Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord S - Skabb...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5KAGdL-5KöRL. 455
bildningar vid Vattubägare. – Jfr! NI.
44: 2; m Kl. 7: 5o; Up. 5: 8, ns. fl.
Skägg. Ebraerna buro långt skägg
motsats till egyptierne, m NI. 41: 54.
Förbudet i 3 NI. 19: 27; 21: 5 mot
att afklippa Icanten af skägget syftar
kanske på an arabislc sed att borttaga
kindskägget. Skägget höll» för en stor
prydnad och ansadas med omsorg, Ps.
133: 2. Att beröfva någon han» skägg
var an svår skymnf, 2 5. 10: 4 f.; jfr
Es. 7: 20; 50: 6. 1 djup sorg afralcade
eller utryckte nian både hår och skägg,
Es. 15: 2; Ja. 4!: 5; Ear. 9: 3, eller
försumumade skägget» an», 2 5. 19: 24.
En turlc tillfrågades hvarföre lsan ej
ralcada sitt slcägg, som» europeerna.
»Ralca mitt »Icägg!» utropade han häf-
tigt. »det Gud förbjuda! » En arab »om
sarade» i käken, satte hellre sitt lif på
spel, än han tillät att skägget afralca-
das för att lälcaren måtte undersöka »å-
ret. I)etta förklarar höjden af den
skymf muan bevisade Davids sändebud,
2 5. 10 4 f. Daraf också betydelsen af
(lat sätt, hvarpå Heselciel måste stå
Jerusalems ställe och oti sin egen per-
son åskådliggöra de stränga domar som
väntade staden, Ile. 5: m f.
Skäppa, se Mått, sid. 318 f.
Skärf, se Penningar, sid. 362.
Skökor fingo enligt lagan ej fin-
nas i Israel, 3 NI. 19: 29; 21~ 9; icke
Imeller bolara, 5 NI. 23: 17. På detta
ställe omnämnas under namnen kadések
och kadéscha (d. ä. helgad, invigd!)
män och qvinnor, hvillca vigt sig till
otulctsgudinnans tjenst. Från Fenician
och dess Astartedyrkan isynnerhet var
det sådant yrkesmessigt lättsinne trängde
in bland egendomsfolket. Sådana stam»-
pelbolara» är det som på några ställen
Sv. kallas "Roffare", m Kl. 14: 24.
Skölcolön och hundpanningar fingo ej
taga» emot som tampelgåfvor, 5 NI.
23: m8. Skökolönen brukade namligan
tärnorna lemna såsom» ett offer till hal-
gedom»an för att så helga lasten. Trot~
förbudet fans det dock i alla tider inom
Israel offentliga skölcor, m Kl. 3~ .16;
Or. 6: 26; 7: 10; 23: 27, hvilka smyc-
kade, Or. ~: mo, och beslöjada, m NI.
38: 14, »otto vid vägarna för att locka
de förbigående; isynnerhet bedref» detta
oväsenda inom det norra rilcat med en
ytterlig oblyghet, 0». 4; 1 1<. I4~ 24;
15: 12; 22: 47. Enligt 2 Kl. 23: 7
fans det "roffarehus" (otuktstemnpal)
invid sjelfva Herrens tempel, i Isvilka
qvinnor väfda tält, ämnade för samma
ändamål, åt Astarte. Kommung Josia ref
ned dessa nästan. Ju slappare grund-
satser i dessa hänseenden gjorde sig
gällande i den romerska varldan, med
desto större allvar måste apostlarne
uppträda mot otukten i de kristna för-
samlingarna, m Kor. 5: m f.; 2 Kor.
12: 21; 1 Tes. ~: 3; 1 Tim». 1: mo,
och betonade detta särskildt i de ord-
ningsstadgar da gåfvo de hadningk.ristna,
Ap. 15: 20, 29; 2!: 25.
Ingen skökoson fick komma in
Herrens församling, och ingen hans af-
komling, till tionde led, 5 M. 23: 2.
Sköld, sa Krig, sid. 255.
Sköna dörren, Ap. 3: 2, lo, se
under Templet i lerusalem.
Sköna Hamnar, an hafsvik och
hamn nära Lasea på Kreta, som Pau-
los passerade på resan till Rom, Ap.
27: 8.
Skördehögtid, se Veckohögtid.
Skörden, Hö. 4~ 3; 6: 6, sa Gia-
natt rädet.
Skördatidan, som i Palestina van-
ligen räckte från påslc till pingst, hvarpå
Oldtober följde vin- och fruktträd»-
skörden, var alltid an tid af allmän
glädja och muntarhet, som gaf sig till-
känna~ i lyckönskuingar och välsignel-
ser, Rut 2: 4; Ps. mm8; 129 7 f. Så-
dan fröjd gifver äfvan avangelium och
ämmnu mera, Es. 9: 3, 6; Jh. 4: 35 f.
- Skördetiden, Ha. ~: 15, se Tel-
Abib.
Skörl, Es. 47: mm, förderf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
