Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord X-Y-Z-Å-Ä-Ö - Äldste...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFVERSTEIIULST. 561
den som han bar på sitt bröst; en an-
ordning somn vittnade både otn den
kraft, som bär embetets börda på sina
axlar (jfr Es. 9: 6, »han bär herradö-
mot på sina axlar», 22: 22), och den
kärlek, som bär de lidandes nöd på
sitt hjerta. Slutligen skulle den gyllene
hufvssdplåten eller kronan, som den ock
Icallas, 2 M. 29: 6; 39: 30; 3 M. 5: 9,
med sin betydelsefulla inskrift, »Helig-
het åt Jehova», vittna om huru öfver-
steprestens heliga värdighet skulle hafva
kraft att försona och utplåna all den
skuld som lådde vid alla Israels heliga
gåfvor, 2 M. 28: 38.
Ofverstepreatena vigning till embe-
tet skedde med samsrsa ceremonmer som
preatvigning iallsrsänhet, med . b adning,
påklädning, smörjelse, frambärande af
syndoffer, brännoffer och vigningsoffer
samt blodsbestänkelse o. s. v., hvilka
cereasonier upprepades i sju dagar, 2
M. 29; 40~ 12 f.; 3 M. 8. Särskildt
utmärkande för öfversteprestens vigning
var allenast det, att den heliga smör-
jelseoljan utgöts äfver hans hufvud,
2 NI. 29: 7 3 M. 5: 12; 21: 10, 12
(jfr Ps. 133: 2), hvaremot dess vid de
andra prosternas viguing blott ströks
på deras panna (enligt rabbinernas upp-
gifter). För denna rikligare begjutnin-
gen med dess heliga oljan, sinnobilden
af andens rikaste snålt, var det också
som öfverstepresten företrädesvis kallas
den smorde prosten, oh. Nlessias, gr.
Kristus, 3 NI. 4: 3, 5, m6.
Bild. Ord6.
1 alla dessa så detaljeradt lagstad-
gade bestämusolser framskymtar åter och
åter den profeterande Isänsyftuingen på
honom somas i tidens fullbordan trädde
fram, en öfversteprest till evig tid, smord
med glädjens heliga olja mera än sina
medbröder, Eb. m: 9.
Utom att öfverstepresten väl iall-
mänhet förrättade samma offerhandlin~
gar som de öfriga presterne, var det’
isynnerhet två särskilda embetsåliggan-
den som uteslutande tillkommo honom:
att på den stora försoningadagen för-
rätta vissa offer och gå in i det Allra-
heligaste och stänka syndofferablodet
mot nådastolen och bränna rökelse; 3
M. m6, vid hvilket tillfälle han skulle
vara iklädd en särskild helhvit . drägt,
kallad de »heliga kläderna», 16: 3 f.,
samt att förmedolat Urim och Tummim
i vigtigare angolägenlseter utfråga Iler-
rena vilja, 4 M. 27: 21; 1 5. 30: 7 f.
Dessutom hade han att i sådana rätte-
gångsärenden som skulle afgöras af
presterna, 5 M. 17: 8 f.; 19: 17; 21:
5; 33: 8, lo; Ho. 44: 24; Mal. 2: 7,
tjetaatgöra somn prosterskapets öfverlmuf-
vtsd, hvadan han ock i senare tider
var ordförande i Sanhedrin eller Stora
Rådet.
1 öfverensstämmelse med dessa hög-
heliga embetapligtér skulle också öfver-
steprosten ialcttaga ännu större nog-
graunhet än de öfrige prestorne i fråga
om personlig renhet och helighet. Han
fick ej vidröra någon död, ej blotta sitt
hnfvud eller slita sina kläder af sorg
öfver någon död; vidare icke taga till
htsstrts oss enka eller oms förskjuten hu-
stru eller oss vanärad qvinna, utan blott
en jungfru af sitt eget folk, 3 M. 21: mo f
Också stodo öfverstepresterne iall-
mänbet i högt anseende bland folket,
åtminstone i äldre tider. Vi läsa, till-
ochmed om att öfvorsteprester äktade
konungadöttrar, 2 Kr. 22: mm. Se 7o-
saöeat. Någon gång blefvo öfverste-
presterne, ehuru sådant ursprungligen
oj tillhörde deras befogenhet, af oro-
ständigheterna föranledde att taga en
frasamstående (101 i de offentliga angelä-
genheternas ledning, såsom t. ex. Jojada,
Hilkia, Jehosna; ja, tillochmed att taga
regeringen sjelf om band, såsomn Eli.
Under mackaboerna hade den öfverste-
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
