Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord T - Tiung...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~y US.
sin vidsträckta handel och sina kolo-
nier, och både bibelns och den hed-
niska forntidens författare gifva oss ma-
lande skildringar af hans rikedom och
prakt. 1 He. 27 finnes en ur kitltur-
historisk synpunkt högst märkvärdig för-
teckning öfver de mångahanda folk som
handlade med Tyrus, de nationer som
voro representerade i dess legotrupper,
och de varor som funnos på dess mark-
nad. Der nämnes äfven att Juda och
Israel förde till dess marknad hvete,
honung, olja och balsam, 27: 17. Dess
rikedom jentföres i He. 28: 13 med en
Guds lustgård, beprydd med ädelstenar,
sarder, topas, diamant, smaragder och
guld o. s. v. Men rikedomens svek drog
förbannelsen med sig. Redan Amos
och Joel hota Zor med straffdom för
att det glömt den forna vänskapen och
sålt israeliter i träldom till edomeer och
greker. Am. 1: ~ f.; Joel ~: 4 f. Att
Tyrus var en medelpunkt för slafhandel,
synes äfven af He. 27: 13. Straffdomen
började snart att komma genom de nu
framträngande assyrierna. Salmaneser,
som intog landområdet omkring 721 f.
Kl., belägrade östaden i 5 år men utan
framgång. Es. 23 är sannolikt en straff-
predikan mot Tyrus vid denna tid. (Jfr
Sargon, sid. 424.) Sedermera angreps
det af Nebukadnezar, som efter Jeru-
salems förstöring i 13 år (enl. Josefus)
belägrade östaden. Vid denna tid hade
Jeremia hotat Tyrus med straff, Je. 25:
22; 47: 4, och nu förkunnade Hese-
kiel i storartade målningar dess under-
gång, He. 26-28, huru det skulle
blifva till ett skär i hafvet, en öde
stad 0. 5. v., 26: 5, 19. Det ser dock
ut som om Nebukadnezar ej rått på
det starka fästet; inga säkra uppgifter
bestyrka att han intog staden, och He-
sekiel meddelar i en senare profetia,
He. 29: i8 f., att emedan Nebukad-
nezar och hans här förgäfves mödat
sig mot Tyrus utan att få lön för mö-
dan, så skulle han istället få Egypten.
Af ordalagen i He. 29: IS (om skalliga
hufvud och slitna skuldror) sluter man
att redan Nebukadnezar sökte bereda
sig tillträde till östaden genom uppka-
stande af en data, något som sedersnera
verkstäldes af Alexander. Efter sju
manaders belägring, och sedan han fått
cyprioternas hjelp att angripa staden
från sjösidan, föll det mägtiga Tyrus
från sin höjd, 332 f. Kl. Sedan Ale-
xander» tid låg det på en halfö, i det
den af honom byggda dammen sa sma-
ningom vidgade ut sig till ett ordent-
ligt näs. Det fortfor väl ännu någon
tid att drifva ej obetydlig handeJ, men
Alexandria stälde det dock i skuggan.
Icke längre en hafvens drottning, Ile.
26: 17, och en skiftare af kronor, Es.
23: 8, kom det under selevkidernas och
sedan romarnes välde, dit det hörde på
Kristi tid. 1 Ps. 87: 4 fans ett löfte
äfven för Tyrus, och äfven till dess
gränser kom Herren Kristus, Mat. 15:
21; jfr Mar. ~: 5; 7: 24. Tidigt fun-
nos här kristna, som besöktes af Paulus,
Ap. 21: 3 f. Jfr Kristi ord om Tyrus
och Zidon i Mat. II: 21 f.
Profeternas förutsägelser om Tyrus
att det skulle blifva förstördt och öde,
en torr klippa, en ort der man utspän-
ner nät o. s. v., Es. 23; He. 26: 4, 5,
14, gingo först i en aflägsen framtid
fullbordan. Gång på gång reste det
sig åter efter slagen, och ännu på Kristi
tid var det en betydlig handelsstad,
kanske tillochmed större än Jerusalem.
Hieronymus i 5:te seklet e. Kl. anmär-
ker till He. 26, att Tyrus då ännu var
en lysande och präktig stad, med hvil-
ken nästan alla folk drefvo handel,
och han söker förklara profetian i He.
26: 14, om att det ej mer skulle vara
behygdt, så att dermed blott syftades
på dess osjelfständighet såsom en or
lydande under andra folk, kaldeer, pto-
lemeer, romare. Men Tyrus skulle dock
sjunka djupare än så. Äfven under mu-
hammedanernas välde kunde det, ehuru
på förnedrande vilkor, i någon mån
rädda sig, så att det sedan, på kors-
tågens tid, åter var en betydande stad,
med judiska köpmän, glasfabrikation
o. s. v. Men slutligen, då Akko eller
Ptolemais föll för saracenerna 1291,
då utrymde tyrierne sin stad och lem-
nade den utan svärdsslag i eröfrarnes
våld. Nu var dess glans förbi. Mann-
deville i 14:de seklet omnämner det
sasom till stor del förstördt af sarace-
nerna. Maundrell skrifver derom 1697:
»Här är blott ett Babel af nedbrutna
murar, pelare och hvalf»; och den sven-
ske resanden Hasselquist, som besökte
Tyrus 1751, yttrar sig på följande sätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
