Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord T - Teofilus...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TINNAR-TIO STXDER.
Tit. 1: 5; hvarjemte de förlägga det
andra till Tim. till slutet af hans (första)
fångenskap i Rom, år 63 1. 64 e. Kl.
Antager man åtei den gamla traditio-
nen om en andra fångenskap, hvilket
många hänseenden passar mycket bättre,
så infaller tiden för de två förra bref-
ven i fribetsperioden efter år 64 och
tiden för det andra brefvet till Tim.i den
andra fångenskapen, omkring 67-69.
Den invändningen har gjorts, att
det senare fallet skulle Pauli ord till
de äldste i Efesus om att han ej mer
skulle se deras ansigte, Ap. 20: 25,
hafva vederlagts af verkligheten, då han
ju ändock sedermera återkom till Efe-
sus efter sin enligt detta antagande
skedda befrielse, Tim. i: 3; men här-
till kan å andra sidan svaras, att Paulus
lika bestämdt uttalar sin visshet om
att han skulle komma lös ur sin ro-
merska fångenskap och åter besöka de
trogna i Filippi, Fil. 1: 25 f., hvilket
dock icke blef händelsen om man an-
tager blott en enda fångenskap i Rom.
Sådana uttalanden af Paulus äro ej att
betrakta som i högsta mening inspire-
rade. Vi veta ju af Pauli egna ord,
att han en gång ändrade sitt beslut om
ett besök i Klorint, hvarföre motstån-
dame anklagade honom för lättsinne,
2 Kor. i: 15 f. (Jfr Alford, Proleg.
to Past. Ep., III, p. 94.)
Tinnar, se Templet, sid. 497.
Tio Guds bud, de tio ord» som
Gud skref på tvenne stentaflor, 5 M. 5:
22; jfr sid. 306.
Tionde. Att af det man förvärf-
vade eller skördade afakilja en tionde-
del för heliga ändamål, förekommer re-
dan i Melkizedeks och Jakobs historia,
i M. 14: 20; 28: 22. Enligt de senare
lagen nedlagda föreskrifterna, 3 M.
27: 30 f.; 4 M. xS: 21 f., skulle hvarje
judisk niedborgare gifva af sina fält,
träd och hjordar en tiondedel åt Gud
såsom egaren till allt och såsom fol-
kets konung; inkomsten häraf skulle
vara leviternas underhåll. Värdet af
tionden kunde äfven erläggas i pennin-
gar, mot ytterligare tillägg af en femte-
del af summan, 3 M. 27: 31. Levi-
terne åter skulle, af hvad de sålunda
fingo, gifva tionde till presterna, 4 M.
18: 26 f. Sedermera stadgades om en
andra tionde, som man skulle hvarje år
föra tillsamman till Herrens hus och
der förtära med sin familj och leviterna.
Det tilläts dock äfven nu, om afståndet
var för långt, att först utvexla tionden
mot penningar och sedan köpa för dessa
motsvarande matvaror, 5 M. 14: 22 f.;
jfr 12: 6, ii. Dock skulle denna »an-
dra tiondes hvart tredje år ej föras till
helgedomen, utan skulle man si sina
egna portar> göra deraf en måltid för
leviter, fattiga, faderlösa och enkor, så.
ledes ett slags fattigtionde, 5 M. 14:
28 f. Detta tredje året kallas i 5 M.
26: 12 ett tionde-år, och denna tion-
den kallas stundom den tredje tionden,
såsom i Tob. i: 8. Lagen bjöd ock
att man skulle inför Herren försäkra
sig hafva varit samnvetsgrann uti tion-
dens erläggande, 5 M. 26: 12 f.
Så skildrar den gamle juden Tobi
sitt tiondegifvande i Tob. s: 7, 8: »Af
all årsinkomst gaf jag tionde åt Levis
söner som gjorde tjenst i Jerusalem, och
andra tionden försålde jag, och gick
bort och använde det i Jerusalem hvarje
år; och tredje tionden gaf jag åt dem
det vederborde, såsom min farmoder
Debora mig befalde; ty jag var fader-
lös lemnad.»
Till förvarande af förstlingsgåfvor,
tionde o. d. lät konung Hiskia inrätta
särskilda magasin, skattkammare eller
lador vid templet, hvilka stäldes under
leviternas uppsigt, 2 Kr. 31: ii f.; jfr
Ne. 10: 37; 12: 44; 13: 5. Israel be-
höfde genom profeterna påminnas om
sin pligt att föra tionde in i Herrens
tiondelada, Mal. 3: io. A andra sidan
gåfvo fariseerne tionde af obetydlighe-
ter, medan de försummade det vigtigare
var, Mat. 23: 23.
Tio Städer, gr. Dekapolis, Mat. 4:
25; Mar. 5: 20; 7: 31. Så kallades
efter år 62 f. Kl. ett förbund af tio
stä(ler i norra Palestina med öfvervä-
gande grekisk befolkning, hvilka åtnjöto
vissa privilegier, lydande direkt under
den romerske ståthållaren i Synen. De
lågo alla, utom en, öster om Jordan.
Hvilka dessa städer voro är ej fullt
visst. Säkert är att till dem hörde
Skytopolis (d. ä. Betsean, v. om Jor-
dan), Hippos, Pella, dit de kristne flydde
efter Jerusalems förstöring, jfr Mat. 24:
m6, Gadara, Filadelfia (Rabbat-Ammon)
och Dion; sannolikt äfven Kanata (Ke-
r
504
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
