Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord S - Slagt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 SPJUT. - SPR ~
och skulle härvid spisoffrets och drick-
offret» storlek rätta sig efter offerdljurens
antal och beskaffenhet: så t. ex. för
ett lam /j» efa rojöl, för en vädur 5/ja
efa, för an stut eller oxkalf 3/j» efa,
och vin och olja i sam»roa proportion,
4 NI. 15: 4 f.; 28: 28 f. Om nytt
spzsoyfer sa under Veckohögtid.
Vid spisoffers frambärande skulle
prestan af dess olika delar taga en hand-
full att uppbrännas som ett minnasoffar
till välbehaglig 1okt inför Herren, men
det öfriga skulle tillfalla prasterna, 3
NI. 2: 2 f.; 6: m5 f.; 9: »7. Ett un-
dantag var det presterliga spisoffret:
sådana skulle halt uppbrännas, 6: 22
f. De med tackoffran följande spis-
offren skulle bestå af kakor, tunnrån,
knådadt mjöl (pudding) o. s. v., allt
med olja, och den offrande skulle af
alla dessa slags kakor fram»bära an åt
presten som gåfva åt Herren, 7: 12 f.,
hvaremot da öfriga sannolikt behöll0»
af den offrande för den offermåltid som
följde.
Ett särslcildt slag af spisoffar var
det som» lagen tillät den fattiga att fram-
bära som» syndoffer. Hade han ej ens
råd att offra ett par dufvor, så skulle
han som syndoffar frambära ~/is afa
hvetemjöl, m»en utan olja och rökelse;
prestan skulle offra som roinnesoffer en
handfull daraf och bränna det på alta-
ret» aldsoffar, och det öfriga skulle till-
falla prasten som ett spisoffar, 3 NI.
5: Im f.
Spisoffrens betydelse anses varit dan
att förebilda de fruktar af haligt lif
som försoningsnåden hos tillbedjaran
manar fram. Så framställas ock bad-
ningarnas omvändelse genom de trogna»
vittnesbörd som att Gud behagligt offer.
Es. 66: 2o; Ro. 15: m6.
Spjut, se Krig.
Spol, 3 NI. II: 9, fanor.
Spott. Att spotta på någon, isyn-
nerhet i ansigtet, nämnas på flera stäl-
len som an yttring af djupaste förakt,
4 NI. 12: 14; 5 NI. 25: 9. JfrJoh 30:
mo. Äfvan road sl)ott måste Herrans
tjenara blifva skymfad, Es. 50: 6; Mat.
26: 67.
A andra sidan läsa vi l)å tre sär-
skilda ställen om att Herren Jesus be-
gagnade sin »pott såsom att yttre #»medel
vid utöfvandat af sin halbragdagörande
kraft. Se Mar. 7: 33; 8: 23; Jh. 9: 6.
»Tills jag sväljer min spott» är ett
talesätt för att beteckna »att ögonblick»,
se Job 7: m9; äfvan 4 NI. 4~ 20 i abr.
Afvan i arabiskan finnes samma uttryck.
Om »pottandat som en lagstadgad
ceremoni, sa under Skor, sid. 450.
Språk. Språkets gåfva framstår
NI~ 2: 19 f. såsom an under skapa-
ren» le(lning inom menniskan vaknande
och växande förmåga. Om urspråkets
beskaffenhet veta vi intet. Vi läsa blott
att ännu någon tid efter den stora flo-
den hade all verldan »anahanda tunga
och mål», m NI. mm: z, tilldess vid byg-
gandet af Babel» stad och torn menni-
skornas tungomål förbistrades, så att
de sprados ut i alla land, m NI. 5 1: 2 f.
Jfr 10: 5, 20, 3!. Till denna språk-
förbistringans dom, en naturlig följd af
da högmodiga manniskornas inre för-
bistring i tvedrägt och parti, man tillika
en nådens åtgärd, syftande att före-
komma ondskans ohejdade tillväxt ge-
nom en gemenskap utan hinder, m NI.
1 1: 6 (se Fjellstadt till detta st.), ser
man en nytestamentlig motsats i den
första pingstfastans språkförenande under,
då da galileislce männen prisade Herrans
under på allehanda främmande språk,
Ap. 2~ 4, m 1; kanske samma tungomå-
lans gåfva som» sedan gafs de omvända
hedningarna i Casarea, 10: 48, i Efesus,
19: 6, och i Korint, m Kor. 12: lo;
14: 2 f., och som äfvan Paulus i hög
grad egde, 14: m8? Detta talande med
tunga, som bestod i bön och lof, kunde
dock ej förstås utan tolkning, 14: 5, 14 f.
Såsom ett af da äldsta språken, om
iclca, som somliga mena, rent af det
äldsta, är ebreiskan särskildt att märka,
det gamla IÄraal» språle, och det språk
hvarpå Gud gaf det sina uppenbarelser.
Det lcallas i G. T. det judiska språket,
2 Kl. m8: 26; Na. 13: 24; Est. 8: 9;
äfven »Kanaans språk», Es. mg: 18;
N. T. ebreiska, Up. 9: mm. Att det
var nära beslägtadt med de språk som
talades i Kanaan föra Israels aröfring
daraf, synes af dan i mynt och inskrif-
ter bevarade faniciskans karakter - och
fanicierna voro ju kananeer -, af an
mängd ortuamun som funnos i landet
före aröfringen, samt deraf att umgänget
mellan abraarne och de kananeiska fol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
