Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord T - Tiung...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510 TEALAR.
bild af nöd och död, Es. 1: 30. Un-
der trädens skugga njöt man af hvila
och ensamhet, Kl. 4: 25; Jh. 1: 48;
18: ; i trädgårdar hade man äfven
familjegrafvar, 2 Kl. 21: sS, 26; Jh.
19: 41, och i trädgårdarnas dunkel
öfvade afgudadyrkare sina styggelser,
Kl. 14: 23; 2 Kl. 16: 4; Es. 1: 29;
65: 3; 66: 17; Je. 2: 20; 3~ 6. Då
frukterna mognade, anförtroddes upp-
sigten öfver trädgårdarne åt särskilda
väktare som i dem reste upp sina sina
vakthyddor, Es. ~: 8; Je. 4: 17; Job
27: ~8.
# Rikare personer och konungar an-
lade trädgårdar med planteringar och
trädparker i stor skala, s. k. paradis
(se sid. 352) eller lustgårdar, såsom
Predikaren om sig berättar, att han
gjorde sig örtagårdar och parker och
planterade i dem allehanda fruktbärande
träd och gjorde sig dammar till att
vattna skogen af de växande träden,
Pr. 2: 5 f. Sådan var kanske konungs-
trädoården nära Siloa vid Jerusalem, 2
Kl. 25: 4; Je. 39: 4; Ne. 3: ~5, och
trädgården vid palatset i Susan, Est.
7: 7 f. Sådana parker stodo under
uppsigt af särskilda fogdar; en sådan
nämnes i Ne. 2: 8, eb.
# Vid en lustgård liknas menniskor-
nas första boning i Eden, M. 2: 8
från denna Guds lustgård äro rika bil-
der lånade i He. 28: I3~ 31: 4 f.; och
härlighetens fulländning skildras äfven
som ett paradis, Up. 2: 7; 22: i f.
# Trälar. Israeliternas tjenare voro,
sasom fallet var hos alla forntidens
folk, lifegne trälar eller slafvar, sina
herrars egendom. Trälarne voro van-
ligtvis främlingar, tagne i krig, 4 M.
31: 26 f.; eller voro de köpte för pen-
ningar, 1 M. 17: 23; 3 M. 25: 44,
eller ändtligen födde af trälar och alltså
från födelsen sina herrars lifegne, 1 M.
17: 23; 2 M. 21: 4. Lagligt pris på
en träl var 30 silfversiklar, 2 M. 21:
32; en fri israelit deremot värderades
till 50 silfversiklar, 3 M. 27: 3 f. Ge-
nom köp kunde äfven en israelit blifva
den andres träl, 2 M. 21: 2; 5 M. 15:
12, om nemligen den förre för fattig-
doms skull sålde sig sjelf, 3 M. 25:
39, men lagen bjöd dock husbonden
att icke betrakta eller behandla honom
som en lifegen slaf utan som en dag-
lönare och husman, samt att efter viss
tid gifva honom friheten utan lösen,
2 M. 21: 2 f.; 3 M. 25: 39 f., om han
icke under tiden blifvit friköpt, 25: 48
f. Ovisst är om detta äfven gälde den
som för oförmåga att ersätta stulet gods
blifvit såld till träl, 2 M. 22: 3. Att
borgenärer gjorde gäldenärer, som ej
kunde betala, till trälar, synes af 2 Kl.
4: 1; Ne. 5: 5. (Jfr Job 24: 9; Am.
2: 6; Mat. 18: 25.) Somlige anse
detta vara lagstadgadt i 3 M. 25: 39,
47, om att en utfattig gäldenär säljer
sig åt borgenären, hvaremot andre mena
att detta var en frivillig handling af
gäldenären.
Slafveriet, som redan af ålder fans
hos ebreerna, 1 M. 12: 16; 14: 14;
24: 35; 30: 43, vardt genom Moses
lagar ej upphäfdt men dock med alle-
handa inskränkande bestämmelser lät-
tadt och lindradt, hvarvid skilnad g&res
mellan israelitiska slafvar och sådana
af främmande folk. De senare voro
heltochbållet sin herres egendom och
gingo som annan egendom i arf till
hans efterkommande >till evig ego>, 3
M. 25: 44 f., hvaremot israelitiske trä-
lar kunde lösas af sina anhöriga och,
äfven om detta icke skedde, efter sex
års tjenst hade sin frihet att lemna
tjensten, 2 M. 21: 2, och det icke tom-
hände, utan husbonden skulle gifva dem
en skänk af boskap och af frukt, 5 M.
15: 12 f. Var trälen gift då han gick
tjensten, fick han taga sin hustru med
sig i frihet, men hade han fått hustrun
under tjenstetiden, så skulle hon och
barnen höra husbonden till, 2 M. 21:
3 f. Jfr Je. 34: 8 f. om hur Zedekia
och folket i sin ångest för kaldeerna
utropade frihet för trälarne, Sv. friår,
emedan denna lag hade blifvit försum-
mad. Då faran var förbi, ångradede
sig och togo de nyss frigifna åter till
trälar, v. 1 1, x6, hvarföre Ilerren för-
kunnade öfver dem ett friår för svärd,
pest och hunger, v. 17.
Ville emellertid trälen icke begagna
sig af friheten, utan föredrog att stanna
qvar hos sin husbonde och sin familj,
så fördes han inför öfverheten, och
hans öra vardt med en syl genombor-
radt intill dörrposten till tecken att han
skulle vara sin herres träl för lifstiden
(>till evig tid>), 2 M. 21: 5 f.; sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
