Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord X-Y-Z-Å-Ä-Ö - Zippor... - Äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554 AKTEN5KAP.
bindelser med hedniska folk, ej blott
de kananeiska, som i lagen voro för-
bjudna, Esr. 9~ 2 f.; 10: 3; No. m3:
23 f.
1 motsats till det stränga förbudet
3 M. sS: m6 mot förbindelse med
svägorska vardt i 5 M. 25: 5 f. tydligt
förordnadt om ett särskilöt fall, då en
broder skulle äkta sin aflidne broders
hustru. Vägrade brodern att fullgöra
detta s. k., svågerttktenskap, så voro sär-
skilda ceremonier föreskrifna, hvarom
se usider skoafdragning, sid. 450.
Om presterna var föröfrigt föreskrif-
vet, att de ej fingo äkta en okysk qvinna
eller en frånskild; öfverstepresten ficlc
ej ens taga en enka till hustru, 3 M.
21: 7, 14; i Ho. 44: 22 göres dock
ett undantag för prestenkor. Att en
enka ingick nytt äktenskap var ej för-
bjudet i lagen, men i senare tider synes
föreställningen om det mindre passande
deruti hafva mera och mera gjort sig
gällande, kanske delvis genom paver-
kan från romarne, hvilka Isöllo sådana
enkor somn ej gifte om sig, i särdeles
hög aktning, så att sådana stundom ut-
märkas på grafakrifterna med heders-
namnet univira eller uni nupta (sen
som blott haft en muan»). Så omtalas
särskildt att profetissan Hanna hade
lefvat i ett långt enkostånd efter sitt
korta äktenskap, Ln. 2: 36 f. 1 de
första kristna församlingarna stäldes
också på en församlingsföreståndare (len
fordran, att han ej skulle vara gift
mera än en gång, sen hustrus man»,
Tim. 3~ 2; Tit. 1: 6,~ och de enkor
som valdes till särskild församlingstjenst,
måste också vara sådana som blott en
gång varit gifta, m Tim. 5: 9. Också
finnas hos Paulus andra uttryclc som
tyckas gifva företräde åt ogift stånd
eller fortsatt enkostånd, m Klor. 7: 8
(jfr Mat. 19: 12), ehuru han å andra
#sidan ej förbjuder nytt äkteisskap efter
första niakans eller makens död, Ro.
7: m f.; m Tim, 5: 14.
Något bestämöt förbud mot poly-
gami eller månggifte fans ej i den mno-
saiska lagen. Den gamla seden att
* }Ivilket dock af en del tolkas såsom en-
dast en allmän tordran på obrottsligt förhållande
inom äktenskapet. Men då fråga andre: var
icke detta en fordran på hvarje för samlings-
medlem
hafva flera hustrur eller att jemte den
egentliga hustrun äfvon hålla fri//or el-
ler bihustrur, en sed som möter oss äf-.
von hos patriarkerna, M. 16: 3; 22:
24; 25: 6*; 26: 34; 29: m6 f.; 30:
3 f.; 36: 12, upphäfves icke genomn
något direkt laghud men inskränkes
dock genom hvarjehanda bestämmelser.
Sålunda föreskrefs, att den kommande
konungen ej skulle få taga sig många;
hustrur, 5 M. 17: 17; vidare förbjöds
att gifva den ena hustruns barn vid
arfakifte olagligt företräde framför den
andras, 5 M. 21: 15 f., och slutligen
bestämdes, att en af en annan israelit
köpt dotter ej fick behandlas som
slafvmnna, utan skulle, om hon gafs till
hustru åt sonen i huset, få åtnjuta dot-
ters rätt, och om sonen tog sig ännu
en hustru, ej beröfvas sitt underhåll och
sin äktenskapsrätt; i annat fall skulle
hon vara fri utan lösen, 2 M. 2 m: 7 f.
Ehuru sålunda å ena sidan månggiftet
inom Israel var i viss mån tolereradt,
så att vi tillochmed läsa, att Gud. sjelf
gaf åt David Sauls hustrur, .2 5. mm
8, och att den fromme preston Jojada
gaf konung Joas två hustrur, 2 Kr. 24:
3, så omgärdades dock denna institu-
tion mned hvarjehanda skrankor såsomn
en förberedelse till kristendomens kla-
rare ljus och strängare lag. Efter ha-
byloniska fångenskapen vardt polygami
allt mera sällsynt bland judarne, och
de äktenskap somn möta oss i N. T. äro
iallmänhet monogama (mcd en hustru),
Mat. m8: 25; Ln. 1:5; Ap. 5: m, ehuru
dock undantag funnos. Kristus och
apostlarne framhålla tydligt och be-
stämudt det ursprungliga förhållandet så~
som det enda rigtiga, Mat. m9: 4, 5;
m Kor. 7: 2; jfr Ef. 5: 22 f.
Étt omtvistadt lagrum beträffande
månggifte är det stället i 3 M. 18: m8,
som lyder så: »Qvinna jemte hennes
syster skall du ej taga i samgifte, me-
dan denna lefver». Somlige uttolkare
fatta det så, att här förbjudes helt en-.
kelt tvegifte med två samntidigt lefvande
systrar, sådant som t. ex. Jakobs äk-
temaskap var. Efter hustruns död der-
emasot var det ej förbjudet att. taga hen.~
nes syster; ja, i vissa fall var det an-.
* Obs. att Ketura som i M. 25: 5 kaI-
las en Abrahams »huströ», i v. 6 räknas tiU
#frillorna ». . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
