Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Huru skapelsen utvecklats, framställes i korthet
i första kapitlet af Mose första bok. Den bästa
tolkningen af denna framställning synes oss vara den
följande.
Efter den stora allmänna uppgiften, att Gud i
begynnelsen skapade himlarna och jorden, framställer
ordet synnerligen det, som försiggick på jordens yta,
till dess skapelsen ’här var fullkomnad. Om man nu
jemför geologien med Bibeln, så finner man följande
märkliga öfverensstämmelse mellan den historiska
geologiens hufvuddrag och den mosaiska
skapelsehistorien.
När, enligt nebular teorien, jorden hade af skilts
från solmassan och blifvit ett fritt sväfvande glödhett
klot, svalnade den på ytan, hvilken hårdnade till
berglager. På denna botten afsatte sig småningom
vätskor ur de omgifvande täta och tunga
molnmassorna, till dess jorden var betäckt af ett enda haf,
vildt och upprördt genom oupphörliga eruptioner på
dess botten och störtfloder af kondenserad ånga från
höjden. Allt var inhöljdt i mörker; men i det
småningom afsvalnade djupet började lif att visa sig,
först de enklaste former, men omsider äfven så höga
former som trilobiten, hvars ögon angifva, att ljus till
sist genomträngt till ytan och till hafvets djup. —
Man jemföre härmed den första skapelsedagen.
"Jorden var öde och tom’1 egentligen ödslighet eller
vildhet och tomhet (thohu vavohu). Mörker var på
djupet: ej rymdens tysta djup, utan det brusande,
dånande hafsdjupet (Whom). Guds Ande
rufvade {rrtrachäfäth) på vattnet, skapande lif i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
