvad du icke
sjelf tycker om. Detta är hela lagen;
allt det öfriga är förklaring: gå och
gör det.» (Delitzsch, Jes. u. Hill. p. 18.)
Detta är Hillels visaste ord, och
derpå bygga judarne isynnerhet jemfö-
relsen mellan honom och Jesus. Men
man har anmärkt att det är stor skil-
nad mellan Hillels negativa bud om
att ej göra nästan någon skada och
Jesu positiva bud om att göra mot nä-
stan allt det goda man sjelf ville att
han skulle göra, Mat. 7: 12. Derjemte
har man åtskilliga utsagor af Hillel,
hvilka alls icke tåla någon jemförelse
med Jesu ord. Fariseismen sticker väl
bjert fram i detta Hillels ord, att »den
obildade undviker icke synden lätt»;
jfr Jh. 7: 49. Hillel tillät äfven äkten-
skapsskilnad för bara en så ringa or-
sak som den att hustrun brände maten
för sin man. I vissa frågor var alltså
Hillels lagtolkniug vida strängare än
Sclmammais; så t. ex. äfven i fråga om
det var rätt eller orätt att äta ett ägg
som var värpt på sabbaten? Orätt, sade
Hillel.
Bland visa ord af Hillel anföras i
Pirke Abot följande:
»Döm icke din nästa förrän du är
i hans belägenhet.»
»Säg icke, jag vill omvända mig
när jag får ledighet, kanske den ledig-
beten aldrig blir din.»
»Der det ej fins någon menniska,
var du en menniska.»
Skrifvare. Detta ord förekommer
under olika betydelser, dels såsom mnön-
sterskrifvare till krigsfolks utskrifning,
såsom i 2 Kr. 26: 11; Es. 33: 18; Je.
37: 15; äfven i 2 K. 25: 19; Je. 52:
25 (der Sv. behåller det eb. ordet So-
fer), dels såsom ett slags hofembets-
män, statssekreterare eller dylikt, se
Kansler; dels såsom sekreterare eller
skrifbiträden iallmänhet, 2 Kr. 34: 15,
t. ex. Jeremias handsekreterare Baruk,
Je. 36: 26. Kanske äfven sådana skrif-
vare stodo allmänheten till tjenst, så-
som man ännu i österlandet får se så-
dana tjenstgöra på offentliga platser.
Så berättar missionär Thomson att han
en gång träffade en åldrig arab, sittande
på en öppen plats bredvid en moské
med sin pipa och sitt skrifrör, papper
bredvid sig och bläckhorn i gördeln.
En från topp till tå beslöjad qvinna
stod bredvid och framhviskade för den
gamle hvad hon ville säga i att bref,
det då skrifvaren punktligt nedskref
med nödiga artigheter och helsningar
efter österländsk sed.
I 1 Kr. 2: 55 omtalas en slägt af
skrifvare (skriftlärda eller vetenskaps-
idkare?) i staden Jabez, så vida icke
ordet Soferim här är slägtens namn,
»sofriterna».
Ett annat ord som i eb. betyder
skrifvare är schoter, hvilket brukas om
Israels arbetsförmän i Egypten, 2 M.
5: 6 (embetsmän), och sedermera om
vissa af de äldste bland folket, 4 M.
11: 16 (förmän), de der voro skicklige
att föra slägtregistren, uppsätta doku-
ment o. s. v., 5 M. 31: 28. De näm-
nas sedan ofta jemte domare såsom de-
ras bisittare eller rättsbiträden, 5 M.
1: 15; 16: 18; Jos. 1: 1o (Sv. embets-
män, höfvidsmän o. s. v.).
Skrika, en oren fogel med flera
arter, 3 M. 11: 19; 5 M. 14: 18, eb.
anafa, ett ord af oviss betydelse; LXX
har strandlöpare (charadrios), en fogel
som» är ymnig på Egyptens träskmar-
ker och flodstränder; andre tänka på
papegojan eller hägern.
Skräppa, se Vägskräppa.
Skugga förekommmer i bildspråket
i flera olika bemärkelser. Ofta är skug-
gan en bild af trygghet och försvar,
Es. 3o: 2; 49: 2; 0s. 14: 8; så talas
om den allsmägtiges skugga, Ps. 91:
1, o. s. v. Ofta är hon en bild af
lifvets förgänglighet, 1 Kr. 29: 15; Ps.
102: 12; Pr. 7: 1. »Dödens skugga»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
