Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord X-Y-Z-Å-Ä-Ö - Äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
i~K’IENSKAP.
under allehanda yttringar af ghidje och
gamman, Ps. 45: 15. Gästabudet, hvar-
till vänner och grannar voro inbjudne,
M. 29: 22; Mat. 22: f.; Lu. i4:
8; Jh. 2: 2, räckte ofta i flera dagar,
Do. 14: 12. Brudgummen inträdde nu
omedelbar gemenskap med sin brud,
och vännens fröjd blef nu fullbordad,
då han hörde brudgummens röst, Jh.
3: 29. Slutet af ceremonien var att
bruden fördes in i brudkammaren, Do.
15: 1; Ps. 19: 6; Joel 2: x6. Bruden
var ännu fullkomligt beslöjad, så att
det spratt man spelade Jakob, ej var
någon omöjlighet, M. 29: 23. Den
nygifte mannen var under ett års tid
fritagen från krigstjenst och annan of-
fentlig tjenstgöring, 5 M. 24: 5; fri-
het från krigstjenst medgafs äfven en
blott trolofvad man, 20: 7.
Såsom närmare belysning af Jesu
liknelse om de tio jungfrurna som gingo
ut emot brudgumrnen, må följande be-
rättelse af en resande anföras: »Vid ett
hindu-bröllop, hvars procession jag för
några år sedan bevittnade», berättar hr
Ward, #~kom brudgummen frun långt
håll, och bruden bodde i Serampore,
dit brudgummen måste färdas sjövägen.
Sedan man väntat två eller tre timmar,
hördes slutligen nära midnatt ett rop,
nästan med samma ord som skriftens,
Se brudgummen kommer, gån ut att
möta honom. Alla hvilka det g~i1de,
tände nu sina lyktor och skyndade med
dem i sina händer att intaga sin plats
processionen; några af dem hade för-
lorat sina ljus och voro oberedda; men
det var nu för sent att söka dem, och
skaran skyndade framat till bröllops-
gården, der allesamman inträdde på en
stor och präktig gård framför huset,
öfver hvilken en tältduk var utspänd,
och - der en stor skara vänner, iklädde
sina bästa Ic1~der, sutto på mattor. Brud-
gummen framleddes nu af en vän och
sattes på en hög stol micit i sällskapet,
der han satt en kort stund, hvaxpå han
gick in i huset, hvars dörr genast till-
stängdes och bevakades af soldater.
Jag och n~igra andra försökte att öfver-
tala dörryaktarne, men förgäfves. Al-
drig blef Jesu sköna liknelse så talande
för mig som i detta ögonblick: #och
dörren tillstängdes’.
4. Ak/enskapéyfvet. Hustruns lag-
liga r~ittigheter voro enligt 2 M. 21:
io följande tre: föda, kläder och äk-
tenskapsrätt. Om att den israelitiska
hustruns ställning icke var slafvinnans,
såsom hos många forntidens folk, vittna
många ställen i bibeln. Redan den
ställning qvinnorna iallmänhet intogo
1 samhället, var en borgen härför. Icke
blott att qvinnorna, både de gifta och
de ogifta, gingo omkring obeslöjade, 1
M. i~: 14 24: x6, 65; 29: 11 1 S.
1: 13; utan de beklädde tilloclirned
embeten och #deltogo i viss mån i offent-
liga värf, 2 M. 15: 20; 1 S. i8~ 6, 7.
Naturligt var då också att hustruns in-
flytande i hemmet ej skulle vara obe-
tydligt. Vi se henne deltaga i farnil-
1 jens angelägenheter och åtnjuta en viss
grad af oberoende, 2 K. ~: 8; Do. 4:
i8; 1 S. 25: I4 f. Och hennes plig-
ter inom hushållet voro af mångahanda
art; utom att vårda och uppfostra de
små, 1 S. 1: 24; 2: 19; Or. 31:
Ap. 16: x; 2 Tim. i: 5, hade hon att
sköta hvarjehanda sysslor såsom att laga
mat, 1 M. 18: 6, dela ut mat åt tjenst-
folket, Or. 31: 15, och bereda nödiga
kläder, Or. ~i: 13 f., och om hon var
ett mönster. af flit och skicklighet, så
förfärdigade hon ett öfverskott af fina
linnen och gördiar hvilka hon sålde åt
krämaren, så att hon lik ett välfrak-
tadt köprnansskepp förde rikedom i hu-
set fjerranifrån, V. 14, 24.
En ädel hustru är derföre en syn~
nerlig Guds gåfva, Or. i8: 22; 19: 14;
31: 10, och med 1)ilderna af ett lyck-
ligt äktenskap målas i G. T. förbin-
delsen mellan Jehova och Israel, Es.
54: 5, och i N. T. föreningen mellan
Kristus och hans församling, Mat. ~:
15; Jh. 3: 29; 2 Kor. II: 2; hvadan
ock de apostoliska förmaningarna till
äkta makar om kärlek och trohet, Kol.
3: i8 f.; Tit. 2~ 4 f.; i Pe. 3: i
kraftigast och skönast inskärpas med
hänvisning till den stora hemligheten:
Kristi kärlek till församlingen, sin brud,
Ef. 5: 22 f. Den fullkomnade försain-
lingen kallas ock. derföre Lammets Izu-
stin, Up. 21: 9, och den slutliga se-
gerfröjden kallas Lammets bröllop, Up.
19: 7, ~ jfr 22: 17.
5. Akzenskaj~sskiznad var endast
ett par fall bestämdt férbjuden, nemi.
om en man efter bröllopet anfört an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
